Sweden Rock Festival - 10 jun, 2005 Den glade tequilatillverkaren intog stora scenen med dunder och brak och det var länge sedan jag hade så kul under en konsert. Klockren inledning med Montrose´s "Bad motor scooter" och återigen ett bevis för hur makalöst bra den debutplattan är. Kan det bli mer rock and roll? Tyvärr svek publiken något under "the red rocker´s" party och allt jag kan säga är att de missade något av det mest underhållande som förärat Sweden Rock med ett besök! Scenen bestod av en sjukt läcker backdrop med Cabo Waboetiketten och därtill ett coolt scenbygge med en liten cantina och dessutom fick ett femtiotal fans nöjet att uppleva hela spektaklet från en avsats bakom trummorna. "Serious ju ju" var magiskt bra och det är bara att konstatera att den gamle krulltotten sitter inne med en diger samling låtar av ypperlig kvalitet! Mest tryck blev det nog i "I can´t drive 55"! En låt som, tack vare Anders Tegner och hans "Metalljournalen", var det första solospår jag någonsin hörde med Sammy Hagar. Det bjöds på fyra Van Halenlåtar och hans version av "Right now" var ruggigt bra. Framförd i stillhet och långsammare tempo blev låten starkare än den någonsin varit. "Why can´t this be love" och "Top of the world" var också godkända, men samtidigt kändes det lite som att de spelades bara för spelandets skull. Senare i setet spelades även "Cabo Wabo", men personligen tog jag ingen större notis om den! "Mas tequila" fick verkligen partyt att dra igång och "Three lock box" visade var skåpet ska stå. Avslutningen sedan med en gigantisk flaskpinata, som slogs sönder av Hagar och fick till följd att scenen dränktes i konfetti, var perfekt. Detta till skillnad mot Hammerfalls gigantiska slägga med strålkastare i, som snabbt fördes in i anteckningsboken som ett "Spinal Tap moment". Sammy Hagar visade på bästa sätt att rock and roll kan vara hur kul som helst, även på 2000-talet! Betyg: 
Niclas Müller-Hansen
|
|