Alice In Chains Jar of flies/SAP "Jar of flies" släpptes 1994 och den versionen som jag lade vantarna på innehöll även EP:n "SAP". En dubbelplatta således. Efter mästerverket "Dirt" var förväntningarna mycket högt uppskruvade. Så när man fick skivan i hand så slogs man av två omedelbara saker; för det första innehöll "Jar of flies" endast sju låtar och för det andra var det inte direkt en metalplatta. "Jar of flies" kan väl närmast beskrivas som ett halvakustiskt, mörkt alster med instrumentala inslag. Och plattan är mycket bra. Men som ett insnöat metalfan var man såklart en aningen skeptisk mot denna något softa approach, men när öppningstonerna till "Rotten apple" svepte genom ens pojkrum så insåg man direkt att världen hade mer att erbjuda en bara skrikande elgitarrer och dubbla baskaggar. "Rotten Apple" är ett litet mästerverk som efterföljdes av "Nutshell", kanske den bästa låt som AIC någonsin gjort. I "Nutshell" visade Layne Stayley att han var en av rockens stora. Med på "Jar of flies" finns även en instrumental låt, samt "hiten" "No Excuses" som jag dock kan uppleva som en aningen intetsägande. Som vanligt med denna grupp kretsar texterna mest kring droger och annat djävulskap. "No Excuses" handlar om Stayleys upprepade försök att bli drogfri. När man tar i beaktande att "Jar of flies" spelades in på sju dagar så växer plattan ännu mer. Alice In Chains demonstrerade med "Jar of flies" att man hade ett betydligt bredare och mer experimentellt register än många andra samtida band. "SAP" är också en liten trevlig sak, beståendes av fem låtar. Denna EP har många medkollaboratörer som exempelvis Chris Cornell (f.d. Soundgarden) och Ann Wilson (f.d. Heart) och flera av låtarna "Got me wrong", "Brother" finns med på unplugged-plattan från 1996. Slutligen så kan man nog säga att "Jar of flies" på något sätt var Alice In Chains bästa stund. Ett litet mästerverk. Betyg: 
Fredrik Müller-Hansen
|
|