Stiff Upper Lip AC/DC fortsätter att spela sin boogie rock som de gjort sedan starten på 70-talet. De senaste tio åren har de slagit av på produktiviteten och följaktligen är det minst tre år mellan deras skivor. Och ska jag vara ärlig så har mitt intresse för gruppen inte varit speciellt stort de senaste åren. Bara en sådan sak som att döpa förra skivan till Ballbreaker fick mig att tvivla på gruppen. Men nu är de tillbaka på allvar. Titellåten och första singeln "Stiff upper lip" är en riktig rökare i klass med deras mest kända örhängen, den rockar som bara den fast Brian Johnson´s röst numera är oerhört hes. Den långsamma "House of jazz" och "Safe in New York city" tillhör de svagaste spåren, annars håller de andra låtarna mycket hög klass. "Come and get it", "Hold me back" och "Can´t stop rock ´n´ roll" är AC/DC när de är som bäst. Och i låten "Can´t stand still" summerar bandet ganska bra hur Stiff Upper Lip upplevs. Det går helt enkelt inte att sitta still till denna skivan. Fast flera låtar känns igen sedan tidigare så går det inte att bortse från det faktumet att detta är AC/DC´s bästa skiva sedan For Those About To Rock. Betyg: 
Mikael Ekström
|
|