Saga - The biography Edwin Ammerlaan Denna biografi om ett av de större kanadensiska banden är den diametrala motsatsen till Mötley Crües "The dirt". Här bjuds inte på några skandaler, inga droger, inga groupies, inga vilda partyn, inga slagsmål, inga strippor, inga sexvideos, utan rätt och slätt den enkla historien om ett band som fått kämpa både en och två gånger för att överhuvudtaget göra intryck på omvärlden. Boken börjar med en kortare historiebeskrivning av varje enskild medlem från originalsättningen och deras olika band som på diverse omvägar och möten till sist mynnar ut i Saga. Band som Truck, Fludd, Shelter och Bananas passerar revy innan medlemmarna till sist sammanstrålar i Pockets och spelar in debuten. Ett problem uppstår dock då det redan visar sig finnas ett amerikanskt band med samma namn. Nytt namn blir Saga, vilket helt enkelt kom från idén av de numera klassiska "Chapters" som Jim Crichton tänkt ut och som kom att genomsyra flertalet album och låtar under åren. "Saga - The biography" är en väldigt enkel och mycket harmlös berättelse om bildandet av ett band och sedan slitet för att kunna fortsätta och att klara av att leva på sin musik. Bandet säljer inga större mängder skivor till en början, men längre fram lättar det och framförallt får man en stor publik i Europa och främst Tyskland, för att sedan nästan försvinna igen. Fjärde fullängdaren "Worlds apart" (81) blir en stor succé och i boken berättas det ganska krasst att efter den skivan blev det aldrig riktigt lika bra igen. Försäljningsframgångarna uteblir och det stora genombrottet i USA blir det inte mycket av. Lägg där till en manager, Clive Corcoran, som lever på topp när det går riktigt bra för bandet och sprider stora summor pengar omkring sig som om det inte fanns en morgondag. Han ser även till att flytta bandet till Bahamas av skatteskäl, vilket senare visar sig vara mindre lyckat. En del paralleller dras faktiskt till våra svenska "stjärnor" i Europe som gjorde exakt samma sak med lika misslyckat resultat. De stora pengarna ser självfallet bandet aldrig till och mycket skuld läggs på managern, men bandet klandrar även sig själva för att helt enkelt ha varit på tok för naiva och dåligt insatta i affärsverksamheterna kring bandet Saga. Ammerlaan bygger sin bok på mängder av intervjuer med samtliga medlemmar och allehanda folk runt bandet och även om de flesta rock and roll ingredienserna lyser med sin frånvaro, bjuder boken på en ganska trevlig läsning om det lilla bandet från det stora landet. Och faktum är att det emellanåt är ganska skönt att slippa de allra värsta klyschorna och attributen från rock and rollvärlden. Dock hade det kanske varit intressant med lite mer djup i berättandet om exempelvis skivinspelningarna och turnéerna. Mycket av detta avhandlas ganska kortfattat och bjuder tyvärr inte på några större överraskningar. Niclas Müller-Hansen
|
|