August Palms föredrag på Hotell Vega 1886 (se Ängelholm, en hembygdsbok, 1992) fick ingen omedelbar betydelse för arbetarrörelsens etablering i Ängelholm. Det var dock ingen enastående händelse på vägen mot stadens arbetares fackliga och politiska organisering. Redan i april 1872 gjorde stadens två repslagaregesäller en flera dagar lång "strik", som slutade med att deras mästare gav dem löneförhöjning. I september 1889 försökte Fredrik Thorsson från Ystad (sedermera riksdagsman och minister i Brantings regeringar) ordna ett möte i Vittboldtska gården, Storgatan 48 (norra sidan av korsningen Storgatan Rönnegatan). Trots att Thorsson hade kontrakt på lokalen stoppade stadsfiskal Paulson mötet på ägarens, änkefru Vittboldt, begäran. Mötet fick hållas utomhus i regn och mörker, på stenläggare Alms gård i Vången.
Det var först i samband med att Sockerbruket byggdes 189092 som arbetarrörelsen skaffade sig mer påtagligt fotfäste. Vid bygget anställdes arbetare, främst murare, från närliggande städer såsom Helsingborg, Landskrona och Malmö. I dessa städer hade de socialistiska idéerna fått mer fäste, och arbetarna tog med sig dessa till sin nya arbetsplats. Det var också vid Sockerbruket som den första fackföreningen bildades, då brukets murare organiserade sig i en avdelning i juli 1894. Tyvärr finns dock mycket litet dokumenterat om detta.
Murarna gick först
Redan i maj 1892 hade murarna strejkat för högre löner vid sockerbruksbygget. Murarna begärde en timlön på 40 öre. De fick strejkstöd från förbundsstyrelsen och från kamraterna i Helsingborg. Arbetsgivarna gick med på 38 öre i timlön, och därmed var konflikten bilagd. Murarna var traditionellt förhållandevis välavlönade; en vanlig arbetarlön på 1890-talet kunde annars vara 2,40 kr för en arbetsdag mellan kl. 6.00 och 18.00.
I januari 1897 samlades några sockerbruksarbetare och beslutade att göra en framställan om en timlön på 25 öre, 10 timmars arbetsdag och 50 % påslag vid övertid. Begäran avvisades först, men efter en förnyad framställan på hösten upptogs förhandlingar och arbetsgivaren gick med på den begärda timlönen - däremot avslogs arbetstidsförkortningen.
"Framåt" bildas
Aktionen blev alltså en halv framgång, något som åtminstone delvis kan ha sammanhängt med att arbetarna i juli 1897 bildat "Arbetsmannafackföreningen Framåt", som sålunda organiserade de många olika kategorier fabriksarbetare som fanns vid Sockerbruket. Till ordförande valdes Janne Jönsson från Helsingborg. Den första tiden efter bildandet av "Framåt" var intensiv. Från 5 juli till 31 december 1897 hölls inte mindre än 27 protokollförda möten. Murarna var tongivande i början, men efter hand blev andra grupper starkare. "Framåt" kom att bli en drivande kraft inom den nyetablerade arbetarrörelsen i Ängelholm under 1800-talets sista år. I november 1897 beslöt styrelsen att ansluta föreningens medlemmar till det socialdemokratiska partiet, och vid samma möte bestämdes att man skulle skaffa en fana, vilken finansierades genom insamlingar och med en avgift på 25 öre för varje närvarande på föreningens möten. Föreningen initierade den första majdemonstrationen i Ängelholm år 1898. Då samlades man vid Fribergs lada i Skörpinge och började med att inviga sin nya fana. Tåget marscherade till Thorslund där förstamajtal hölls av J. Björkman, Malmö, och grovarbetarnas ordförande Johannes Nilsson. Det berättas att Hotell Sonesson halade flaggan på halv stång när tåget passerade... Året därpå utgick demonstrationen från Stortorget, och talare vid Thorslund var redaktör Axel Svensson, Helsingborg och kakelugnsarbetaren Lorentz Karlsson. Karlsson var senare arbetarkommunens ordförande i flera år och uppskattad vaktmästare i Folkets hus.
Lokaler och pengar
Ett problem man tidigt stötte på var lokalfrågan. De första mötena hölls i Fribergs lada, ungefär där nu Kristian IIs väg går under järnvägen. Man behövde en mer central samlingsplats. Genom kontakt med stadens godtemplare fick föreningen hålla möten i deras lokal. Men då "Framåt" även efter överenskommelsen med godtemplarna ibland fick hålla möten i Fribergs lada, väcktes idén om en egen samlingslokal, och redan hösten 1899 hade man ett eget nybyggt Folkets hus att tillgå.
Eftersom "Framåt" var den dominerande fackföreningen i Ängelholm vid denna tidpunkt, och innefattade så många olika yrkeskategorier (såsom snickare, murare, järnarbetare och grovarbetare), så fick man också tidigt ett relativt stort medlemsantal. År 1898 hade man 366 medlemmar, vilket var mycket för en ung fackförening i en så liten stad.
Ett ständigt problem för föreningen var att få in pengar till verksamheten. Många medlemmar hade svårt att betala medlemsavgiften, som var 50 öre i inträdesavgift och därefter 50 öre per månad. Ett sätt att bättra på föreningens kassa var de fester, danser, basarer och annat som ordnades.
Strejken vid Åbergs gjuteri
I juni 1898 bildade järnarbetarna vid Sockerbruket en avdelning, nr 67, av Järn- och metallarbetareförbundet. Bildandet skedde vid ett möte i Fribergs lada, och till ordförande valdes J. E. Gustafsson. En viktig strävan för den nya föreningen var att värva medlemmar bland arbetarna på Åbergs gjuteri. Även järnarbetarna behövde en fana, och sommaren 1899 var den färdig. Den gjordes av Nathalia Hedemark och kostade 99 kr.
Vintern 1898/99 gjorde arbetarna vid Åbergs fabrik en framställan om löneförhöjning. Fabrikörens svar blev, att de som inte var nöjda med villkoren kunde hämta ut sin innestående lön och gå. Då utbröt strejk i verkstaden 6 februari 1899. Åbergs fabrik var känd som en genomgångsarbetsplats med stor omsättning på personal. Arbetarna hade dåligt betalt och stannade ofta inte länge. I mars var Åberg villig att förhandla genom ombud, och strax därefter ingrep arbetarnas förbundsombudsman och försökte jämka. Strejken kom ändå att vara till augusti, och då fanns bara fem eller sex kvar av de från början 12 strejkande i verkstaden. De övriga hade under sommaren sökt arbete på annat håll. Gjuteriet däremot verkar ha varit igång hela tiden. När konflikten slutligen avblåstes den 28 augusti avtalades om en timlön på 24 öre och en arbetsdag som omfattade 10 timmar.
"Framåt" blir Arbetarkommunen
De olika arbetargrupper som ingick
i "Framåt" bildade egna fackföreningar, och
"Framåt" kom att företräda fabriksarbetarna.
1899 bildades "Samverkande fackförening", där
ortens fackföreningar kunde samarbeta. I februari 1901 ersattes
denna av Ängelholms arbetarkommun. År 1903 gick "Framåt"
med som avdelning 32 i Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet,
och därmed var "Arbetsmannafackföreningen Framåts"
pionjärtid i Ängelholms arbetarrörelsehistoria
slut.
Åter till Ängelholmiana! |
Åter till Runsten! |
Sidan skapad av
30 nov. 2002