For those about to rock (we salute you) Angus Young´s inledande gitarr på titelspåret är idag lika klassiskt som Deep Purple´s "Smoke on the water". Plattan är 22 år gammal, men jag får fortfarande rysningar av de där inledande tonerna. Magiskt, ingenting annat! Det här blev uppföljaren till storstilade "Back in black" och således andra plattan med Brian Johnson. Soundet är inte lika rått, men energin är påtaglig och tillhör ett av deras största verk hittills. Dock är den inte riktigt lika helgjuten som sin föregångare. De flesta låtarna är av hederlig stil, men enligt mig finns här även ett fåtal mindre intressanta kompositioner. Främst "Night of the long knives" och "Breaking the rules". Dock överväger de riktigt bra låtarna som titelspåret, makalösa "Evil walks" och riviga "Put the finger on you". Dessutom har jag personligen oerhört nostalgiska band till "Let´s get it up", då detta var den första låt jag mimade till framför klassen på klassens timme i 4:an eller 5:an. Självfallet helt ovetandes om textens innebörd. I "Inject the venom" återfinns ett gitarrsolo, som jag håller som ett av Angus´ främsta och gitarren bokstavligen biter ifrån sig. AC/DC är inte helt olika Rolling Stones. Man har återanvänt samma riff om och om igen, men ändå behållit den stora publiken. Jag tror aldrig att bandet har dragit lite folk, utan istället verkar turnéerna bli större och större och publiken likaså. AC/DC är en institution inom hårdrocken och jag älskar dem för det. De har hållit sig till sina bluesiga riff och alltid gett fansen vad de vill ha. Inte många band kan stoltsera med det. Betyg: 
Niclas Muller-Hansen
|
|