Ross the Boss New Metal Leader Okay, låt oss hoppa över den långa och tråkiga historielektionen här och låt oss kort och enkelt konstatera att Ross "The Boss" Friedman en gång i tiden ingick i det av någon anledning så oerhört populära bandet Manowar. Det bör även tilläggas att i min bok så är Manowar världens i särklass sämsta band. Jag kan inte med dom helt enkelt. Vad kan man då förvänta sig av gitarristen som var med och skapade true-viking-metal eller vad f-n dom nu kallar Manowars musik. Jo Manowar-metal så klart! Vad mer kan man begära när han slår sig ihop med tyskarna i bandet Men at War som hör och häpna - är kända för att lira Manowar-covers! Med ett lite modernare snitt hamrar dom ur sig episk heavy metal som följer standardmallen och som direkt för tankarna till tidiga Manowar. Det är i och för sig helt okay riffat, det finns catchy melodier och det finns framförallt en hel drös av kraftfulla sing-a-long refränger men hallå! Vart finns nyskapandet? Visst jag är kanske inte den främsta förespråkaren av utveckling i alla lägen men skall man lira något som redan är gjort innan så får la man ta i lite och anstränga sig så det sticker ut ur mängden? "New Metal Leader" (jo, tjena) är totalt intetsägande och innehåller precis ingenting som varken sätter sig eller får mig att reagera till. Eller jo, det gör det ju i och för sig. Den något undermålige och identitetslöse sångaren Patrick Fuchs är lite rolig att lyssna på faktiskt. Speciellt i låten "May the Gods be With You" tillexempel där han inte riktigt får ordning på orden så ibland tycks han sjunga "May the god speed with you". Han är alltså inte en helt hundra sångare i mina öron. Jag tror nog att Manowar-fansen kommer digga detta för i grund och botten är det simpel heavy metal utan någon som helst finess. Precis som Manowar alltså. Missuppfatta mig inte, jag älskar klassisk heavy metal, men hallå? Bör det inte innehålla något som berör om man skall lyssna? Det som dock räddar skivan från total förnedring är trots allt Ross gitarrspel. Han kan ju om han bara vill! En del fina riff får han allt fram och en del solon sitter där dom ska. Kan han nu bara hitta ett gäng intressanta låtar, en bättre sångare och framförallt ta sig bort från Manowar-spöket så kan nästa skiva bli helt okay. Plattan är inte värd en etta i betyg men den är inte heller värd en tvåa så tyvärr får det bli det lägre betyget. Betyg: 
Ulf Classon
|
|