Intervju - Janne Christofferson, Grand Magus (Samtliga bilder hämtade från Grand Magus officiella hemsida.) När satte ni igång och jobbade med nya plattan och vad hände efter debuten? Var det mycket turnerande eller? Ja, efter första plattan så åkte vi ju på Europaturné med Orange Goblin och vi var väl ute i sex veckor. Så det var ju en ganska rejäl sväng och sedan spelade vi ju ett par gånger efter det på Kolingsborg. Vi spelade ju tillsammans med Electric Wizard och Sloth där och sedan var det väl ytterligare något gig som jag inte kommer ihåg nu vilka vi spelade med. Det var väl det! Det innebär alltså att vi kom tillbaka från turnén och så spelade jag in Spiritual Beggars skivan och sedan gjorde vi väl färdigt Maguslåtarna och därefter åkte jag på Beggarsturné och sedan spelade vi in Magusskivan. Ja, med då har det ju gått ett i ett här! Ja, för fan vet du! Det har varit fullt sprut hela vägen.  Angående nya plattan med titel och så, så undrar jag vad fasen det är på omslaget egentligen? Är det en apa eller?
Ja, det är rätt lustigt det där! Du vet ju att jag inte kommer att tala om för dig vad det är. Det kan jag säga på en gång. Det lustiga är att för oss var det jävligt självklart. Det är inga konstigheter alls. Sedan har det visat sig att det tydligen inte var så enkelt som vi trodde. Folk ser ju allt möjligt i det där omslaget och det var faktiskt en bonus att det var så. Jag tror att om du tittar tillräckligt länge på det där så blir du antingen jävligt susig i bollen eller så kommer du att se vad det är. Vem har gjort omslaget? Är det ni själva eller? Det är en kille som heter Hugh Gilmore som gjort omslaget och han är ett riktigt ess i branschen. Han har gjort omslag åt Motörhead, Venom och Iron Maiden och sådana band. Så det är lite coolt! Men själva motivet och så där ligger jag väl bakom mycket. Hur kom ni i kontakt med honom? Via Rise Above. De känner varandra sedan länge.han brukade jobba med andra bolag. Han har jobbat med Sanctuary till exempel, som Beggars bland annat hör ihop med. När ni skriver låtar, sitter du själv och knåpar eller står ni alla i replokalen och jammar fram något eller är det var och en på sitt håll? Nja, oftast så är det väl att jag har en ide om någonting och så jobbar vi fram den tillsammans och ibland har någon annan en ide och så jobbar vi på den tillsammans. Någon gång har det väl hänt att jag har haft en helt färdig grej. Oftast så jobbar vi tillsammans med det och framförallt när det gäller att arrangera det och så. Men sedan tar ju jag hem det, om vi inte kommer på något direkt, och klurar på melodier och då kan man ju behöva ändra det igen. Men jag skulle säga att det är en gemensam process, men det är jag som är kapten på skutan. Men alla är ju definitivt delaktiga i hur låtarna blir i slutändan. Jag har förstått att du ligger bakom texterna! Ja, det är min grej helt och hållet! Var hittar du inspiration för det någonstans? Det är ju speciella texter och framförallt titlarna då. Det är ju inte det vanliga "party hardy". Nej, det är ju kul att du lagt märke till det! Jag kan ju börja med att säga att den där partygrejen är det mest ointressanta jag vet. Jag tycket det är askul att festa, men det är inte speciellt intressant för mig att prata om det med andra människor. De här texterna handlar om sådant som är viktigt för mig. Ja, inspiration kommer väl från att man funderar mycket på hur saker och ting hänger ihop så där. Jag känner en stark närhet till naturen och att människan på något sätt har mer att göra med instinkt och intuition än vad många tror. Det är mycket sådana saker. Läser du mycket? Jo, det gör jag ju också. Några speciella titlar på nattduksbordet nu? Nja, det vet jag inte om jag tänker avslöja ha, ha, ha! Jag läser mycket. Allt från romaner till facklitteratur inom olika områden. Man kan säga att det finns mer vettigt att hämta i böcker än i andras musik.  Det kan jag tänka mig. Hur lång tid tog det, från det att ni startade skriva låtar, till en färdig produkt?
Ja, jag försöker själv fundera här för jag har egentligen ingen riktig koll på hur lång tid det tog. Det gick ju som sagt ett i ett. Det var ju ingen period då vi inte hade något annat att göra, men det måste ju ha varit efter...fan...jo det måste ha varit efter Beggarsturnén. Men det känns inte särskilt länge sedan! Nej, det kan det ju inte ha varit heller. Det måste ha varit innan...Beggarsturnén var ju i år. Det innebär ju att vi spelade in "Monument" i december till januari, så nästan ett år sedan. Det måste ha varit samtidigt som jag höll på med Beggarsskivan. "It´s a blur!", som de säger. Det kan man ju förstå! Blev de några låtar över som inte kom med? Nej! För den här skivan visste vi precis vilka låtar som skulle vara med och hur de hängde ihop med varandra och i vilken ordning de skulle vara. Vi spelade bara in dem faktiskt, ingenting annat. Och det var lite tanken också, att det här skulle inte bara vara en samling låtar utan det skulle hänga ihop tematiskt och så där. Sedan har ni ju dragit ner på tempot ganska markant jämfört med debuten. På vissa låtar har vi väl gjort det sedan har vi ju en lite snabbare variant också. Alltså, den är ju inte snabb, men för att vara oss är den ju snabb. Sedan läste jag i senaste Close Up att du nämnde att nästa platta skulle bli något mer åt black metal hållet, men också långsamt. Jo, men kanske lite fler upp tempo varianter. Men då har du redan idéer för nästa platta eller? Ja då! Något som är klart? Ja, vi har väl en två låtar i princip färdiga. Men vi kommer ju att fortsätta att vara en ganska stor skillnad mellan skivorna. Det är någonting som är del av planen, så att nästa skiva kommer nog att bli ännu mindre blues och ännu mera metal. Vissa kommer att gilla det och vissa inte alls. Så är det ju alltid. Det går inta att tillfredställa alla. Nej, och det är ju både trist för en själv och andra att göra samma skiva två gånger. Vissa klarar det, som Judas Priest och AC/DC, men det är liksom en annan grej på något sätt. Ja, men det förstår man ju själv också trots att jag är totalt omusikalisk. Istället konsumerar jag oerhört mycket skivor och de som har varit ens stora hjältar genom tiderna och oftast är de ju skeptiskt när de tar en ny riktning och likadant om de fortsätter harva samma platta om igen. Det måste ju vara svårt som artist, för samtidigt vill man ju utvecklas. Det vore ju ingen utmaning att ge ut samma platta om och om igen. Visst, jag håller med dig! Det är ju en jävligt riktig iakttagelse, men...gillar du Priest eller? Absolut! Gay metal är det roligaste som finns! Ja, om man tar "Screaming for vengeance" och "Defenders of the faith", de påminner ju väldigt mycket om varandra. Men jag är ju så jävla nöjd med de två skivorna, så de hade man inte villat byta mot något annat. Så för dem funkar det, men sedan finns det andra band som från att ha gjort otroligt bra plattor sedan gjort värsta pissplattan för att de bytte stil, så det är svårt som fan det där. Ja, och sedan får man ju känslan av det många gånger har med pengar att göra. Har du en platta som går jäkligt bra så får du kanske större budget för nästa och börjar flippa ut helt och hållet och så blir det världens mischmasch av det hela. Jo visst! Och ju mer pengar ju större risk är det ju också. Då vågar man ju inte..."Ja vi tänkte ge ut en platta med bara mungiga och näverlur!" Visst! Om man går tillbaka lite i tiden! Grand Magus utvecklades ju ur Smack, men jag tänkte ännu tidigare. När började du lira gitarr och sjunga? Var det i tidig tonår eller? Jag började ju inte sjunga förrän ´98 och innan dess hade jag fan knappt sjungit i duschen tror jag ha, ha, ha! Jo, det hade jag väl kanske, men inte mycket mer. Jag började väl spela gitarr när jag gick i sjuan. Jag harvade en massa...jag växte ju upp i Falun från det att jag var tio och man spelade ju i en massa olika konstellationer. Men inget märkvärdigt och jag har liksom aldrig varit med i något band eller så där. Det har alltid varit mina projekt. Jag tänkte på din röst, för man får ju höra från många andra också, att du har ju en fruktansvärt kraftfull röst. Men då har du ingen skolning alls? Nej, inte ett spår! Jag skulle inte ha något emot att få lite coaching framförallt för att hålla länge, länge. Men jag kör bara på feeling! Platta är ju en sak, men live är något helt annat. Det måste ju kännas efter ett tag? Ja, så här kan man säga...om man blir sjuk då är det inte mycket man kan göra och det är den värsta känslan som finns. För hur gärna du än vill, om du är rökt, då är du rökt! Det man kan göra är ju att använda skallen lite. Undvika att prata allt för mycket och framförallt i stimmiga lokaler, för det sliter ju mer än att sjunga. Sedan beror det ju på hur lång turné det handlar om och hur långa gigs man gör. Men min erfarenhet nu är ju att ju mer man tänker på det, ju mer ångest blir det. Det bästa är bara att köra på och går det åt helvete, ja då går det åt helvete ha, ha, ha. Då får man ju ställa in. Det finns inget värre än att gå och se ett band där man märker att bandet är jättebra, men sångaren är sjuk. Då ser jag hellre att det skjuts upp en vecka eller två. Du kör inga ritualer innan giget? Sjunger upp och så där? Jag försöker värma upp precis som inför ett träningspass. Mycket handlar om att få igång musklerna i överkroppen. Det sämsta du kan göra har jag förstått, och det här är sådant som andra mer proffsiga sångare sagt till mig om, om du vaknar och bara ställer dig upp och skriker då pajar du stämbanden på en gång. Då är de inte uppvärmda. Jag kör lite armhävningar och sådana grejer och det funkar bra. Sjunga upp vågar jag inte göra för det känns så jäkla fjolligt ha, ha, ha! Då blir man generad och det är precis som att man tror man är någon jäkla Pavarotti. Började du tidigt med att köpa plattor? Var det samtidigt som du började lira gitarr? Ja, det kan man säga. Runt elva, tolv års ålder började jag tjacka hårdrocksskivor. Vilka var de tidigaste köpen? Den allra första jag köpte för egna pengar var faktiskt "Paranoid" med Black Sabbath. Jag kommer ihåg att jag köpte den på Tempo, som det hette då, i Falun på en skivrea. Tjugonio spänn tror jag! Men sen körde jag bara på och gled rätt tidigt in på Venom, Bathory och sådant där. Hemma var det mycket sjuttiotals Deep Purple, så det hade jag redan från att jag var liten. När den där mer extrema grejen kom så hoppade jag på den och har lyssnat mycket på det sedan dess. Håller du koll på black metalscenen idag och just den norska scenen med alla galningar som springer omkring i skogarna där? Ja, det är ju det som jag lyssnar på. Åh fan! För det är nog det enda som jag känner att jag inte klarar av och ändå är jag en extrem allätare med allt från jazz till Ministry. Men black metal klarar jag inte. En polare köpte någon Burzumplatta och visst var det stämningsfullt, men Mayhem och alla de galningarna. Det är betydligt mer intressant att läsa om det än att lyssna på det. Jo, men va fan! Det är ju inte så konstigt. Den musiken har ju oftast ett helt annat mål än vanlig hårdrock. Det går ju sällan ut på att det ska vara tungt eller tight eller melodiskt. Det är ju mycket känsla som man försöker förmedla. Jag menar, för många människor så låter det ju bara som en tvättmaskin, som någon lagt sten i. Jag måste säga att jag är lite såld på det där. Men ändå får man ju känslan av att inom den genren finns det många otroligt kompetenta musiker. Oh ja! Men det är en sådan skillnad mellan banden också. Det är lätt att man tänker...jag menar, Burzum har ju ingenting gemensamt med ett band som Immortal till exempel. Det låter helt annorlunda och Darkthrone låter helt annorlunda än Dimmu Borgir. Vissa är extremt kompetenta och vissa andra kan knappt spela alls. Det spelar egentligen inte så stor roll tror jag. Det är en speciell genre. Absolut! Tillbaka till Spritual Beggars och "On fire". Jag tycker ju att det var förra årets (02) bästa platta utan tvekan. Hur var det att jobba med dem och hur ligger det till idag?  Det är egentligen inte jag som kan svara på det. Jag styr skeppet i Grand Magus och i Beggars är det ju Mike. Jag och Mike enades om att jag bara skulle sjunga. Jag ville att musiken och arrangemangen och alltskulle vara klart och så skulle jag bara vara sångare. Nu blev det inte riktigt så, men nästan. Det funkade skitbra! Han och jag kom mycket bra överens och jag lärde mig väldigt mycket på den skivan. Sedan var ju turnén en otrolig upplevelse och att få komma till Japan. Det kommer jag aldrig att glömma och jag är mycket tacksam mot Mike för att han gav mig chansen att vara med på det. Framtiden är det svårt att säga något om. Mike är ju på turné med Arch Enemy som förband åt Slayer. Det är ju klart, är man på turné med Slayer i USA, då får ju annat stå sidan. Man kan väl säga så här, när och om det blir något med Beggars så kommer jag nog vara en del av det. Det jag vet är att det spelades in oerhört mycket under turnén, så det finns material både för en dvd och en liveplatta. Men det måste ju mixas och all det där och det tar ju sin tid att gå igenom allt det material som spelades in. Giget i London filmades med sju eller åtta kameror och hela kitet. Tokyogiget togs upp i 24 kanalsinspelning. Plus att varenda dag är filmad med digitalkamera från det att man visar sitt bakfylletryne på morgonen, till det att man går och lägger sig på natten. Så det finns grejer! Det är väl det första som dyker upp, men jag vet inte alls när.
Hur var Japan då? Det var ju grymt! Något som inte liknar något man sett tidigare. Hur många spelningar gjorde ni? Vi gjorde fyra eller fem. Vi var i Tokyo, Hiroshima, Osaka och Nagoya. Man hör ju alltid om Japan och de japanska fansen. En cool grej som jag inte riktigt visste och jag vet att Mike tjatade om det, det är att de är djävulskt intresserade av musik. Jag tänkte mer att "ja, ja de är bara galna", men ett bra exempel på det var två låtar vi lirade där det inte är samma stämning på gitarren som på plattan. Det låter ju exakt likadant och det är samma riff och sången är likadan, men det är ett halvt tonsteg högre eller lägre. Det är ju sådant som ingen normal människa märker, men då kommer det fram folk och frågar "varför stämde ni inte ner till,vad det nu var, i den där låten så att det blev som på skivan?". "Va fan, skämtar du med mig eller?". Och det tyckte jag var ett bevis på att de lyssnar. Sedan är det där ju ingen merit i sig själv. Man skulle ju tröttna rätt fort om folk bara "öhh hur kommer det sig att ni har sådan strängar"? Musikpoliser! Men det här var en annan grej och mer av en uppriktig fråga. Ja, jag hoppas ju mycket på en ny framtida platta med Spiritual Beggars. Närmast för Grand Magus, blir det The Shrine den 31: januari? Ja, just det. Vi spelar med Cathedral, Krux och Witchcraft. Det har ju signat med Risa Above och är svenskar nummer två på det bolaget. Sedan tror vi väl att det blir en Europaturné i februari eller mars. Tillsammans med ett annat band eller? Ja, det är ju inte klart ännu hur det blir, men det finns lite så där halvfärdiga planer på vad det kan bli. Vi hoppas ju på att det blir något stort band som vi kan "supporta". USA då? Det finns hägrandes i fjärran? Grejen är ju den att det finns ju band som har turnerat i USA. Det enda är ju att det är fruktansvärt dyrt, så det man har råd med är en sådan där riktig gristurné. Jag vet inte! Jag känner väl lite att jag hellre turnerar på bra ställen i Europa, än att harva runt i staterna och bli behandlad som en knarkare. Band har berättat när de kommer till ställen, så säger folk " och vilka är ni då? Ja, vi ska spela här liksom!". Sådant finns inte i Tyskland! Men det är ju klart att någon gång vill man ju dit. Turné och så där. Ofta får man känslan av att det är lite som en klassresa. Hur fördriver man tiden egentligen när man kuskar runt så mycket? Man super! Det är det enda man kan göra för det går inte annars. Det är bara att inse. Man når någon tillvand nivå där man ständigt är lite halvmosig. Man blir aldrig superfull och man blir aldrig bakfull heller. Man går i en halvkoma och är lite avdomnad. Så har det funkat för mig i alla fall. Det blir så förbannat tråkigt annars. Det är samma människor och två timmar av dagen händer det något. Resten av dagen är bara skit. Men gör man det på det sättet kan man ha jäkligt kul och det är mycket stolligheter som händer under vägens gång. Så har det funkat för oss i alla fall. Sedan finns det ju band som kör helnyktert också. Det är väl lite också om man har det som jobb. Då blir det en annan grej, men det har ju inte vi. Just det! Jag kom på en sak nu med nya plattan och jag skrev det i min recension också. I låten "Food of the Gods", så är där ett gitarriff som är så fruktansvärt likt Ace Frehley från hans soloplatta från ´78. Men det är väl antagligen en tillfällighet? Ha, ha, ha! Vad är det för något? Jag har hört en låt från den plattan. I "Speedin´ back to my baby" så rockar han loss i ett solo och det är otroligt likt. Det måste jag få höra! Det kan jag säga på rak arm att det är en tillfällighet. Det hade varit intressant att höra. Var i solot? Jag kommer inte ihåg exakt, men varje gång jag hör det så tänker jag direkt på Ace Frehley. Solot på den är ju väldigt melodiskt. Dubblat så där och lite skalor och grejer. Du får kolla upp det! Usch, det låter ju oroväckande. Man vill ju inte bli klassad som en jävla Frehley rip off ha, ha, ha. Det vore ju bedrövligt! Nu fick jag ångest. Ja, det är ju en mäktig platta och ni har fått strålande kritik. Ja, det har varit helt grymt faktiskt. Det måste ju kännas förbannat bra? Jo, man måste ju nypa sig lite i armen. Det är jävligt kul, men nu kommer de väl att hata nästa platta ha, ha, ha! Det är ju så det fungerar. Ja! Kul att snackas vid och lycka till med allt! Ha det bra ! Du med! Grand Magus - Official website
|
|