Sweden Rock Festival - 11 juni, 2005 11.34 Nyss parkerat utanför festivalområdet. Kört de 58 milen ner ensam, min andreförare behövde aldrig rycka in utan det gick smärtfritt. Eller förresten, dra bort en halvmil då vi råkade köra mot Malmö i stället för Kalmar. Bonden i stan... Har nu vart vaken i sisådär 27 timmar nu men med sammanlagt ungefär 65 minuters uppfriskande sömn. Nu är det bara 14 timmar hårdrock och 6-7 timmars bilresa hem igen innan man får sova. Trööött! Therion om 20 minuter följt av Pagan's Mind. Sen blir det en timmes välbehövlig vila. 14.12 Back in business i bilen efter att ha bevittnat We, Therion, Shakra och Pagan's Mind. Summering av de första fyra banden blir att We rockar, Therion är riktigt bra live, en upplevelse att se dem faktiskt, Shakra röjer och rockar stenhårt. De var fantastiskt bra! Till sist Pagan's Mind som gjorde en okej spelning men de var mycket bättre på Gates of Metal förra året. Vädret är ganska växlande, när solen är framme blir man levande grillad och när den går i moln så vet man ungefär hur Demolition Man kände sig... Min vakenhet har nu utökats till ca 30 timmar. Sitter i bilen och har lite ledighet fram till Sebastian Bach kl. 15.00 som riskerar att missas till förmån för en oerhört välbehövlig sömn. Klockan sätts i stället på 17.30 då det begynnar bli dags för Sonata Arctica. Nu ska mina ögon och min kropp få vila men jag återkommer vid uppvaknandet. 15.42 Vaken igen efter ungefär en timmes sömn. Vädret är fint igen så den där riktiga festivalstämningen börjar komma tillbaka. Två timmar till Sonata. Ska väcka min kamrat och ta en promenad på festivalområdet så länge. Klarar inte att sova mer i värmen. 19.54 Minnet hade svikit men som tur var litade jag inte på mig själv utan kollade spelschemat och fann att Yngwie visst spelade kl. 16.30. Gick bort till festivalområdet och avnjöt en kebab i bröd och en munk medan Sebastian Bach avslutade sin spelning med en klockren tolkning av Små Grodorna följt av gamla Skid Row-klassikern Youth Gone Wild. Dags för Yngwie så. Är inget större fan av karln men världens skickligaste gitarrist måste ses. Faktum är att det var rent av bra till att börja med. Men jag vet att Yngwie har en tendens att bli lite dryg så 4 låtar fick räcka och sen begav vi oss mot scenen där Sonata Arctica skulle spela. Tredje gången jag beskådar finnarna live men det finns inte mycket att säga om spelningen annan än att de var ungefär lika bra som vanligt. Efter att ha genomgått en plågsam timme liggandes i gräset och nära ha frusit till döds, mycket kallare nu då en molnfront svepte förbi och bakom den kom den nya istiden alla pratar om, så var det dags för lite presentshopping. Kände mig tvungen att ha med något litet med hem till min käresta. Det är avklarat och nu sitter jag i bilen och försöker återfå känseln i alla mina stelfrusna lemmar. Lär spendera nästkommande två timmar här, möjligen med ett avbrott för Dio om ork finnes. 01.26 Gått från festivalområdet till bilen för sista gången i år. Det efter att tillsammans med otaliga tusen andra bevittnat århundr... förlåt, årtusendets bästa spelning; Mötley Crüe på Sweden Rock Festival lördagen den 11 juni 2005! I ärlighetens namn så hade jag förväntat mig fyra slitna, trötta och i allmänhet uttråkade rockartister som återförenats enbart för fansens skull. Att bråk hela tiden skulle hänga i luften ute på scen... Men mer fel än så kan man, troligtvis, inte ha. Nikki Sixx röjer mer än någonsin. Vince Neil röjer mer än någonsin. Tommy Lee röjer mer än någonsin. Mick Mars röjer på sitt sätt. Han står i princip helt stilla p.g.a. sin skelettsjukdom men lyckas ändå vara världens coolaste gitarrist. Allt gammalt groll mellan Vince och Tommy verkar som bortblåst och det är verkligen Mötley Crüe som är tillbaka! Maken till show de bjöd på är riktigt, riktigt svårslagen! Min absolut största konsertupplevelse nånsin och jag är ganska säker på att den inte kommer att slås på länge om den nånsin gör det. Dags nu att åka hemåt! 08.07 47 timmar. 4,5 timmars sömn. 115 mil med bilen på ett dygn. Det kan bara beskrivas med ett ord: Trött. Nyduschad; Underbart! Nyborstade tänder; Mer än underbart! Ligger i min säng; Underbart utav helvete! Strumpor som suttit på under 14 timmars hårdrock och 12 timmars bilfärd luktar inte rosor direkt... Körde fel lite här och var så hemresan blev ungefär 4 mil längre men nu är jag hemma i alla fall. Jag och min kamrat innehar troligtvis rekordet sträckan Norje-Munkfors med omvägar. 60 mil på 5 timmar och 35 minuter. Farligt men vi ville hem. Snabbt. Med Live Wire, Girls Girls Girls, Wild Side, Kickstart my Heart och alla andra av gårdagskvällens låtar spelandes någonstans där i bakhuvudet så känner jag att sömnen börjar träda in. 9 juli. Iron Maiden på Ullevi. 57 000 åskådare. Stort. Men inte större än Mötley Crüe på årets Sweden Rock Festival. Inte på långa vägar. Martin Ericsson
|
|