Don Airey A Light in the Sky Instrumentet hammondorgel ligger mig varmt om hjärtat och dess toner gör att det pirrar lite extra i kroppen på mig då det förgyller musikaliska kompositioner. Känner man som jag så är det extra kul att ta del av Deep Purples mästerorganist Don Aireys senaste soloalster för här får vi hammondälskare vårat lystmäte tillfredställt. Skivan, som fått namnet "A Light in the Sky", är nämligen sprängfylld med Aireys ljudlandskap som han skapat med hjälp av sina orglar, pianon och keyboards. Med en lätt touch av science fiction så bygger Airey upp en atmosfäriskvärld runt musiken och det blir lite lätt progressivt och psykedeliskt emellanåt. Det är mycket orgelonani men istället för att bli långtråkiga solon så blir det till sköna jam mellan dom riktiga låtarna istället. Det är roligt att höra en skiva som är så dominerande och sprängfylld med experimenterande klaviaturer. Dock kan det kanske bli lite för mycket jam för den som har svårt att uppskatta detta men jag älskar det. Airey har nämligen hjälp av hela bandet när han sätter ljud på sina kreationer och det blir mer som ett band än en soloskiva. Naturligtvis förkommer det "vanliga" låtar också och till sin hjälp har han sångare som Danny Bowes (Thunder), Carl Sentance (Persian Risk, Krokus) och Harry James (Thunder, ex-Magnum, även trummor på skivan). Det är inga dåliga grabbar han fått med sig som ni ser och dom vokala insatserna är klanderfria så klart. Musikaliskt rör dom sig i den klassiska hårdrockens fåra och det låter mycket Rainbow (Joe Lynn Turner-eran) om låtar som "Endless Night" och "A Light in the Sky" men man får även sig en liten dos Thunder som "I Love You Too Much". Det sistnämnda beror nog mest på att det är just Thunders Danny Bowes som sjunger på den låten. Bäst är dock "Shooting Star" med Carl Sentence vid micken. Tänk om Deep Purple hade gjort den låten. Då hade dom med all säkerhet fått ytterligare en klassiker i samma nivå som tillexempel "Perfect Strangers" men nu kommer förmodligen låten nog inte ut till allmänheten på samma sätt. Men det roliga är inte slut där. Herr Airey har nämligen lyckats få med lite jazziga inslag som i "Metalcity" och duellen mellan Aireys piano och italienska Lidia Baich violin är förföriskt vacker. För er som gillar Jean-Michel Jarre finns det godis att hämta i "Ripples in the Fabric of Time" och fans av 50-tals rock skall kolla in covern på Moon Mullicans obskyra låt "Rocket to the Moon". Gillar du Emerson, Lake & Palmer? Ja då lär du uppskatta detta album till max utan tvekan. Känna det som det skulle kunna spreta åt alla möjliga håll musikaliskt? Ja man skulle kunna tro det men det gör det inte. Bandet han omger sig med har sytt ihop musiken på ett grymt sätt och det löper hela tiden en röd tråd genom albumets alla spår. Produktionen gör också sitt till med ett organiskt och luftigt sound men framförallt så är skivan inspelad helt live i studion! Airey tror nämligen inte på dagens teknik med att skicka datafiler mellan musikerna utan han hyrde helt sonika Chapel Studios i Lincolnshire, bokade in musikerna och lirade i några veckor tills det var klart. Detta har gjort att musiken har fått en skön livekänsla och allt känns väldigt äkta. Don Airey, med meriter från bland annat Gary Moore, Black Sabbath, Rainbow, Ozzy Osbourne, Whitesnake, Jethro Tull och Judas Priest utöver sina åtaganden i Deep Purple, har släppt årets kanske bästa skiva! Materialet är varierat, atmosfäriskt, svängigt och urstarkt för att vara en så pass instrumental skiva. Det är nog det sistnämnda som gör att folk ryggar tillbaka för folk har i stort svårt för instrumentala skivor. Jag är inget undantag i det fallet men "A Light in the Sky" lyckas hela tiden hålla mitt intresse uppe och blir således aldrig långtråkig. Tack Deep Purple för att ni hade en liten paus i turnerandet så Don kunde spela in detta fantasiska album som vi nu kan ta del av och njuta av! Betyg: 
Ulf Classon
|
|