Altaria Divine Invitation Detta var mig då en schizofren upplevelse första gången jag lyssnade på "Divine Invitation" med finska Altaria. Har dom tre sångare? Och varför har dom slängt med hela sju demoslåtar med ytterligare en sångare jag inte hört innan på skivan? Det finns ingen rim och reson med den här skivan så den fick hamna underst i högen för aktuella recensionsobjekt. Men så kom det då en tid då man måste göra sitt jobb och först då läste jag igenom det medföljande informationsbladet och då klarnade allt rätt snabbt. Så kan det gå ibland. "Divine Invitation" är alltså en samlingsskiva där dom ger fansen en chans att kunna köpa dom bästa(?) låtarna från bandet två tidigare alster som gått ur press för ett bra tag sen samt ge dom ett smakprov på den stundande nya skivan. Detta kan även tjäna som en inkörsport för en sån som mig som missat bandet. Att jag missat Altarian är då inte svårt att förstå för detta var riktigt uselt. Dom rider tydligen mycket på att bandet i ett tidigt skede har innehållit medlemmar från så väl Nightwish som Sonata Arctica men rent musikaliskt är dom ljusår från dessa två finska giganter. Dom lirar melodiös hårdrock/metal utan vare sig nerv eller inlevelse och sångare har dom definitivt inte haft någon tur med. I tur och ordning har Johan Mattjus (första demon), Jouni Nikula (andra demon och första albumet) och Taage Laiho (andra albumet) försökt sig på att sjunga utan något vidare resultat. Den nuvarande sångaren är även han som sjunger på dom två medföljande nya låtarna och han är i en helt annan klass än sina föregångare. Marco Luponero som han heter kommer från ett annat finsk band vid namn Terrorwheel och där tycker jag han passar bättre för där grymtar han riktigt bra till bandets Motörhead-inspirerade metal. Nu är det mer "vanlig" sång som gäller men han fixar det också. Med Marcos inträde har även Altarias musik tagit ett par steg i utvecklingen och numera låter det en hel Van Halen (ni vet dom där sliskiga refrängerna från 80-talet) över den annars rätt metalliska skruden. Om man skall se till utvecklingen i kronologisk ordning på dom spåren som är på skivan så är det inget kul alls men dom två nya spåren lovar faktiskt hyfsat gott. Speciellt låten "Ball & Chain" som, trots ett misslyckat falsettskrik i slutet, är riktigt bra och låter framtiden så här för Altaria så ska i alla fall jag lyssna mer på dom. Betyg: 
Ulf Classon
|
|