Anathema A natural disaster Jag måste nog erkänna att jag hade förväntat mig lite hårdare takter från de här herrarna. Då jag läst om bandet tidigare har jag förstått att de började som ett doom metal band runt 1990. Bl a har de agerat förband åt så tunga band som Cannibal Corpse, Cradle of Filth och cathedral. Under resans gång har sedan deras ljudbild förändrats och dagens Anathema har nog inte så mycket gemensamt med gårdagens. "A natural disaster" är en relativt finstämd sak som mer påminner om Radiohead än hårdrock. Lite hårdare riff dyker upp i andra spåret "Balance", men halva låten skulle lätt kunna ha hämtats från något av tidigare nämnda Radioheads katalog. Plattan fortsätter sedan i liknande tempo. Det är avskalat och vackert, men om det kan klassas som hårdrock är en annan fråga. "Pulled under at 2000 meters a second" får mig till en början att tänka på Underworlds "Born slippy", men sedan kastas man in i de hårda gitarrerna igen. Utan tvekan är det bra, men också lätt splittrat. Titelspåret sjungs av en tjej vid namn Lee Douglas. Återigen är tempot ordentligt nerdraget och hennes röst påminner oerhört mycket om Julianne Regan från All About Eve. Lee har även förekommit på tidigare alster med Anathema, exempelvis "Judgement" (99). Många av låtarna är stillsamma och har lättare drag av filmmusik. Det känns också som om Pink Floyds ande vilar över Anathema. Ett band de tidigare spelat in covers av och som säkert tillhör en av de stora influenserna. Slutligen måste jag nog bara säga att det här är förbaskat bra och passar alldeles utmärkt för den stämning som råder i vintermörkret. Betyg: 
Niclas Muller-Hansen
|
|