Jerusalem

Lokalhistorikern Gösta Åberg skrev 1987-88 en serie artiklar om kvarteret Jerusalem i Nordvästra Skånes Tidningar. Dessa artiklar, kompletterade med en del detaljupplysningar, ligger till grund för nedanstående redogörelse.

 

Ängelholm var i mitten av 1800-talet en omlastningsplats för spannmål. I Sveriges handelskalender 1879-80 finns upptagna två företag som bedriver spannmålshandel, nämligen C. A. Carlsson och Neess & Co. I kalenderupplagan 1859-60 förekommer under Ängelholm C. F. Neess, startår 1858. Neess var en filial till ett Landskronaföretag, grundat 1847 av den ängelholmsfödde Carl Fredrik Neess, son till en veterinär vid husarskvadronen.

 

Grosshandlare Carlsson

Grosshandlare Carl August Carlsson var en mycket företagsam och betrodd man. Han föddes i Kvidinge 1838 och startade sin spannmålshandel i Ängelholm 1863. Han betydde mycket inte bara för stadens näringsliv utan också för dess ledning. Han anlitades för många kommunala värv. Sålunda var han ledamot av stadsfullmäktige 1867-90 och dess ordförande 1875-90. I många år var han också drätselkammarordförande. I september 1890 tillträdde han befattningen som verkställande direktör för Helsingborgs Sockerfabriksaktiebolag. Initiativet till uppförande av sockerfabriken i Ängelholm anses ha kommit från konsul P. Olsson i Helsingborg, men Carlsson var tydligen en ivrig tillskyndare. Carlsson avled hastigt av hjärnblödning redan 29 januari 1892.

 

Magasinet i kv. Örnen

C. A. Carlssons firma hade två spannmålsmagasin, det ena i kvarteret Örnen och det andra i kvarteret Näktergalen. Det förstnämnda låg i hörnet av nuvarande Östergatan och Storgatan. Transporter av spannmål till detta magasin från bönder söder om staden gick givetvis på Carl XVs bro, som stod färdig 1864. För transporterna vidare ut till fartygen i Engelholms hamn användes pråmar, vilka stakades ut till hamnen. Under exportperioden rörde det sig mest om havre, som såldes till England som foder till alla de draghästar som användes vid kolbrytning och till hästdroskor och spårvagnar.

Sedan grosshandlare Carlsson avlidit 1892 såldes magasinsfastigheten till handlanden M. A. Dahlgren. Bottenvåningen inreddes till affärslokal, där Dahlgren bedrev "div. samt skrädderi". Partierna mellan fönstren målades i ljus färg, och texten på dem, vilken framgår av ett foto, gav besked om en del av varusortimentet, t. ex. mjöl, gryn, ost, smör, fläsk och kött samt glas, porslin och lampor. Resten av huset inreddes till bostäder. I huset fanns också en källarlokal, som åtminstone under en del av 1920-talet användes som reparationsverkstad.

 

Magasinen i kvarteret Näktergalen

Kvarteret Näktergalen ligger mellan Nybron i söder och Bruksgatan i norr. Längst i norr i kvarteret låg det till bostadshus ombyggda spannmålsmagasinet, som därefter kallades Jerusalem. Dess tomtnummer var Näktergalen nr 81. I Anna Maria Rooths bok "Livet i Lergökastan uppges att "det närmaste magasinet vid Jerusalem kallades Nääsa-magasinet". Det är alltså C. F. Neess som avses. Det verkar inte som om Neess har ägt någon fastighet i kvarteret; troligen hyrde man behövligt magasinsutrymme. C. A. Carlsson däremot ägde hus och tomt nr 71.

Förrådsförvaltare Otto E. Johansson publicerade i början av 1940-talet i Engelholms Tidning minnesanteckningar från Ängelholm 1871-1941. I fråga om spannmålshandeln och då närmast grosshandlare Carlssons företag nämner han, att "spannmålsaffären var stadens största arbetsplats, som sysselsatte en 15-20 arbetare förutom alla, som om sommaren var sysselsatta ombord på pråmarna." Under sina tjänstgöringsfria perioder deltog husarer från Ängelholmsskvadronen i stakningen av pråmar ut till hamnen och tillbaka. På återfärden lastade pråmarna bl. a. kol och kalksten. På Kronotorpsområdet fanns en kalkugn, och tidigare hade en sådan funnits nere vid ån norr om nuvarande Järnvägsgatan.

Under 1880-talet gick spannmålshandeln i Ängelholm tillbaka, bland annat p.g.a. järnvägens tillkomst, som gjorde omlastningen till Engelholms hamn överflödig. I handelskalendern för 1887-88 finns Neess-firman inte kvar på orten, och 18 januari 1892 sålde C. A. Carlsson sitt magasin i kvarteret Näktergalen till fabrikör Wilhelm Grönvall. Grönvalls hade 1858 köpt fastigheten nr 73 i kvarteret. Men så sent som 1890 hade enligt Sveriges Handelskalender firman P. Olsson & Co etablerat filial i Ängelholm. I kvarteret Näktergalen hade företaget köpt tomterna nr 67 a och b, samt tomterna nr 75 och 77. Troligen räknade konsul Olsson med att under några år framåt kunna köpa in spannmål i Ängelholm. Firman hade sitt lokala kontor i ett litet trähus i kvarteret. Först 1911 avyttrades dessa tomter till Grönvalls.

 

Jerusalems ägare till slutet

Major Carl von Mühlenfels var chef för husarskvadronen åren 1830-53. Från ca 1840 var skvadronen inkvarterad i Jerusalem, varifrån den flyttade på 1870-talet. Under denna period ägde Mühlenfels Jerusalem. Vid arvsskiftet efter makarna Mühlenfels 1879 delades fastigheten upp på sex av barnen. Den ägdes sedan av arvingarna ända till 1919, då Jerusalem såldes till civilingenjör Josef Starling, vilken nio år senare i sin tur sålde till Grönvalls, vilka även förvärvade tomten som till nu ägts av staden. Byggnaderna i Jerusalem revs sedan efter hand under senare delen av 1930-talet, för att lämna plats åt en utvidning av fabriken. Först 1953 var huset i hörnet Storgatan-Bruksgatan fullbordat i höjd.

Jerusalemkvarteret från norr i början av 1900-talet; foto i Nordiska museets arkiv. Skylten på korsvirkeshuset bär texten "Templarorden". Denna och andra bilder av Jerusalem finns återgivna i Ängelholm, en hembygdsbok, 1997.

Det gamla spannmålsmagasinet var ett korsvirkeshus som byggts om till ett tvåvånings bostadshus. Vidare fanns ett envånings korsvirkeshus, samt två envånings trähus. En port som avskilde den inre gården från den yttre. Det stora korsvirkeshuset hade hög grund och därmed höga trappor även till första våningen. På åsidan fanns vedbodar, medan utedass och soputrymme låg närmast porten på gården. Det fanns en vattenpump inne på gården, men vatten för matlagning hämtades i regel från "Åbergs källa" på fabrikör Åbergs tomt. År 1909 var stadens vattenledning färdig, och då kunde hyresgästerna i Jerusalem hämta vatten från en utvändig vattenpost i östra delen av det stora korsvirkeshuset.

 

Hyresgäster

I Jerusalem bodde framför allt arbetare vid Grönvalls, Åbergs gjuteri och andra industrier. Här bara några exempel på hyresgäster:

Omkring år 1905 bodde fru Hulda Jarl med sönerna Fredrik, Birger och Nils i det stora korsvirkeshuset. 1906 flyttade de till hörnhuset mot gatan. Fadern, snickaren Wilhelm Jarl, emigrerade till USA, och övriga familjen åkte över 1907 men stannade bara ett år.

På andra våningen i det stora korsvirkeshuset hade IOGT lokaler. 1884, när Godtemplarhuset byggdes vid Skolgatan, efterträddes IOGT av NTO som hyresgäst i Jerusalem.

I Jerusalem bodde Gustafva Grönvall, mer känd som Stava Karlberg. Hon var född 1842, dotter till stadstjänaren Jöns Grönvall. Stava var handsksömmerska, och på äldre dagar svarade hon med sin eka för förbindelsen över ån från Jerusalem till kronojägarbostället Danmark. Stava avled 1927.

 

Andra garverier än Grönvalls

1861 fanns enligt Handelskalendern följande garverier i Ängelholm: Gustaf Friberg, Johan Peter Grönvall, Ludvig Grönvall, L. P. Lundberg, Å. Thormark och (garveriinnehavare) änkan Annika Åbjörnsson. Alla utom Ludvig Grönvall bedrev garveri som hantverk. Under en period bedrevs s.k. vitgarveri i Storgatan 8 av Tage Tullgren.

Nicanor Grönvall hade garveri i Storgatan 29 (1881-94). Efter en eldsvåda där flyttades rörelsen till Västra Kyrkogatan 14 (1895-99). Sistnämnda år bildades N. A. Grönvalls Läderindustri AB, som även hade en skofabrik i hörnhuset mot Norra Kyrkogatan. Dessa företag fick ny ägare 1906 men synes ha upphört omkring 1910. I skofabrikens gamla hus etablerade fabrikör Silvander Thorén i början av 1920-talet en sko- och sandalfabrik.

Till Västra Kyrkogatan 14 kom år 1915 Läderfabriksaktiebolaget Chromol. Redan efter ett par år flyttade Chromol till en nybyggd fabrikslokal vid dåvarande Industrigatan i Ängavången. Rörelsen gick dock inte bra under 20-talskriserna, trots rekonstruktioner (bl. a. under namnet Ängelholms Kromläderfabrik), och 1930 flyttade Sydsvenska Läder- & Remfabriken in i Chromols gamla lokaler, sedan Remfabriken brunnit ner. Se vidare Ängelholm, en hembygdsbok 1989 ("Sydläder 75 år").


Åter till Ängelhomiana!

Åter till Runsten!

Sidan ändrad av

Johan Brinck

1 april 2000