NEC, Birmingham - 21 maj 2006 Jag och min ständige vapenbroder gav oss iväg redan kl 05.45 med bil till Kastrup för ett direktflyg till Birmingham kl 09.15. Kl 08.00 var vi incheckade och inne i transithallen och inmundigade en Rock´n Roll Frukost som bestod av "smörrebröd" modell megastor, Carlsberg och en gammeldansk.  Detta satte fart på kroppen och förväntningarna inför kvällens återkomst
av Rick Parfitt efter hans canceroperation i december.Efter en två timmarsflygning så landade vi i Birmingham kl 10.15 engelsk tid och tog en taxi till hotellet inne i centrum av Birmingham. Detta visade sig vara idiotiskt för NEC låg ute vid flygplatsen och vi åkte taxi i parti och minut för ca 20£ turen, men det är smällar man får räkna med. Väl på hotellet så mötte vi lite andra Quofans från bla Norge och fick också reda på att rummen var inte klara förrän kl 14.00 så vi fick bege oss ut i regnet och traska in mot centrum för att leta upp någon öppen pub. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort då de flesta ställen inte öppnade förrän kl 12.00. Till slut hittade vi en där vi gick in för att dricka några öl och ladda. Träffade en hel del fans där också. Efter ett par Carlings och lite käk blev det ett besök på HMV men där fanns inte mycket av intresse så det fick bli taxi tillbaks till hotell och rum. På vägen dit handlade vi lite tonicwater som skulle få dela sig med den inköpta ginen på flygplatsen. Vi satt och snackade ett tag, bytte om, tog några gin o tonic, vilade lite och begav oss sedan i ytterligare en taxi ut mot Hotell Crown Plaza som ligger i NEC området för träffa många av tillresta fans inför konserten. På hotellet var det fullt ös redan och en massa människor från alla dess land. Träffade en massa fans som man träffat genom åren framför allt i London på Wembley. Den härliga känslan började nu smyga sig på i kroppen och man började fundera på hur Rick skulle klara sången osv med tanke på halsoperationen. Vid 19.15-tiden började vi röra på oss ner till arenan som är fantastiskt stor. När vi gick in så kändes det ordentligt i kroppen att nu var det nära. Det var otroligt mycket folk redan och NEC var utsålt till sista plats ca 14.000 personer. Träffade ett par andra svenskar bla en kille som spelat i svenska Status Kids och hans pappa. Vi tog ett par öl ihop, gick sedan in och lyssnade lite på förbandet Cashba Club som faktiskt var helt ok men vi väntade ju på QUO. Backdroppen var tufft, omslaget på nya plattan The Party Ain´t Over Yet. Kl 20.45 släcktes ljuset ner, vrålet visste inga gränser, man hörde lite petande bakom skynket och riffet...ja det fantastiska RIFFET...starten är nära. Backdroppen faller och mitt på scen står Parfitt och fullkomligt sparkar igång en av världens klart bästa öppningslåtar, CAROLINE. Det går en ström genom kroppen som är obeskrivlig och hela NEC fullkomligt exploderar. Det är ett grymt tryck och ös från början och man märker inga som helst tendenser på att Rick har glömt vad han sysslat med de senaste 40 åren. Hela NEC gungar och det är folk som hoppar och studsar i alla åldrar från 4-5 år till 65-75 år. Det är en oemotståndlig känsla att bevittna dessa fantastiska engelsmän som verkligen älskar det de gör och gör det på ett magnifikt sätt. De fortsätter med Something bout You Baby I Like och en inte så vanligt spelad låt nuförtiden, Don´t Waste My Time. Sen är det dags för Francis vanliga välkomsttal och de märks att det är något speciellt idag eftersom det är DVD-inspelning av giget som skall släppas i höst. Det blir en kavalkad av hits men faktiskt också lite ovanliga låtar som inte spelas allt för ofta. Glädjande nog så fanns det ikväll också två stora storbildsskärmar på plats bredvid scenen så man såg fantastiskt bra. Nya titellåten från skivan spelades och den lät riktigt bra live och Bellavista Man från nya plattan var grym live även om Rick här fick problem med rösten. Men förutom det och en gång i Creepin Up On You så höll rösten kanonbra. En makalöst tung 4500Times levererades lika så Down Down var tyngre än på länge. Efter avslutningen med Roll Over Lay Down, Down Down, Whatever You Want och Rocki´n All Over The World lämnade Quo scenen men ett euforiskt klappande och skrikande fick de snabbt att äntra scenen igen för ett otroligt extranummer. Ett nytt medley på What Your Proposing, Down The Dustpipe, Little Lady, Red Sky, Dear John och Big Fat Mama och som om inte det var nog sen Burning Bridges (till min polares stora förtjusning det är ju Manchester Uniteds kampsång Come On Your Reds) Juniors Wailing, Rock`N Roll Music och som alltid BYE BYE JOHNNY. En helt makalös konsert var till ända och det regnade confetti över hela National Exhibition Center. Denna går klart in på topp tre av mina numera 82 gig. Detta var Quo som allra bäst. Ett drygt två timmar långt supergig. Det är som engelsk press skrev om denna konserten: "the place goes bonkers" "this is Quo sounding as good as We´ve ever heard them" "Quo are ignored by some and derided by many. But the band and the Quo army share something very special indeed. They're a British and a rock institution which just won't lie down" Efter giget bar det iväg till en pub för att lugna ner kroppen lite med någon lager, sen till hotellet och knoppa för att flyga hem kl 10.55 dagen efter. Nu går man som på moln och har ex antal gig inbokade inför sommarens Sverigeturné och att man sen i fredags på "priority booking" lyckades att för första gången någonsin boka biljetter i Block A3 Rad 1 på Wembley Arena till Quo´s årliga UK Christmas Tour gör ju inte saken sämre. Det är de tyngsta biljetterna man överhuvudtaget kan boka till en QUO konsert. Betyg: 
Stefan Nilsson Setlist: Caroline Something Bout You Baby I Like Don´t Waste My Time 4500times Rain Hold You Back Mystery Medley Bella vista Man The Party Ain´t Over Yet All Stand Up The Oriental Gerdundula (trumsolo) Roll Over Lay Down Down Down Whatever You Want Rocki´n All Over The World Extranummer: Medley: What Your Proposing Down The Dustpipe Littel Lady Red Sky Dear John Big Fat Mama Burning Bridges Juniors Wailing Rock´n Roll Music Bye Bye Johnny Ett stort tack till gästrecensenten Stefan Nilsson.
|
|