U.D.O. Mastercutor Alive Är det bara jag som börjar tröttna på dom gamla Accept låtarna? Naturligtvis kan man inte tröttnat på tillexempel "Midnight Mover" eller "Princess of the Dawn" men efter att ha sett tyska U.D.O. fler gånger än vad jag kan komma ihåg så blir känslan allt starkare att jag vill ha mindre Accept och mer U.D.O. för var gång. Herr Dirkschneider må ha frontat ett av vår tids största heavy metal-band men är det inte dags att klippa navelsträngen och se att du faktiskt har varit med och gjort ett grymt stort avtryck rent musiklaiskt med bandet som bär ditt namn? I mina öron är U.D.O. både bättre och jämnare än Accept och vill således att konserterna med bandet skall innehålla mer eget material och mindre Accept. Jag vill inte mista Accept-låtarna helt, då jag älskar även det bandet, utan mer få dom som en exklusiv krydda och inte tvärtom som det känns nu. Med det sagt så känns det rätt så förutsägbart att sätta sig till rätta att avnjuta bandets nya DVD "Mastercutor Alive". Jag såg bandet på turnén som denna konsert är tagen ifrån och kommer ihåg den rätt så kala scenen med dom massiva högtalarna och dom jobbiga lamporna som satt på dom men jag kommer också ihåg ett band som sin vana trogen gjorde ett förträffligt jobb och gav allt. Denna konsert, som är inspelad i Tuttlingen, Tyskland, är inget undantag då dom visar prov på både spelglädje och klassiskt publikfrieri. Men kan man egentligen misslyckas då vartenda heavy metal-riff träffar dig så fett så det känns som en crosscheking i nacken från Uffe Samuelsson? Nej jag tänkte väl det. U.D.O. är kort och gott världens bästa heavy metal-band och visar så även denna kväll och då det genomförs hela tjugosex låtar så får vi en god blandning av båda Udos band och variationen är bra även om jag naturligtvis vill ha mer sentida material. Tyvärr känns det något förutsägbart som sagt och avslutningen med Accepts "Balls to the Wall", "Fast as a Shark", "Burning" och "I'm A Rebel" hade med lätthet kunnats byta ut mot ett gäng U.D.O.-spår. Men varför sitter jag egentligen och klagar för? Heavy metal blir inte bättre än så här och så länge dom levererar musiken med sådan här pondus, spelglädje och självsäkerhet så står jag ut med att jag vill ha en annorlunda setlist. Jag har till och med överseende med det och njuter i fulla drag och får hoppas att dom kanske ändrar sig till nästa gång men om dom inte gör det så skiter jag i vilket för U.D.O. är hur bra som helst varje gång oavsett låtval. Det enda man kan klaga på angående denna konsert är dom ibland något för snabba klippen och bildeffekterna som ibland ger oss två-tre bildrutor i en tycker jag förstör en del av livekänslan. Som bonus till denna kanonutgåva får vi förutom en "Behind the Scenes" till huvudkonserten utan även ytterligare en skiva med godis. Den inleds med en tre låtar "Bonus concert" från vitryska Minsk där vi får se bandet på en rätt så stor scen och en väldigt stor publik. Detta känns dock överflödigt då vi precis avnjutit en kanonkonsert på tjugosex låtar innan. Vi får även två "Roadmovies", en från Ryssland och en från Sydamerika, där vi får följa bandet bakom scenen och mellan spelningarna. Det är kanske inte Pantera-klass på partajandet då det är äldre och mognare herrar vi prata om här men det är ändå kul och se bandet utanför scenen och bassisten Fitty framstår som den spexare man fått uppfattning om att han är. Ett helt okay extramaterial och en kanonkonsert gör detta till ett måste för alla U.D.O.-fans och trots min något negativ inställning innan så kan som sagt inte ens jag stå emot bandets charm. Heavy metal blir inte bättre än så här och Udo och hans mannar sitter fortfarande högst upp på tronen när det kommer till att leverera feta, tyska heavy metal-riff. Betyg: 
Ulf Classon
|
|