Whitesnake Good to be Bad Så var den då här, comebackalbumet av allas vår favorithjärtekrossare David Coverdale och hans Whitesnake. Ett album i alla fall inte jag hade speciellt höga förväntningar på även om både den senare tidens liveframträdanden samt dom nyskrivna låtarna på den senaste samlingsskivan alla hållit hög klass. Men nu när man väl fått höra detta grandiosa verk ett antal gånger så förstår man att oavsett vilka förväntningar man hade haft på "Good to be Bad" så hade dom infriats. Coverdale med manskap är nämligen tillbaka i världsklass och tar oss genom en resa som plockar godiset från hela sångarens karriär. Vi har förkrossande bra bluesig hårdrock som för tankarna till bandets bästa skiva "Slide it in", vi får lite stänk av Coverdale/Page och även sångarens senaste soloalster "Into the Light" gör sig påmind. Det finns riff som svänger likt en reptil, ett komp som levererar en fast grund att stå på och så mister Lööv himself - David Coverdale. Mannen är ett unikum. Hans röst må vara lite hesare än när det begav sig på 70-talet men det vore omänskligt att begära att han skulle hålla samma nivå idag. Han låter alltså vissa stunder lite hesare än tidigare och jag föredrar nog faktiskt det framför hans försök till att förr i tiden låta som Robert Plant. Han briljerar både i dom snabba, tuffa partierna och i balladerna så sjunger han som den sånggud han är. Jag är säker på att han än en gång kommer att sätta flickors hjärtan i brand med sin röst. Detta är ingalunda mer än klassisk Whitesnake när dom är som bäst. Jag vill till och med sticka ut hakan och påstå att detta är bandets bästa album sedan "Slide it in" och skivan hamnar således på en hedrande andraplats i bandets katalog för min del. Det kanske inte finns dom där monumentala hitsen som på tidigare alster men ge skivan tid så tror jag dom dyker upp. Redan nu ser jag fram mot att för höra flera av dessa nya låtar live. Det enda som jag kan tycka drar ner betyget är en inte fullt så bra ballad och på tok för lite hammondorgel. Herr Coverdale med anhang är tillbaka i stor stil och har släppt en platta som har allt ett Whitesnake-fan kan tänka sig. Hade inte bandet redan haft ett antal storstilade album sedan tidigare hade jag inte tvekat på att ge full pott. Men nu kommer den inte ända upp till "Slide it in" och får därmed nöja sig med en fyra i betyg men och andra sidan, vem hade trott det innan man fick höra den? Betyg: 
Ulf Classon
|
|