Stryper Murder by Pride Jag är inte religiös för fem öre men måste jag välja så måste jag erkänna att den mörka sidan lockar mig mest men då på grund av mystiken och att det helt enkelt är tuffare. För i ärlighetens namn hur tufft är det att lyssna på texter som hyllar kristendomen? Faktum är att jag faktiskt tycker det ger musiken en smått löjlig klang så med det sagt så förstår ni att ett klassiskt band som Stryper alltid får jobba i uppförbacke för att övertyga mig. Jag har i och för aldrig gillat den småglammiga heavy metal som dom presenterade på åttiotalet vilket jag tycker håller rätt så undermålig klass. Mycket av deras framgång ligger nog i att dom sticker ut som ett uttalat kristet band och på den vägen fått lite gratisreklam tror jag. Hursomhelst är dom nu tillbaka och plattan "Murder by Pride" är blott deras andra skiva sedan comebacken 2005. Än en gång är det klassisk Stryper-heavy metal vi bjuds på som definitivt kommer att blidka dom mest trogan fansen. Michael Sweet sjunger rent ut sagt jävligt bra men inte ens han kan rädda bandet från deras fullständigt ointressanta riff, tama melodier och den snygga, men ändå intetsägande, ljudbilden. Det enda jag hittar som faktiskt gör att skivan får poäng är just Sweets röst samt låten "Peace of Mind" som med sin Uriah Heep-minnande refräng sticker ut lite. Sen får man väl ändå ge bandet tummen upp för att dom framför musiken snyggt även om jag finner den totalt ointressant. Stryper-fans lär dock gå i kyrktaket när dom hör detta. Betyg: 
Ulf Classon
|
|