1. Vad sysslar du och Half Man med just nu? Vi har gjort mest ingenting den senaste tiden. Efter inspelningen av nya plattan i vintras bestämde oss för att ta en paus fram till skivreleasen. Nu börjar den närma sig, så jag antar att vi får rycka upp oss... Vi var i studion hela kvällen igår och fixade till lite smågrejor för att kunna skicka färdiga masterband till Italien under veckan. En av de nya låtarna har dock redan släppts i och med releasen av den grekiska samlings-CD:n "Doom or Be Doomed". 2. Vilken var den första, och sista, skivan som du köpte? Är ganska säker på att den första LP:n var "Hair of the Dog" med Nazareth och den borde jag köpt som tioåring utgivningsåret 1975. Minns fortfarande att den hängde i skyltfönstret på gamla Stigs Musik i Örkelljunga och att jag tyckte omslaget såg fräckt ut. Den plattan håller i högsta grad fortfarande! Dessvärre fick jag skaffa mig ett nytt exemplar för tio år sedan då det gamla var tämligen slitet, men jag har kvar det också. Tror dock att jag hade köpt lite singlar innan "Hair of the Dog". Den senaste var en svindyr koreanskt efterpress av italienska hårdrock-/prog gruppen J.E.T. - "Fede Speranza Carita" från 1972. En fantastisk platta. Titelspåret på ca 10 minuter är en hårdrocksklassiker av högsta dignitet i min bok. Blytunga gitarriff, hammondorgel, långa knepiga solopartier och underbar sång och sångmelodi. På italienska, så jag fattar inte ett ord. 3. Vad gör du på fritiden? Jag är oerhört road av att titta på fåglar. Ornitolog alltså! Regnar det ute blir det gärna skivlyssnande. Både 7-åringen och 5-åringen hemma är numera också hårdrockare så det funkar bra... Jag har samlat vinylskivor sedan tonåren och det är fortfarande lika roligt. Men dyrt! Vill man ha de gamla originalen från början av 1970-talet är det inte längre ovanligt med priser långt över tusenlappen. Oftast får man nöja sig med återutgåvor om man vill utforska det sena 1960-talets och tidiga 1970-talets skatter när det gäller progressiv rock, hårdrock, blues, jazzrock och psykedelia. Janne och Peter samlar också skivor och vi har sporrat och hetsat varandra i snart 20 år. Bara Roger har klarat sig undan från att hamna i skivsamlarträsket. 4. Half Man har funnits ganska länge, men det dröjde innan debutskivan kom. Varför? Ganska länge är väl ett understatement. Det känns som om vi alltid funnits. Varför vi väntade 13 år med att spela in en skiva vet jag inte riktigt. Minns knappt att vi ens pratade om det de första 10 åren. I början av 1990-talet bestod en stor del av repertoaren av bluescovers och det är inte precis någonting man släpper på skiva. Vi kände oss nog inte som ett skivband helt enkelt, utan nöjde oss med att åka runt och spela på småpubar, pizzerior, musikfestivaler och MC-träffar. Möjligen hade vi någon avsikt med den demo vi spelade in runt 1994-95, men jag minns inte säkert. Sen byggdes Hitparade studion i Örkelljunga och då kändes det lite mindre jobbigt. Vi är väl riktiga lantisar som aldrig hade kommit till skott om vi blivit tvungna att åka till Helsingborg eller Malmö för att spela in. Usch! 5. Hur länge har den nuvarande sättningen lirat ihop? Vi har spelat ihop sedan 1990, dvs i princip hela tiden. Den första konstellationen, där Janne och jag ingick, bildades redan 1986 och varade väl i knappt två år. Mellan dessa två upplagor fanns några löst sammanhållna sättningar som inte ledde till någonting. 6. Vilka grupper/artister är dina största förebilder? Svår fråga, förebilder låter mer som något man hade i tonåren. Men det finns förstås många fantastiska artister att beundra - kanske speciellt de som inte bara gjort en eller två bra plattor utan serier på upp emot ett tiotal eller fler. Beatles, Pink Floyd, Black Sabbath, Uriah Heep, Led Zeppelin, Deep Purple, John Lee Hooker, John Mayall and the Bluesbreakers... Det är inte för intet som de är så stora. Å andra sidan är jag otroligt förtjust i de obskyra banden som kanske bara gjorde just en skiva, men som gav allt de hade på den. Det finns helt fantastiska grupper, okända för de flesta. 7. Vem skulle helst av allt vilja se som gästartist på en Half Man spelning? Vi har haft Ulf Ågardt (som medverkar på ett spår på förra skivan) med på scenen ett antal gånger, både som sångare och ibland som basist. Då har jag fått spela tamburin. Vilket är jävligt jobbigt, då jag brukar få kramp efter ungefär en halv låt, men Uffe är alltid välkommen. Annars hade det förstås varit kul med Ozzy Osbourne hoppandes kråka på scenen. Fet, full, ful och galen! 8. Hur ser den ultimata supergruppen ut? Ännu en knivig fråga. Jimi Hendrix på gitarr, John Bonham på trummor, John Lee Hooker på sång och Frank Zappa på vad fan han vill. Finns det någon kul död basist? Gary Thain från Uriah Heep kanske. Han var rätt cool. Hela gänget direkt uppstigna från dödsriket. En helt osannolik kombination, men det hade säkert kommit fram något spännande. 9. Berätta om den nya skivan. Den nya plattan kommer att heta "Red Herring" och jag tror att vi alla är överens om att vi tycker att den är minst lika bra, eller bättre än, "The Complete Field Guide For Cynics", även om vissa av oss har tvekat under resans gång. Den är något tyngre än föregångaren, men alla kommer ändå att känna igen vårt sound. Några av låtarna svävar ut i längre, mera psykedeliska jam eller malande partier och det gör kanske att den tar längre tid att komma in i. Det är inte så mycket "vers-vers-refräng-solo-vers-refräng" låtar. Möjligtvis låter hela plattan lite tungsintare än den förra, åtminstone är det vad jag inbillar mig. Vi har misshandlat en John Lee Hooker låt - "Sugar mama" - sedan början av 1990-talet. Vi skippade den på förra skivan för egentligen är den omöjlig att göra i studion. Men nu kom den med ändå. 10 minuter lång blev den... Annars är det mesta tämligen nyskrivet. "Pigs in space" är delvis ett undantag - huvuddelen av låten var tidigare en instrumental psyk-historia som vi körde live några gånger för 6-7 år sedan. Nu har vi adderat sång och ett mörkt och brutalt koda. En av mina absoluta favoriter. 10. Vilket är ditt bästa konsertminne med Half Man? Den skönaste spelningen var åtminstone när vi släppte förra skivan och hade releasefest på det gamla danshaket Furulund i Örkelljunga. Vi hade kämpat så hårt för att få fram plattan, utan skivbolag i ryggen och med helt egna medel gjorde vi både CD, vinyl och fick ihop en trevlig fest. Alla gamla vänner som följt oss i mer än 10 år var där och det var en härlig stämning. För första gången kände vi att publiken hade rätt stora förväntningar på oss. Det var nervöst, men vi gjorde vår kanske bästa spelning någonsin. Inte ett fel vad jag minns. Vi hade genom att spela in en skiva blivit dubbelt så bra. Efter att releasefesten var slut partajade vi tillsammans med de närmaste i den minimala logen halva natten. Vi stod som packade sillar och skrålade i kör, och vi var lyckligast i världen. "Pojkdrömmen" om den egna skivan hade gått i uppfyllelse. Men ett av de roligaste minnen jag kan komma på var en av de gånger vi stod ihopträngda på tre kvadratmeter inne i Höks MCs lilla klubbstuga och spelade halva natten för en samling fulla och helt galna knuttar. Det dansades på borden och bartendrarna "stagedivade" hela tiden ut från bardisken. Vid ett tillfälle misslyckades de dansande med att fånga upp en av dykarna och han skar upp händerna rejält på krossat glas. Är inte helt säker på om det blev ambulans därifrån men minns att han fick sys ihop lite på Halmstad lasarett. Det var helt tokigt. 11. Vilka är dina 5 favoritskivor? Omöjlig fråga. Det ändrar sig nog varje vecka. Men några plattor jag ofta kommer tillbaks till är tidiga plattor med Black Sabbath, Led Zeppelin, Uriah Heep och Jethro Tull. Sen går det ju inte att leva utan "Meddle", "Dark side of the moon" och "Wish you were here" med Pink Floyd heller. Och vissa bluesklassiker... Men just den här veckan skulle jag nog vilja säga: 1. J.E.T. - "Fede Speranza Carita" 2. Comus - "First Utterance" (engelsk psykedelisk folkmusik från 1970) 3. Phoenix - " Cantofabule" (rumänsk hårdrock/prog från 1975) 4. Framus Five - " Mestro Er" (väldigt märklig progressiv rock från Tjeckien 1970) 5. Blue Effect - " Kingdom of life" (Tjeckisk progressiv bluesrock från 1970). På vinyl då så klart! 12. Hur ser framtiden ut för Half Man? Just nu väntar vi på releasedatum för nya skivan. Det ska bli spännande att se vad det kommer att innebära att ha ett skivbolag i ryggen. Beard Of Stars är ett lagom stort skivbolag för oss. De har en ganska välutvecklad distribution och de tänker satsa en hel del på promotion. Här i Sverige har de Border som distributör så där blir det ingen förändring. Skivan kommer givetvis både som CD och som vinyl (dubbel-LP). Det sistnämnda var mer eller mindre ett krav från oss vinylfreaks. Vi hade några erbjudande till, men Beard Of Stars var de som var mest positiva till vinylutgåvan. Sedan ska det naturligtvis bli spännande att se vilken respons skivan kommer att få! "Den svåra andra plattan" har man redan fått höra några gånger...

< Tillbaka