Uppe på Hallandsåsen, högt över Västersjön, ligger en av kommunens stora naturklenoder, den nästan 70 hektar stora Djurholmamossen. Mossen med omgivningar är av riksintresse ur naturvårdssynpunkt på grund av sina välvda och sluttande mosseytor och det välutvecklade bäckdråget kring Århultabäcken.
Djurholmaområdet ägs av O.D. Krooks donation. Otto Daniel Krook var köpman i Helsingborg, och levde 1801-1873. Han oroades av skogsskövlingarna i sin livstid och donerade 50.000 riksdaler till landstinget för att det skulle köpa in marker lämpliga för "skogskultur". Numera uppgår Krooks donation till över 2500 hektar skogsmark, däribland alltså Djurholmen.
Totalt omfattar Djurholmaområdet 200 hektar. Delar av skogen brukas kommersiellt, framför allt genom att man föryngrar bokbeståndet. Strövområdet och mossen vårdas genom iordningställande av märkta vandringsstigar och observationstorn. Särskilt tornet vid själva Djurholmamossen kan ge både stillhet och fina naturupplevelser som orrspel och älgar på marsch.
Kulturminnen vid Djurholmen
I området finns ett före detta torp, Djurholmen. Det är det mest välbevarade spåret av mänsklig verksamhet, men det finns flera. Längst i sydväst syns spår av fornåkrar, som troligen togs i bruk under bronsåldern. Där finns också ruinlämningar av torpställena Västra och Mellan-Århult, som var bebodda på 1800-talet. Informationsskyltar, med texter av lokalhistorikern Ture Karlsson, berättar om deras historia. Skvaltkvarnen där Bäckstigen passerar Århultabäcken är också en påtaglig lämning, liksom den invallning vid bäcken, som tyder på att man här bedrivit myrslåtter. Man har också tagit torv i mossen.
Naturvården
Skogen i branterna ner mot Århultabäcken ska lämnas till "fri utveckling", som det heter, d.v.s. ingen avverkning eller andra ingrepp ska vidtas. Det är bokskog och blandad lövskog, och under de senaste 50 åren har i princip inga ingrepp gjorts. Fallna träd får ligga kvar och multna ner, till glädje för de insekter och svampar som behöver sådana miljöer. I högstubbarna kan olika hackspettarter hitta föda och bon.
Längs bäcken finns en intressant
flora med bl.a. mellanhäxört. Orre och trana kan man
få höra, och holkar har satts upp för småfåglarna.
Förutom älg, rådjur, hare, räv och grävling
kan man numera också se spår av vildsvin.
Från Tåstarp upp genom
skogen mot Tåssjö går en vacker och markant rullstensås,
skapad av den mäktiga isälv som rann här under
senaste istiden. Strax nordost om Kollebäckstorp kan man
se åsen från vägen, innan denna gör en vänstersväng.
Åsen fortsätter parallellt med Rössjöholmsån
och löper snart fram i sydkanten av den vackra Ugglemossen,
som faktiskt är en av kommunens naturklenoder! Ugglemossen
är en välvd högmosse, ca 7 meter djup och 50 hektar
stor. Mossen är kal och består av tuvor och fuktiga
sänkor, höljor. På tuvorna växer ljung, tuvdun,
rosling, klockljung och kråkbär, medan höljorna
hyser den vackra vitagen. I sydkanten finns smala laggkärr,
där vatten från omgivningen samlas. Sedan vidtar åsens
markanta höjd, här bevuxen med tallar, och på
andra sidan flyter Rössjöholmsån, som här
är rätad.
I mossens norra kant kan man se spår av torvbrytning, men
annars är mossen relativt opåverkad av mänsklig
aktivitet.
I de naturområdesbeskrivningar, som hälsoskyddsinspektör
Joachim Falck i början av 1990-talet gjorde som underlag
till kommunens naturvårdsplan, föreslår han att
Ugglemossen och rullstensåsen borde skyddas mot torvtäkt
och grusbrytning, som reservat eller naturvårdsområde.
Den som upplevt den ödsliga stillheten på mossen en
varm sommardag, med kryddig porslukt stigande runt stövlarna
och den vackra åsen i bakgrunden, har inte svårt att
instämma.
Åter till Ängelholmiana! |
Åter till Runsten! |
Sidan skapad av
8 okt. 2007