Off the rails (Aboard the crazy train in the blizzard of Ozz) - A tribute to Randy Rhoads Rudy Sarzo Randy Rhoads är av många ansedd som den store gitarrhjälten. En stor del av denna hjältegloria är nog på grund av hans för tidiga och uppseendeväckande död. Visst var han nog en gudabenådad gitarrist, men hans död har också bidragit mycket till hans legend. Rudy Sarzo, som spelat i fler band än jag orkar räkna upp, spelade tillsammans med Randy på två turnéer med Ozzy Osbourne och boken är mer än bara en hyllning till sagde gitarrhjälte. Det är ett tidsdokument om en redan då fullständigt galen Ozzy med allehanda demoner och en inblick i ett band ute på vägarna på tidigt 80-tal. Rudy ska ha fört dagbok under turnéerna och nämner även i boken att han fick hela turnékalendern med bifogade recensioner mm, av Sharon Osbourne, som då var turnémanager. Detta har gjort att boken är en mycket detaljförd återberättelse av händelser som utspelade sig för nästan 30 år sedan. Det är underhållande läsning, men den stora frågan är hur herr Sarzo kan minnas så många konversationer och enskilda händelser, som vid tidpunkten kan tyckas ha varit tämligen oväsentliga. När man själv har svårt att komma ihåg var man överhuvudtaget befann sig förra julen, delger han oss långa samtal mellan exempelvis honom själv och Randy Rhoads. Visserligen har ju dagböcker och annat hjälpt, men jag ställer mig ändå något tveksam till en del av materialet. Trots detta är den ändå en mycket intressant bok som ger bilden av en lite blyg och reko Randy Rhoads, en skogstokig Ozzy och en smått aggressiv Sharon. Mycket av det som visades upp i MTV-serien The Osbournes, ges det även prov på i boken. Ozzy super dagarna i ända och fightas vilt med sin blivande fru och den blivande frun svär som en bortsbindare och håller sig ibland på en ytterst låg nivå. Med andra ord precis så som hela världen fick lära känna dem genom den kultförklarade tv-serien. Ozzy läggs in på psyket en kortare tid, konserter ställs in, Ozzy rakar skallen och får peruk osv. Genom hela boken framställs Rhoads som den snälle och djupt dedikerade gitarrhjälten som egentligen bara vill fortsätta studera gitarr. Han beslutar strax innan flygolyckan, att han ska lämna bandet och är delvis i onåd med Osbournes under en tid, då han inte vill spela in en liveplatta med bara Sabbathlåtar, dvs "Speak of the devil". Ett faktum som måste ha grämt Ozzy åtskilliga år efter Rhoads död. Det mest intressanta i boken är Sarzos egna upplevelser från dagen då flygolyckan sker och hur han väcks abrupt av en smäll i bussen. Att få höra detta av en som verkligen var där ger mycket. En annan och lite roligare sak, är de konsertrecensioner som finns med i boken och som inte alltid är snälla. En kul bonus till själva historien. Så som sagt, även om mycket av materialet kanske är efterhandskonstruktioner är det en underhållande bok om ett rockband och en artist som skulle komma att bli gigantiska längre fram. Och historien om en hyllad gitarrsit som fick stå i rampljuset under en alldeles för kort tid. Niclas Müller-Hansen
|
|