Ian Gillan Highway Star: A Journey In Rock Ian Gillan är inte bara frontman och sångare i legendariska Deep Purple, han är även en av vår tids bästa rocksångare någonsin. Att plöja ner hans fyrtio år långa karriär på två och en halv timme är inte lätt men Craig Hopper och hans gäng lyckas faktiskt utomordentligt. Berättelsen om Ian Gillan och alla hans band framförs i kronologisk ordning och drivs framåt med hjälp av foton och bildklipp som antingen aldrig publicerats innan eller som är väldigt ovanliga. Då och då kommer även nyare liveklipp från dagens Deep Purple vilket jag tycker känns lite konstigt när det är 60- eller 70-talet som diskuteras. Men det är inget som stör speciellt mycket, det känns lite felplacerat bara. Till alla bilder och liveklipp så får vi naturligtvis mängder med intervjuer och det är här som denna dokumentär sticker ut tycker jag. Förutom Ian Gillan själv så förekommer även Ian Paice, Roger Glover, Jon Lord, Steve Morse, Don Airey, Tony Iommi, Joe Satriani, Joe Elliot, Ronnie James Dio, Luciano Pavarotti, Jon Lord, Colin Towns, Tim Rice, George Best samt Ians mor och fru. Jag har säkert glömt någon men ni förstår nog poängen. När dom flesta dokumentärer idag tar hjälp av mer eller mindre okända journalister för att berätta om artisten eller bandet så får vi här istället folk som vet vad dom snackar om och som känner och har jobbat med mannen ifråga. Den enda som man saknar är väl egentligen Ritchie Blackmore. På tal om Blackmore så får vi en rätt så bra insyn i fejden mellan han och Gillan och det var en hel del information som i alla fall jag aldrig hört innan. Alla intervjuade personers berättelser känns hjärtliga och respektfulla och Ian Gillan själv känns ibland nästan för ärlig när han lägger upp den ena anekdoten efter den andra om sitt liv. Man får verkligen känslan av att Gillan är precis den oerhört trevliga och sympatiska killen som alla säger att han är. Det enda jag egentligen kan klaga på är att tiden är för kort för att göra Gillans karriär rättvisa i dokumentärformat samt att jag skulle vilja ha mer rörliga bilder från tillexempel Javelins, Episode Six eller något av hans soloband. Bara någon låt hade ju varit kul för det finns ju ingen annanstans vad jag vet. Men som sagt, jag skall inte klaga för detta är en helt suverän dokumentär om en av dom stora. Klippningen är bra, valet av frågor till intervjuoffren är väl valda och intressanta och det är helt enkelt en grymt bra dokumentär. Till och med extramaterialet är grymt bra. Det är en massa bortklippta intervjuer och berättelser som faktiskt är väldigt intressant och jag undrar gång på gång varför dom inte kunde ha inkluderat det i huvuddelen av dokumentären för då hade nog extramaterialet kommer mer till sin rätt. Här får vi även en del liveklipp samt Gillans uppträdande med den nyligen bortgångne operasångaren Luciano Pavarotti. Men det är inte slut där för den versionen jag beskådat innehåller även en andra skiva och är lika intressant den om än inte lika historieberättande. Denna del går under namnet "End of Tour Blues" och här får vi följa med Deep Purple under en av deras senare turnéer och får här en insikt i hur Ian Gillans vardag ser ut med förberedelser inför konserter och vad han gillar att dricka efter showen tillexempel. Vi får mycket livemusik med klipp från deras spelningar från bland annat Moskva och Cardiff där vi får några av deras största hits serverade till oss men dom som valt låtarna bör få sig en reprimand. Det spelar ingen roll hur bra en låt som "Smoke on the Water" är för den blir ändå tjatig efter att ha hört den tre gånger på kort tid. En gång räcker om du frågar mig. Det finns en hel del material på denna del av DVDn bland annat en sektion där vi får träffa Ians familj och så vidare men roligast är ändå den delen när vi får se Gillans värld ur hans egen synvinkel så att säga. Han har nämligen ofta med sig en egen kamera som han filmar med och allt detta material har nu satts ihop till en liten film. Här får vi möta bland annat en gladlynt Jon Lord som verkligen verkar vara en trevlig prick och jag sitter och skrattar mest hela tiden. En annorlunda men rolig inblick i Gillans liv ges här tycker jag. Sammanfattningsvis så har jag bara lovord för denna DVD även om det känns futtigt att försöka sammanfatta en så lång karriär på bara ett par timmar. Men både delarna på DVDn klockar in på nästan sex timmar. Det betyder sex timmar av fantastisk musik, roliga och intressanta berättelse och anekdoter men framförallt en av dom bäst gjorda dokumentärerna som jag har sett. Det enda jag kan klaga på är att jag tycker nog dom kunde ha förpackat utgåvan lite roligare än det plastfodral likt det som alla andra standard DVDer kommer i plus att bookleten var väldigt fattig. Varför har dom inte lagt ner lite tid och fyllt den med bilder och information? Hursomhelst, denna DVD är ett måste för var Deep Purple och Ian Gillan-fan där ute och jag kan rekommendera den varmt. Betyg: Ulf Classon

< Tillbaka