Ja, då var ännu en festival avklarad! Förra årets var fantastisk och vi träffade mer band än vi kunnat tro och spenderade nästan mer tid backstage än framför scenen. Flera band var trevliga nog att ge oss gästpass och att få en pratstund med Queensryche och Y&T var extra roligt. Även i år lyckades vi träffa några band och höra lite historier från "the road".

Som tur var sken solen även i år, dock med lite uppehåll för regn då och då. Vi bodde på hotell i Kristianstad, då vi är något bekväma av oss. Att bo i tält har jag inte gjort sedan lumpen och det kommer aldrig att ske igen.

Vid incheckningen stötte vi på Hirax, som glada i hågen skulle ut på stan och jag måste säga att de såg lite malplace ut i sina skinnjackor, när de stegade ut i Kristianstad. Så här efteråt var det ett misstag att inte intervjua dem, då de bjöd på en ganska underhållande show på lördagen. Sedan gick det nästan i ett. Bra konserter som Y&T, Montrose och Abramis Brama varvades med mindre bra som Kingdom Come och Nifelheim, även om den senare var extremt underhållande.

Vi hade bla nöjet att få en pratstund med Jimmy DeGrasso. En kille som harvat runt i White Lion, Megadeth, Y&T och nu senast Montrose. Han och hans fru väntade tvillingar och vi pratade om barn och klädesinköp. Han fick visst en klädlåda i månaden av svärmor. Han berättade även om hans Spinal Tap-incident på Kastrup när han skulle bli hämtad. Han gick runt och letade efter en skylt med sitt namn på, men hittade ingen. Istället fann han, lite senare, en man gåendes runt och fråga alla han såg om de var Jimmy DeGrasso. Jimmy gick fram till honom och sa att han var personen han sökte. Chauffören visade sig ha en lapp, men den var inte mer än några centimeter i storlek.
De tågade ner till garaget och chauffören bad Jimmy att vänta medan han körde fram bilen. Sagt och gjort, men efter ett tag såg Jimmy killen gå planlöst omkring i garaget och lite senare kom han tillbaka till Jimmy, för att förklara att han inte hittade bilen.
"Someone has stolen it!" blev hans svar, men Jimmy menade att "nobody steals anything here!". En något romantiserad bild av Skandinavien kanske? Jimmy fortsätter sedan och frågar om han kollat på nästa våningsplan? Naturligtvis blir svaret ett klockrent "I didn´t think of that!". Nigel Tufnel ligger i lä!

Festival innebär ju också ett friskt svalkande av strupen, för att uttrycka mig diplomatiskt. Jag blir lika fascinerad varje gång jag ser personer som däckat innan första bandet gått på scenen. Hur kan man pröjsa 1400 kr för en biljett och sedan bara ligga avtuppad i gassande sol? Här kommer det där med bekvämlighet in igen. Jag och min käre kollega frågade oss själva flera gånger hur man kan supa, må dåligt och sedan gå upp och lägga sig i ett varmt och sunkigt tält? Sådana människor förtjänar en medalj!
Och hur klär sig folk? Visst är det kul med skinnjackor och skinnbyxor, men är det rätt utstyrsel när solen steker? Det är bara att inse att man börjar bli gammal vid trettiotre års ålder. Jag är absolut inget modelejon, men sliten jeansjacka och Destructiontygmärken känns väl lite utgånget, eller? Hade dock glädjen att se ett ryggmärke med AC/DC, som jag själv bar stolt i åttan. Rock and roll!

Vad gällde maten, så var nog grillspettet med pommes det mest motbjudande. Halvrått kött med mycket fett kändes som en bra ide´, men visade sig vara en kulinarisk härdsmälta. Förväntade mig långa svettiga toalettbesök, men konstigt nog blev det inget med det. Desto godare var då frukosten som avnjöts på hotellet och den där efterlängtade pizzan i Sölvesborg på lördagseftermiddagen. Dock har jag svårt för att förstå min kollegas ketchupbegär när han täckte sin pizza med denna röda sås. Overkill anyone?

Ett annat kul möte under festivalen var med John Nymann i Y&T. Han berättade om hur han för några år sedan, "on the road", hade sällskap av en dam på rummet. Kvällen förflöt i trevlig anda, när plötsligt Phil Kennemore stormade in i rummet. Han studsade runt som besatt, hoppade i sängen och fortsatte med att tömma John´s minibar. Allt till John´s stora förtret och morgonen efter hade han stora problem med att förklara att det faktiskt inte var han som länsat minibaren på alkoholhaltiga drycker.

Som sagt, även om det alltid kommer att bli svårt att slå festivalen ´03, så var det här också en mycket lyckad tillställning.


Vi ses nästa år!

Niclas Muller-Hansen




Bäst: Joey Tempest´s röst och Y&T´s "Open fire"

Sämst: Ja, Nifelheim var ju ingen större musikalisk upplevelse och Udo´s röst får ju Brian Johnson att framstå som skönsjungande.

Blötast: Tjejen framför oss under Nifelheim´s skolpjäsframträdande.

Mest onykter: Tjejen som låg medvetslös i gräset, när vi begav oss från Scorpions konsert.

Roligast: Europe´s säkerhetsvakter och Nifelheim´s kista.

Godast: Pizzan i Sölvesborg.

Fulast inredning: Pizzerian i Sölvesborg.

Bäst foto: Min kollegas bild på en "bodysurfande" Ted Poley i Danger Danger.

Bäst lukt: Mathias Jabs i Scorpions hade ett schysst rakvatten. Skulle frågat om vilket!

Dålig låt: Nightwish´s tolkning av The phantom of the opera" är sådant man inte bör utsättas för.

Bra låt: När Montrose drog igång "Bad motor scooter" reste sig nackhåren.

Fulast skor: Ronnie Montrose´s loafers.

ADHD: Scorpions James Kottak hade otäckt mycket energi backstage.

Tatuering: Finns det någon som inte har en viking på bröstet?

< Tillbaka