Altaria Divinity Låt oss börja med att reda ut medlemsrokaden inom bandet sedan fjolårssläppet, och tillika debutskivan, "Invitation". Borta är gitarristen Emppu Vuorinen. Borta är även sångaren Jouni Nikula. Anledning? Båda vill istället på heltid koncentrerar sig på sina respektive band, Nightwish och Requiem. Med andra ord så har den sk. finska supergruppen redan decimerats väsentligt. Kvar är hur som helst bandets huvudman Jani Liimatainen (Sonata Arctica) som fortfarande sköter både gitarr och keyboards. Med sig i bandet har han även nye sångaren Taage Laiho som definitivt inte är ett nerköp. Enligt Janis utsago är Altaria en enkelhetens skapelse. Materialet är starkt 80-tals baserat men har även naturliga kopplingar till nutida finsk power metal, ja och varför inte till AOR. Influenserna finns där. Konfunderande? Nja, ändå inte. Altaria, en enkelhetens skapelse var det ju. Nåväl, melodiskt är det, men bitvis även behäftat med inslag av lite tuffare riff och tongångar. Liknelser med Avantasia och Stratovarius känns inte helt fel. Inledningsspåret "Unchain the rain" är främsta spåret, därom råder det inga tvivel. Även "Prophet of pestilence" tilldrar sig mitt intresse. Men sedan ligger resterande material på en jämn och bra standard. Inget nytt eller överväldigande intressant med andra ord. Men något mer måste nog ändå till inför nästa skivsläpp för att Altaria skall bli betraktat som annat än Jani Liimatainens cash-in projekt vid sidan om Sonata Arctica. Betyg: 
Steve Mårtensson
|
|