Bruce Dickinson - Flashing metal with Iron Maiden and flying solo Joe Shooman Joe Shooman har tidigare bl a skrivit en bok om Trivium och var dessutom basist i ett obskyrt gammalt punkband vid namn Vaffan Coulo. Han skriver för större tidningar som Record Collector och Metal Hammer och har även en radioshow på BBC. Med andra ord en man som verkar ha fullt upp. Det här är den första biografin om Bruce Dickinson och det är i mitt tycke en bra sådan. Shooman har ett förträffligt språk och skriver med glimten i ögat, vilket gör läsningen än mer intressant. Han avhandlar det mesta som pågått i sångarens liv fram till och med senaste albumet med Iron Maiden, "A matter of life and death. Vi får god insyn i sångarens tidiga år i skolan och de första banden så som Speed och Shots och sedan hur Dickinson hamnar i Samson. Tyvärr har författaren inte intervjuat vare sig huvudpersonen eller någon i hans närmsta krets, vilket gör att huvuddelen av historien berättas genom diverse gamla bandmedlemmar från olika konstellationer, som exempelvis Thunderstick, trummisen i Samson, som faktiskt dyker upp på flertalet sidor. Med tanke på bristen på intervjuer med mer kända namn, får kanske en del av de historier som förtäljs tas med en nypa salt, men samtidigt känns boken mycket välskriven och är verkligen ett gediget arbete. Tiden i Iron Maiden avhandlas kanske inte fullt lika ingående som tiden före och efter Dickinsons avhopp. Mycket kraft läggs just på sångarens tidiga år, men även också på hans soloalbum med tillhörande turnéer och diverse mer eller mindre komiska händelser. Bruce Dickinson framställs av de flesta som en målmedveten sångare med otroligt mycket energi, vilket hela tiden leder till nya intressanta äventyr inom diverse områden. Även hans frispråkighet tas upp i samband med bl a Sharon Osbourne-incidenten på Ozzfest. En händelse som mer känns som två små barn som sitter i sandlådan och kastar sand på varandra. Mindre smickrande för de inblandade med andra ord. Själv har jag faktiskt intervjuat sångaren och även om det var en häftig upplevelse, uppfattade jag honom som lite spydig och stöddig. Kanske kan det vara ett "lillemanskomplex", vad vet jag? Joe Shooman har gjort ett bra jobb och boken bjuder på bra läsning, även om de mest fanatiska fansen kanske inte får reda på så mycket nytt. Personligen har jag alltid uppskattat bandet, dock främst de tre första albumen med Bruce. Därefter tappade jag intresset något och har därför inte varit lika insatt i allt som pågått i sångarens och hans huvudbands liv. Själv fick jag därför en mycket god insyn i främst arbetet med hans samtliga soloalbum. Up the irons! Niclas Müller-Hansen
|
|