Hatesphere To the Nines Jag tokhyllade danska Hatespheres förra album "Serpent Eyes and Killer Smiles" och såg således fram emot uppföljaren. Deras regelrätta stölder från mina hjältar i The Haunted störde mig inte det minsta och förhoppningarna på ytterligare en Haunted-klon var stora. Nu fick jag inte det även om det fortfarande fullkomligt osar The Haunted om nya "To the Nines" men nu har det lagts mer tyngd på dom grooviga riffen och melodierna har fått stå tillbaka en del. Dessutom har deras Pantera influenser krupit fram ännu mer i ljudbilden nu. Om detta beror på att det endast är gitarristen Peter Lyse Hansen som är kvar i bandet sedan sist eller inte vill jag vara osagt men faktum är att det känns som bandet har tagit ett steg tillbaka och istället koncentrerat sig på att enbart göra stenhård death/thrash utan en massa krusiduller och gitarrmelodier. Inspelningen tog bara nio dagar att spela in så det var förmodligen den råa och aggressiva känslan som prioriterades. Oavsett hur lång tid det tog att spela in skivan och oavsett hur mycket The Haunted det låter vet så herr Hansen hur man snickrar ihop moderna death/thrash dängor. På "To the Nines" haglar riffen som sig bör och det enda som talar emot den är att det inte finns någon speciellt låt som vågar sticka ut ur mängden och på så sätt känns inte albumet lika angeläget som sin föregångare. Dessutom är skivan lite för idérik. Hansen har haft för många riff och break på lager vilket gör att en idé inte hinner sätta sig innan nästa vräks över lyssnaren. Detta gör att skivan blir något svårlyssnad och att det tar tid att lyssna in sig på den vilket i och för sig i längden tyder på en platta som kommer att växa och bestå. "Nya" Hatesphere gör det dom ska och dom gör det bra. Dom kommer inte upp i samma klass som på sin närmaste föregångare men levererar ändå kvalitativ death/thrash som misshandlar dina tummhinnor med akuratess. Det räcker gott för mig. Betyg: 
Ulf Classon
|
|