Årskrönika 2004


2004 är sålunda slut. Ganska mycket hände och det började med att Timo Tolkki betedde sig mycket märkligt. En ny sångerska presenterades, en (enligt mig) snygg brud vid namn Miss K som ingen hade någon aning om vem det var. Sedan förklarade Tolkki krig mot fansen på forumet, snackade skit om de gamla medlemmarna och betedde sig bara mer och mer konstigt. Pratade om att han knullade Hitler och en massa skumt religöst dravel. Det nya skivbolaget Sancuray krävde pengarna tillbaka och den nya sångerskan fick hotbrev och bajs från Brasilien skickat till sig. Sedan var det knivöverfall i Spanien och till slut lades Tolkki in på hispan. Ja, de inledande månaderna på 2004 var allt annat än färglösa.


2003 års återförenade band skulle nu bekänna färg och Judas Priest lyckades väl relativt bra med en snygg box och flera lyckade festivalspelningar. Europe lyckades också bra med flera välbesökta spelningar i Sverige. Framgångarna utomlands kanske inte alls var lika imponerande, men ändå helt godkänt.


Resten av året dominerades av mängder av återföreningar. I april blev det också klart att Van Halen återförenades, med Sammy Hagar förvisso, men bättre än ingenting. I slutet av maj så splittrades återigen Candlemass, förmodligen för sista gången och tyvärr lyckades de inte heller få ut någon skiva. Men strax innan årets slut återförenades de igen. Fortsättning följer. Black Sabbath återförenades också, men av detta har inget mer hörts i dagsläget. Accept passade också på att i slutet av året annonsera för världen att i samband med sitt 25-årsjubileum återförenas för lite festivalspelningar. Sedan kom också i början av december beskedet alla väntat på Motley Crue återförenades äntligen.


Två dödsfall skakade hårdrocksvärlden 2004. Den 7 juni dog Quorthon, Bathorys allt-i-allo och svensk black metals fader. En 20 år lång era går härmed i graven. Men det var inte det enda dödsfallet under 2004. Den 8 december sköts "Dimebag" Darrell Abbott till döds av ett galning på en rockklubb. Ett dåd som skakade om hårdrocksvärlden


Skivåret 2004
Om 2003 var ett skralt skivår (min åsikt), det sämsta året sedan 1996. De flesta band valde att släppa liveskivor, DVD:s, remastringar, uppskjutna släpp, samlingsskivor och annat. Andra bullar rådde 2004. Bland de stora/större skivsläppen 2004 kan man nämna att ett numera drogfritt Exodus gjorde en mycket bra comeback enligt det stora flertalet. Ufo kom med en ny skiva, men det var ingenting som ändrade tingens gång. Judas Priest cd sköts upp till nästa år. Europe gjorde en skiva som inte lät som de gjorde 80-talet, men helt godkänt enligt de flesta. Iced Earth breddade sin publik och gjorde sin (enligt min mening) bästa skiva någonsin även om den kanske var lite väl patriotisk. Dio gjorde en riktigt trist skiva. Scorpions gjorde enligt många sin bästa skiva på väldigt länge och bandets rykte är väl därmed till viss del upprättat.




Årets 50 bästa låtar:


1. Rhapsody - Unholy Warcry
 Inte så oväntat, fantastiska solon, medryckande schlagerrefräng och fullt ös. En av bandets absolut bästa.

2. Rhapsody - Erian's Mystical Rhymes the white dragons order
 Tre saker gör att detta inte blir Rhapsodys bästa låt någonsin, 1: refrängen är för kort 2: brölandet i början 3: avslutningen är nästan lite FÖR töntig, annars makalöst mäktig och snygg låt, med en refräng (dock för kort) som är så mäktig att nackhåret bokstavligen reste sig)

3. Therion - Lemuria
 Börjar närmast akustiskt, en ensam sångerska, ytterst stämningsfull refräng och supermäktig avslutning. Therions näst bästa låt någonsin.

4. Rhapsody - Thunder's Mighty Roar
 Halvgrowl i versen, marschtakter i refrängen och ruskigt snygga melodier. Denna låt är skäl nog att köpa Ep:n.

5. Domine - The Aquilonia Suite: I: Under The Everlasting Sky II: The Riders Of Tulsha Doom III: The Cimmerian Oath IV: A Prophecy In Blood V: The Riders Of Tulsha Doom VI: Victory In Sight
Låt om Conan Barbaren. Mäktig och medryckande. När man sedan gör Heavy Metal av Basil Poleduris filmmusik blir det helt jävla fantastiskt.

6. Therion - Call Of Dagon
 En mäktigare version av Lemuria.

7. Ayreon - Day sixteen: Loser
Ayreons bästa låt och det säger inte lite. Skogstokig folkmusik och Devin Townsends skrik på slutet som kronan på verket. Totalt superhärlig låt.

8. U.D.O. - Trainride In Russia (Poezd Po Rossii)
Feel-good musik av bästa klass. Baktakt, dragspel och en smula ironi. Löjligt medryckande refräng. Den lilla köttbullen från Tyskland kan än.

9. U.D.O. - The Land Of The Midnight Sun
 Metal Heart-känsla, hymnrefräng och snygga riff.

10. Nightwish - Dark Chest Of Wonders
 Bästa låten sedan Wishmaster. Mäktig, medryckande och snygga arrangemang. Så här borde resten av skivan låtit.

11. Cruachan - Some Say The Devil Is Dead
Irländsk fyllevisa. Lite som Trainride In Russia med löjligt medryckande refräng

12. Rhapsody - Never Forgotten Heroes
 Halvballad, mäktig refräng och framför allt snygga körarrangemang.

13. Edguy - Mysteria
 Kanske den hårdaste låt Edguy gjort?

14. Stormwarrior - Lindisfarne
Mycket Running Wild, headbangarvänlig och knakhård. Hade mycket väl kunnat ligga på Black Hand Inn.

15. Dragonforce - Above The Winter Moonlight
 Supersnabb och supermedryckande låt med obligatoriska solon och blastbeats.

16. Edguy - New Age Messiah
 Ytterligare en kanonlåt från Edguy. Snygg refräng och breaket är heller inte att leka med.

17. Primal Fear - The Healer
 Den bästa låten Primal Fear gjort. En ballad med ganska storslagen och tillbakahållen refräng med årets kanske coolaste trumspel. Lite påminner den om sentida Maiden.

18. Dragonforce - Dawn Of A New World
 En riktigt bra och stämningsfull ballad.

19. Axel Rudi Pell - Flyin' High
 Det klassiskt snabba öppningsspåret på Axel Rudi Pells platta, alltid ett mycket säkert kort.

20. Rammstein - Amerika
 Klämkäckt så det räcker. Engelska blandas in och ett av bandets mest givna livenummer. Underbart!

21. Therion - Sirius B
 Egentligen borde man inte kunna bygga en låt runt att säga två ord efter varandra. Men det kan Therion. De mäktiga manskörerna sopar banan med det mesta.

22. Stormwarrior - Valhalla
 Gamla Helloween tittar fram igen och sedan blir det riktigt mycket röj.

23. Power Quest - Temple Of Fire
 Som en korsning mellan AOR och Rhapsody. Tillbakalutad och enkel låt med en riktigt klämkäck refräng.

24. Dragonforce - My Spirit Will Go On
Årets snabbaste solo och ordentligt med drag dessförinnan.

25. Rhapsody - Guardiani Del Destino
 Stämningsfull låt på italienska med barockarrangemang och en mycket snygg och udda låtuppbyggnad. Mer italienska tack!

26. Saxon - Lionheart
Stämningsfull Saxonlåt med skön 80-talskänsla och utan tvekan den bästa låten de gjort sedan Unleash The Beast.

27. Edguy - Rise Of The Morning Glory
Snabb låt och en något skum titel.

28. Rammstein - Moskau
 Lite som Amerika, men mer som en rysk discolåt enligt Rammstein. Tjejkörer, känslan är total.

29. Power Quest - Neverworld (Power Quest Part II)
Lång midtempolåt med läckra keyboardmattor och arenarefräng.

30. Domine - Battle Gods (Of The Universe)
Lite Running Wild, lite Wagner och en massa italiensk metal av bästa klass.

31.Domine - Icarus Ascending
 Mer klassisk musik än Heavy Metal egentligen vilket passar Domine utmärkt.

32. Rhapsody - The Dark Secret
 Introt med Christopher Lee som berättar historien. Likheterna med inledningen på Sagan om Ringen är inte någon tillfällighet, men bra är det.

33. Rammstein - Ohne Dish
 Trodde faktiskt inte att Rammstein kunde göra ballader men här är jag överbevisad. Lite som Therion, stämningsfull och medryckande.

34. Rhapsody - Dragonland's Rivers
 Ballad som ständigt växer. Synd att den inte blev ännu längre, det hade kunnat blivit ett riktigt mastodontverk.

35. Drem Evil - The Book Of Heavy Metal
 Tung midtempohistoria med en likaledes tung refräng och lite småkul text.

36. Therion - The Blood Of Kingu
 Mats Leven tar Therion till nya höjder. Mer som en normal låt och det funkar riktigt riktigt bra. Den totalt skoningslösa avslutningen sitter som en smäck.

37. Domine - Overture Motrale
 Mäktigt intro med stulna skalor från klassisk barockmusik. Sånt gillar vi!

38. Ayreon - Day two: Isolation
 James Lebrie börjar sin resa genom sitt eget undermedvetna. En 8 minuter lång musikalisk historia som är ett litet mästerverk i sig.

39. Edguy - Down To The Devil
 Ytterligare en stark Edguylåt med snabb medryckande refräng, precis som det ska vara)

40. Asia - Long Way From Home
 Ett mörkare Asia för visso men Long Way From Home är en riktigt trevlig bekantskap med snygga melodier och en klassisk Asia-refräng.

41. Rhapsody - Sacred Power Of Raging Winds
 En 10 minuter lång, komplicerade musikalisk historia som påminner väldigt mycket om förra Symphony-skivan. Mittpartiet är bäst. Den helt vrickade teatraliska biten strax innan kanske hade kunnat skippas.

42. Ayreon - Day eleven: Love
 Lite av radiohit-känsla över den. Ganska normal uppbyggnad och refrängen sitter som gjuten.

43. Therion - Voyage Of Gurdjieff (The Forth Way)
Refrängen är en av Therions mäktigaste, gott nog så.

44. Dragonforce - Prepare For War
 Egentligen lika bra som övriga låtar nämnda, men småfel gör att den är lite mindre fantastisk än resten.

45. U.D.O. - The Magic Mirror
Halvballad som växer, skarpt.

46. Therion - Kali Yuga
 Delad låt med en atmosfärisk mystik som jag gillar och arrangemangen är riktigt härliga.

47. Stormwarrior - And The Northewinde Bloweth
 Lite Champer Of Lies (Pile Of Skulls-introt) känsla över det hela. Ett coolt intro som har ett melankoliskt anslag som inte riktigt stämmer överens med resten av plattan, men den är riktigt bra)

48. Rhapsody - The Last Angels' Call
 Lite som Never Forgotten Heroes men inte lika bra.

49. Edguy - Lavatory Love Machine
 Dålig tysk humor tillsammans med en något märklig låt som dock funkar alldeles utmärkt.

50. Therion - Three Ships Of Berik (Part 1: Calling To Arms And Fitghting The Battle, Part 2: Victory)
Körarrangemangen är otroligt bra, de musikaliska arrangemangen är kanon och Part 2 är så mäktig och snygg att man baxnar. Jag tycker dock att growlande sänker intrycket en del.


Sämst:

Nightwish - Kumolema Tekee Taiteilijan
 Inte så mycket för att den är på finska, även om det inte är helt ovidkommande men huvudskälet är att den är så jävla tråkig.




Årets 15 bästa konserter:


1: Rammstein [Globen november]
Mäktig show. Låtarna framförs på ett helt superbt sätt, ljusriggarna, elden och bara det faktum att en av snubbarna ger sig ut i publikhavet i en gummibåt gör detta till årets konsert.

2: Dio [Wacken]
Mannen som vägrar göra dåliga spelningar har gjort det igen. Stargazer, min favoritlåt, plockar han också fram. Vilka låtar den mannen gjort alltså. Publiken var med på noterna totalt. En medelålders man började gråta bredvid mig när Dio körde Gates Of Babylon.

3: Therion [Klubben september]
Röj, fantastiska låtar och magnifik stämning. Synd bara att inte materialet koncentrerades på Sirius B/Lemuria. Mats Leven röjde allt vad han orkade och avslutningen med covers på både Mercyful Fate och Motörhead rockade stenhårt.

4: Bal-Sagoth [Wacken]
Bara en halvtimme till godo. Men de lyckades plocka fram tre av de fem bästa låtarna de gjort. Det låter inte riktigt lika bra live som på skivan, men bra och vilken trummis de har fått tag i!

5: Rush [Globen september]
31 låtar, extremt välspelat, snygga mellanspel och extremt tajt. Lite dålig publikkontakt dock och publikens riktiga entusiasm över att få se sina hjältar efter 25 år saknas. Snygg ljusshow och jag tror att publiken var mer trötta än bandet när de var klara.

6: Saxon [Wacken]
Mäktig show av britterna. Bra setlist, coola effekter och mäktigt ljud. Biff sjunger bättre än någonsin och Jörg är fan kung! Konstigt att de inte körde några nya låtar dock.

7: Europe [S R F]
Nostalgiurladdning, bra fart på scenen, bra ljud. De verkar ha väldigt kul på scenen. Låtarna är mäktigt framförda med en del pyroteknik och framförallt bra publikkontakt. När en viss keyboardslinga börjar ljuda skriker hela Sölvesborg

8: U.D.O. [S R F]
Det är bättre med allsång med U.D.O. än på skansen. Röj på och utanför scenen är inte av denna värld. Ett framförande som man bara blir glad över. Men U.D.O. måste Fab-5as ögonaböj! Kom igen, en glittermorgonrock, eller vad det nu var!

9. Doro [Wacken]
Mäktig show med hel orkester på scen. Blaze Bayley som gäst, Maidenlåtar och Breaking the law uppbackade av orkester. Doros låtar sitter också som en smäck. Det var ett av de mäktigaste framföranden jag sett.

10. Dragonforce [Münchenbryggeriet]
Kanonljud, otrolig energi, superlåtar, världens röj och storartade gitarrsolon.

11. Yes [Globen juni]
Mysig stämning, bra ljud, mycket konsert för pengarna (3 1/2 timme), årets bästa trumsolo och enormt bra publikkontakt. Synd bara att den akustiska delen fick så mycket tid, det var lite sövande.

12. Grave Digger [Wacken]
Röjigt och mycket underhållande. Allsångstämning, Scotland United och Knights Of The Cross låter ännu bättre än på skiva.

13. Judas Priest [S R F]
Trött band och ingen entusiasm. Men låtarna är ju helt fantastiska och ibland blixtrar det till, som i början av The Sentinal. Men det kändes tillgjort, dålig kontakt med publiken och en smula avslagen tillställning. Jag kanske hade lite för höga förväntningar på detta?

14. Satan [Wacken]
Hade aldrig hört dem tidigare. Rockigt och kul, bra låtar och lite lagom obskyrt. Sedan ser ju Lou Taylor så cool ut med piska och skinnjacka.

15. Nightwish [S R F]
Imponerande produktion. Tarja har (b)rösten och närvaron på scen och framförandet av låtarna är oklanderligt. Regnet drog dock ner mungiporna på mig något.


Joakim Wikstrand

< Tillbaka