Zebrahead Phoenix Jag har ett behov av att ibland lyssna på lättsmällt amerikanske poppunk som tillexempel Blink 182. Jag vet inte varför men jag behöver det ibland. Varför tar jag då upp detta nu? Jo för att nu har jag ytterliggare ett band att lägga till i listan över tänkbara band att lyssna på om behovet uppstår. Orange Countys Zebrahead lirar kanske inte renodlad poppunk utan drar ibland lite mer år det metalliska emellanåt och lyckas även få in både ska, emo och något som kan liknas vid rap utan att för den delen bli för jobbigt. Band som Mighty Mighty Bosstones, Green Day, Sum 41 och tidiga Sugar Ray dyker upp i skallen på mig då dom sexton spåren rusar förbi. Bandet använder sig även av två sångare vilket är lite kul då den ena sköter den rapliknande sången och den andra håller sig till mera mainstream-aktig dito. Är det bra nog att lyssna på då? Ja ibland är det så helt klart. Vissa spår är komplett intetsägande och rent ut sagt dåliga medan andra som "Mental Health", "The Juggernauts" och "Death by Disco" håller riktigt trevlig klass. Övriga är så där trallvänliga som vi vant oss vi att amerikanske poppunk skall vara. Det är inte lika lättsmällt som tillexempel Blink 182 men det funkar när dom andra akterna blivit tjatiga. Det är alltså som vanligt när det kommer till denna sortens musik med catchy gitarrer och melodier samt trallvänliga refränger. Men Zebrahead tar det ett steg längre genom att ibland ta in lite skapunk och ibland riva av ett metalriff vilket gör att dom skiljer sig en del från mängden. Det som tyvärr ligger bandet i fatet är att dom inte har tillräckligt med intressanta låtar på detta album. Förutom dom just nämnda spåren så finns det inte direkt något som sätter sig. Sådana här musik skall ju etsa sig fast i skallen och driva en till vansinne genom att aldrig släppa taget om ditt nynnande efter att stereon slagits av. Hursomhelst så är "Phoenix" ett helt okay hantverk men jag skall nog ta och kolla upp bandets tidigare alster istället innan jag bestämmer vilket album som får ta upp plats i min iPod. Betyg: 
Ulf Classon
|
|