Machine Matti Alfonzetti är tillbaka i svängen igen. Han har en fantastiskt bra röst och borde ägna sig mer åt det han är bra på, nämligen hårdrock. Min första bekantskap med herr Alfonzetti skedde genom Skintrade och ett tv-framträdande i Växjö, i början av 90-talet. Jag köpte deras debut strax efter och deras låt "One by one" figurerade på ett oändligt antal förfester. Långt senare dök Alfonzetti upp på skolan där jag jobbar och började jobba som musiklärare under en tid. Det är en liten värld! För något år sedan sjöng han i bandet Boxer, som spelade en rockigare variant av Tomas Ledin-musik och jag har faktiskt bara sett deras platta i reabackarna. Men nu är det hårdrock som gäller. Det här är andra plattan under namnet Alfonzetti och det låter betydligt bättre än Boxer. Låtar som "My machine" och "Barbie doll" har ett skönt groove och det svårt att inte ryckas med. Dock låter det väldigt mycket tidigt 90-tal. Det är absolut inte dåligt i sig, men känns kanske inte alltför intressant. Jag kommer att tänka på gamla Unruly Child, om nu någon minns dem? Det var ett band av många, som Mark Free var inblandad i. Ni vet den gamle King Kobra-sångaren, som numera går under namnet Marcie Free efter ett könsbyte. "Machine" är melodiös, bra melodier, men en anings tamare än nyss nämnda band. "A happy guy" är helt ok och avslutande livelåten "In the groove" är kanske plattans bästa. Med rösten han har skulle han kunna uträtta storverk och det här är en liten bit på vägen. Som sagt, det är absolut inte dåligt och i väntan på att Marcie Free ska bli man igen, så funkar det som ett ok substitut. Betyg: 
Niclas Müller-Hansen
|
|