Iced Earth The Crucible of Man (Something Wicked Part 2) Jössös vilket sömnpiller. Men vad hade jag kunnat förvänta mig? Ända sedan 2001 års "Horror Show" har bandets musik dalat i intresse hos mig. Brände dom månne allt sitt krut på megaklassikern "Something Wicked This Way Comes" från 1998? Hur som helst har det ju hänt en del i Iced Earth värld. Efter "Horror Show" hoppade, den av fansen älskade sångaren, Matt Barlow av bandet för att satsa på en karriär utanför musiken och in kom Tim "Ripper" Owens som just lämnat Judas Priest. Ni kan säkert allt det där redan. Owens är en jätteduktig sångare men för mig är han inget annat än en Halford-wannabe och jag har aldrig fastnat för Owens röst. Han fick dock ge röst åt ett par EP's och två album innan Matt återtog sin plats i bandet och nu är bandet då aktuella med sitt första album sen Matts återtåg. Som ni märker av titeln så handlar detta om en konceptplatta och är alltså del två i serien. Allt det där med bandets konceptplattor har jag jävligt dålig koll på och skall sanningen fram så har jag aldrig funnit bandhjärnan Jon Schaffers berättelser speciellt intressant och lämnar därmed ämnet vidare för var och en att upptäcka på egen hand. Nej det är bandets musik som fängslat mig på skivor som "Burnt Offerings", "The Dark Saga" och den innan nämnda "Something Wicked...". Just den sistnämnda skivan kvalar in väldigt högt på min lista när världens bästa album skall listas. På dessa alster har bandet energi, uppfinnighetsrikedom, starka melodier och för att inte nämna dom überstarka refrängerna. Helt enkelt amerikanske heavy metal när den är som allra bäst. Men vad har då hänt om nu denna nya skiva med bandet är ett sömnpiller? Ja du, säg det, någonstans glömde nog mastermind Schaffer av hur man skriver intressanta låtar kanske? Eller tog idéerna slut? Som jag sa innan så har det varit en neråtgående spiral allt efter "Horror Show" och nu måste dom ha slagit i botten. Det går inte att klaga på musicerandet, produktionen och så vidare men jag finner precis ingenting som ens kan knyta an till bandets glansdagar. Det finns inga intressanta melodier, inga refränger som eggar eller låtar som berör. Det är över en timmes musik och jag finner knappt något som gör att jag skulle vilja lyssna på skivan ingen. Det är helt enkelt fullständigt ointressant att lyssna på albumet. Det är inte dåligt men å andra sidan är det inte riktigt bra heller. Jag är ledsen att jag inte kan ger er någon djupare analys av skivan för tro mig när jag säger att jag verkligen ville ha en bra Iced Earth-skiva igen. Det är nog bättre att var och en upptäcker vad dom tycker som skivan. Ni som är trots allt är intresserade av Iced Earth och vill kolla in bandet så hoppa över denna skivan! Kolla istället in trippeln jag skrev om innan. Då var Iced Earth som bäst, då hade bandet fortfarande låtidéer av klass, då somnade man inte efter två, tre låtar, det gör man nämligen med "The Crucible of Man". Betyg: 
Ulf Classon
|
|