Sweden Rock Festival, Sölvesborg - 12 jun 2004 Jag var mer än skeptisk inför Europe´s konsert och hade svårt att förstå varför de fick avsluta festivalen. Jag har aldrig varit något större fan av bandet, men minns att jag tyckte det var kul när de började göra bra ifrån sig i USA. "The final countdown" lånade jag av en polare när den kom ut, men tyckte aldrig den var särskilt bra. Dock skulle det bli ändring på dessa åsikter. De öppnade med "Seven doors hotel" och det tog inte lång tid att förstå hur bra det skulle komma att bli. Först och främst har Joey Tempest en helt otrolig röst! Han sjöng verkligen ut i varenda ton och visade vilken otrolig styrka han har i rösten. Det lät aldrig lika ansträngt som hos Rob Halford eller Klaus Meine. Resten av bandet var lika tighta de och de måste verkligen ha repat sönder sig själva inför den här återkomsten. Min enda önska inför konserten var att få höra "Superstitious", vilken jag anser vara deras i särklass bästa låt. Och visst kom den! Bättre än på platta och med en stor tyngd och säkerhet framfördes låten som visar bandmedlemmarnas influenser från band som Deep Purple och Whitesnake. Magiskt! Efter detta radade man upp den ena kanonlåten efter den andra. "Heart of stone", "Scream of anger" och "Stormwind" var bara några av höjdpunkterna. Den akustiskt framförda "Carrie" lät helt ok och man fick ännu ett bevis på att herr Tempest har en av världens bästa röster. "Open your heart" var en rysare och även "Yesterday´s news" lät otroligt bra. Mot slutet fick vi höra "Cherokee", som jag anser vara en av de bättre låtarna på "The final countdown" och även halvmesiga "Rock the night" fungerade bra live och fick betydligt mer tyngd än på skiva. Nya låten "Start from the dark" lovar gott inför nya skivsläppet i september och visade ett betydligt hårdare Europe än vad jag hade väntat mig. Nya plattan blir nog värd att kolla upp. Sist fick vi naturligtvis paradnumret "The final countdown". Visst jublade publiken och man nynnade med, men jag har fortfarande svårt för den här låten och dess vedervärdiga synthintro. Jag har absolut inget emot synthar, men just den här varianten låter fortfarande alldeles för lättviktig. När allt är slut kan jag bara konstatera att jag blivit omvänd. Bandet uppvisade en enorm känsla för sin musik och de lät klart bästa av alla band på festivalen. Visst var det kanske mest Joey som hoppade omkring och de andra medlemmarna stod i bakgrunden, men det gör inget när de levererar en sådan solid massa av musik. Det enda jag egentligen har att invända emot var Ian Hauglunds trumsolo. Det började lite kul när han trummade med i "You really got me" och "Ace of spades", men det där med den ensamma virveltrumman, som han kört med tidigare, kändes ganska så meningslöst. Europe var festivalens stora vinnare och det är alltid extra kul när man blir positivt överraskad. Betyg: 
Niclas Muller-Hansen Total speltid: 1 h 45 min Setlist: Seven doors hotel Wings of tomorrow Superstitious Time has come Ready or not Heart of stone King will return Scream of anger Sign of the times Stormwind Carrie Open your heart Let the good times rock Yesterdays news Cherokee Rock the night Start from the dark The final countdown
|
|