Dream Theater: Lifting Shadows - Words Rich Wilson Det kan på ytan synas vara en relativt otacksam uppgift att skriva en biografi om Dream Theater. Bandet har aldrig varit kända som några festprissar och utan ingredienser som sex, sprit och knark kan det tänkas vara knivigt att knåpa ihop något med större läsvärde. Rich Wilson har dock framgångsrikt lyckats berätta en historia om ett band som konsekvent kämpat för sin musikaliska integritet och vunnit kampen mot alla odds. Stort utrymme ges till tiden från bandets bildande fram till släppet av debutplattan "When Dream and Day Unite". Medan detta visserligen är hyggligt intressant är det först när sångaren James LaBrie kommer in i bilden det riktigt roliga börjar. Vi tas med bakom kulisserna på samtliga skivinspelningar och turnéer genom åren och det står klart att bandets resa inte varit helt problemfri. Duster har utkämpats mot skivbolag, producenter, managers och t.o.m inom bandet. Det står klart att knytnävarna hängt i luften både en och tio ggr och oftast har Mike Portnoy varit huvudperson. Vid ett tillfälle gick det så långt att han faktiskt sade upp sig från bandet och hade då inte bandets manager mer eller mindre tvingat skivbolaget att inte lägga nosen i blöt hade han säkerligen fullföljt sin avgång. Det är synnerligen intressant att läsa om hur bandet jobbar och har jobbat. Från att ha varit ett relativt demokratiskt band har duon Portnoy/Petrucci gradvis tagit makten och idag styr de hela skutan. Det är ett maktspel som förskjutits utan nämnvärda protester från de försvagade parterna Myung/LaBrie/Rudess. Läser man mellan raderna står det dock klart att Myung kanske tappat intresset en aning, att LaBrie håller sig på mattan och är tacksam att få vara kvar samt att Rudess kanske inte är helt förtjust i att bandet blivit mer metal och mindre prog. Stundtals blir historien väldigt personlig och rörande. Mike Portnoy berättar ingående om hans mors tragiska död som låg till grund för texten till mästerverket "A Change of Seasons". Han berättar också om hatet till sin styvfar som inspirerade texten till "Honor Thy Father". Boken vimlar av intressanta detaljer och sammantaget målas bilden upp av ett band som mognat och idag är en relativt stabil enhet med en framtid. Ett band som etablerat sig utan hjälp från radio och tv och istället förlitat sig på sina fans, något som hade varit en omöjlighet utan en ovärderlig låtskatt. Denna bok är en bibel för alla DT-fans och rekommenderas varmt. Och förresten, helt utan sprit- och knarkhistorier är den faktiskt inte. Christian Modenius
|
|