Def Leppard Songs from Sparkle Lounge Def Leppard stoltserar med över 65 miljoner sålda album sedan skivdebuten 1980. Imponerande, minst sagt. Men då talar vi om förgången tid, för det börjar bli länge sedan nu som bandet släppte något riktigt bra i musikväg. "Songs from Sparkle Lounge" är första albumet på sex år med nytt material och många med mig drömmer säkert om en återgång mot det sound bandet hade under storhetstiden med albumen "Pyromania" och "Hysteria". Vad vi blir serverade är dock inte lika smakfullt. Soundet är snarare likt det som återfinns på de mer nutida albumen Euphoria och X, dock med en lite råare produktion. Stundtals inbillar jag mig att det faktiskt låter helt ok på sina ställen. Eller är det möjligtvis bara min inre retroönskan som får mig att se något av värde när det så uppenbart är kattguld som glimmar. Bitvis tenderar materialet att bli väl hitlistevänligt, i gränstrakterna till vad vi faktiskt erbjöds under fornstora dagar, fast nu utan den refräng som krävs för att få bandet att kliva ut ur den grå massa som dagens populärband utgör. Nej, ett knappt godkänt betyg, inte mer. Enda låten som sticker ut i en tämligen jämn, uddlös låtlista är kärleksballaden "Love", ett kräkmedel utöver det vanliga, ej värdigt bandet. Efter över 10 års bedrövelse och förtvivlan inser jag hur svårt bandet har haft att leverera, uppenbart oförmögna att skriva kvalitativa låtar. Först nu förmår jag erkänna för mig själv att som skivartister är Def Leppard sedan länge körda. Lev gärna på gamla meriter och turnera, gott så, men sluta ge ut nya skivor. Betyg: 
Steve Mårtensson
|
|