Poison Seven days live Jag har ett svagt minne av mitt första möte med dessa slynglar från LA. På 80-talet var Kerrang ett av de främsta medlen för att läsa om senaste nytt från hårdrocksvärlden. Jag och polaren lusläste tidningen så snabbt ett nytt nummer dök upp. Jag har för mig att ett av de första reportagen om bandet sa något i stil med "Toxikk shokk" och visade bilderna från debuten. Fyra hårt sminkade grabbar som fick New York Dolls att blekna. Självfallet blev Poison de nya husgudarna och "Look what the cat dragged in" inhandlades rykande färsk på Skiv City i Helsingborg. Än idag är den plattan en av favoriterna från glameran i LA. Rå, oslipad och ett sjuhelsikes party! 22 år senare släpps då den här liveupptagningen från London. Året är 1993 och vid det laget hade jag för länge sedan tappat intresset för Bret, Rikki, Bobby och CC. "Seven days live" är i mitt tycke inte bandets "finest hour", utan istället går showen på halvfart och rycker inte upp sig förrän mot slutet. Brets sång är väl inte av någon högre klass och just den här uppsättningen med Richie Kotzen var det väl inte många som sprang benen av sig för. Kotzen är en duktig gitarrist, men Poison ska vara skitiga, lättsamma och partysugna. Här är det mest som att de svällt upp som gamle Elvis och levererar en trygg show utan något riktigt riv i. Endast två låtar från debuten och en halvsvajig "Unskinny bop" gör att man längtar efter ett något roligare låtval, men samtidigt har denna inspelning en viss charm och det är ju alltid kul med livedokument. Den stora frågan är bara varför den ges ut så här långt efter sin inspelning och hur känns det för Rikki Rokket? Kotzen blev ju lite väl intim med hans flickvän/fru. Nåväl, Poison var en gång i tiden riktigt, riktigt underhållande. Kanske är inte det här den bästa bilden av dem, men det duger ett litet tag. Betyg: 
Niclas Müller-Hansen
|
|