av Steve Mårtensson 28 juni är en dag då förändringarnas vind svepte genom mitt liv. En tradition och epok tog med ens ett abrupt slut. Ja, men missförstå mig inte nu. Förändringar kan vara till godo också. Och så var det faktiskt i detta fallet. 1986 var året då jag för första gången såg Iron Maiden live. 18:e november 1986 var en småkylig höstdag och utanför det lilla brukssamhället Perstorp´s fritidsgård hade ett gäng förväntansfulla ungdomar samlats. Med buss gick färden ner till Isstadion i Malmö och på programmet stod en helkväll med Wasp som förband och Iron Maiden som huvudakt. Turnéen kallades Somewhere on tour, fyndigt döpt efter den då aktuella skivan Somewhere in time. Visst, minnena från konserten har med åren bleknat. Och det samma gäller den svarta färgen på den obligatoriska turnétröjan som skulle inhandlas. Numera har den en tråkig gråsvart nyans som vittnar om ett allt för frekvent användande. En lysande konsert var det i alla fall. Konserten 1986 är en sådan konsert som bara blir bättre och bättre med åren, ju längre tiden tickar på. Men vart vill han nu komma med den här berättelsen, undrar ni säkert med all rätt? Lugn, historien slutar inte här. För sedan har turné efter turné följt. 1988 såg jag bandet i Köpenhamn med Helloween som förband. 1990 var bandet åter i Sverige... Ja, listan av besök i Skandinavien har varit många sedan 1986 och vid varje tillfälle har jag varit en av alla de som troget slutit upp i publiken. 1995 var bandet hänvisade till det lite mindre spelstället Kåren i Göteborg. Inte många hade letat sig dit, men en av de få var naturligtvis undertecknade. År 2000 var bandet kungar på Stadion i Stockholm och givetvis förlades det årets semester till den kungliga huvudstaden. Allt för att åter få uppleva en konsert med gudarna i Maiden. Så när jag summerar ihop mina besök finner jag att jag varit på samtliga Iron Maiden´s turnéer i Skandinavien sedan 1986. Tsss, säger säkert några av er. Det är du väl knappast ensam om!?! Nej, givetvis inte. Säkert finns det äldre och mer hängivna fans än mig. Saken är bara den att när bandet åter äntrade scenen på Stadion i Stockholm den 28 juni 2003 fanns jag I-N-T-E på plats!!! En epok och kär tradition var bruten. Anledningen stavas G-I-F-T-E-M-Å-L. Ja, det flesta av er besökare på sidan lyckades säkert stava ihop rätt ord. Jodå, så ligger det till. Redan för nästan ett år sedan beslutade sig jag och min kära fru (det där lät inte så dumt faktiskt) att det var dags. Utan att ha någon som helst aning om att den 28 juni skulle sammanfalla med Maidens spelning i Stockholm (inga turnédatum fanns vid detta tillfälle av naturliga skäl tillgängliga) beslutades att detta datum skulle vara dagen då jag och min flickvän skulle bli man och hustru. Ett eller annat hårstrå antog säkert grå färgton när detta slutligen gick upp för mig. Men sånt är livet. En ny tideräkning har börjat. Livet som gift man. Bröllopet gick föresten alldeles utmärkt om någon nu undrar? Men själv har jag mina egna funderingar. Undrar hur grabbarna i Maiden klarade sig på "egen hand" utan mig? Lät det lika ljuvligt som vanligt när de brände av klassikerna "Number of the beast", "Iron Maiden" och "Hallowed be thy name"? Tja, kanske får jag tag på en kopia av konserten och själv kan bedömma, kanske inte? Vissa saker i livet måste tyvärr offras och detta var ett sådant tillfälle. Gifter mig, det gör jag bara en gång i livet. Men Maiden, ja se där går fler tåg. Nästa gång dom är här igen är jag med största säkerhet på plats. Det kan jag förresten redan nu lova.
|
|