Trouble Live in Stockholm Amerikanska Trouble är legendarer inom doomkulturen och har nu harvat runt sedan 1979. Trots en viss fascination över mörkrets krafter har jag aldrig riktigt tagit bandet till mig. Visst låter det helt ok, men något har ändå gjort att jag inte brytt mig om dem. 2003 spelade man in sitt framförande på Klubben i Stockholm och det bjuds på 14 låtar av varierande kvalité. Klubben i sig är inte som lokal speciellt upphetsande, men det roliga med film är att ett ställe oftast ser större ut än det verkligen är. Så är det också i det här fallet och det är väl egentligen bara positivt. Publiken svettas och de klaustrofobiska känslan jag brukar få av nämnda lokal, märks inte av här. Scenen är enkel och ljuset likaså. Det bjuds inte på några visuella överraskningar och jag hade nog hoppats på lite mer liv och rörelse. Eric Wagner står stilla genom större delen av konserten och håller krampaktigt i sitt mikrofonstativ. Rösten är bra, men långt ifrån lysande och från och till låter den smått ansträngd. Hela kalaset är filmat med flertalet kameror, men det hade räckt med en då ingenting händer på scenen. Det känns som, för att använda ett uttjatat begrepp, en dag på jobbet. Man bjuder inte till och mellansnacket är på gränsen till obefintligt. Dock är flertalet låtar riktigt underhållande och "The misery shows (Act II)" är bäst. Med sitt lugna tempo och återkommande break med en melodislinga som oavkortat för tankarna till Alice Cooper´s "Only women bleed", är det en låt som lyfter sig över resten av materialet. Även "All is forgiven" lyser starkt i det riffande mörkret. Men för att vara en livedvd känns det ändå något fattigt när man sitter hemma i soffan och beskådar den. Det blir aldrig speciellt kul och bandet känns något trött emellanåt. Ska man se till helheten är inte "Live in Stockholm" något att bli direkt upphetsad över, men å andra sidan är det alltid kul med liveinspelningar med band som inte har en diger katalog av sådan sort att erbjuda. Förutom konserten bjuds det även på intervju och stillbildsgalleri. Intervjun är inspelad i Stockholm och självaste Leif Edling (Candlemass) ställer frågorna. Kul att lyssna på, men inget nytt under solen. Betyg: 
Niclas Müller-Hansen
|
|