Göteborg, 7 jul 2006 De bestående intrycken från årets Metaltown-festival är huvudsakligen två till antalet. Först de tillsynes milslånga köerna till i stort sett allt. Skulle du köpa mat...kö. Köpa öl...ännu längre kö. Gå på toaletten...kö. Här har festivalledningen en hel del att jobba med inför nästa år. Utbudet av mat var även det under all kritik. Korv eller hamburgare, that´s it. Nu var det många med mig som istället valde att lämna festivalområdet och vandrade ner till Nordstan för att få något ätbart. Festivalens andra bestående intryck var otvivelaktigt Satyricons fantastiska framträdande i plåtskjulet. Men mer om denna spelning senare. När vi anländer till Bananpiren gör vi det samtidigt som festivalens inledande band Entombed vandrar av scenen efter fullbordat dagsverk. Kommer således lagom till The Haunteds framträdande. För att inte drabbas av solsting - vädret i Göteborg visar, till skillnad från festivalens två tidigare upplagor, upp sitt bästa ansikte med strålande sol - söker vi oss först bort mot ölståndet. Men efter mer än 30 minuter i kö och fortfarande utan någon öl i handen ger vi upp. Det vi hinner se av spelningen - och det vi hört från ölkön - visar upp ett band i bra slag. Nästa band upp på scen var helsingborgarna i Soilwork. Tungt, melodiskt och välspelat. Som vanligt. Herr Strids evinnerliga tjat om att få igång "moshpiten" kunde dock bantats. Det här är Metaltown Björn, inte Ozzfest. Och varför endast utnyttja 45 av tilldelade 50 minuter? Efter Soilwork begav vi oss tillbaka in i centrum för att få något att äta. Hinner lagom tillbaka till Cradle of Filths framträdande där en allt annat än bildskön Dani Filth snubblar rundor på scen i ett försök att framstå som ondskefull. Denna eftermiddag gick dock showen i komikens tecken gällande såväl mellansnack som sångprestation. Skrik som från en stucken gris, otydbart mummel och ren sång blandades friskt vilket fick helhetsintrycket att pendla mellan mediokert och riktigt uselt. Till bandets försvar skall tilläggas att CoF inte skall ses på en utomhusscen i juli utan på en mörklagd klubbscen vintertid. Där har ni bandets rätta element. Vitsminkade ansikten gör sig inte lika bra i dagsljus. Härnäst vankades en för dagen (?) enögd (!) Danko Jones. Enligt egen utsago var piratlappen för höger öga inte ett billigt reklamjippo för nya Pirates of the Caribbean-filmen utan helt enkelt ett verk av för många handtrallor. Ett hantverk som Danko för övrigt inte skulle sluta företa sig förrän han även blev blind på andra ögat! Humor på hög nivå således. Bra rockmusik och formidabelt mellansnack. Ett skönt avbräck och komplement till de andra, betydligt tyngre och hårdare, banden på festivalen. I valet mellan Motörhead och norska black metal bandet Satyricon föll valet på det senare alternativet. Motörhead besöker vårt avlånga land stup i kvarten medan norrmännens besök är mer lätträknade. Visar sig vara ett mycket klokt val av mer än en anledning. Motörheads setlist var en nerbantad version till vad vi fått se och höra vid de två senaste årens besök. Och Satyricon inne i skjulet levererade en alldeles utmärkt show. Årets bästa konsert? Satyr blev nästan tårögd av den stämning publiken piskade upp. Nya spåren "K.I.N.G" och "Now, Diabolical" visade sig också fungera alldeles utmärkt live. Välkomna tillbaka i november som utlovat. Festivalens final stavades Tool. Men trots att inramning var formidabel, där publiken helt är med på noterna och uppslutningen i det närmsta är mangrann. Visuellt imponerar scenshowen rejält med påkostad projektering på fyra skärmar. Problemet ligger på det musikaliska planet. Bandets musik är allt annat än lättillgänglig. Suggestivt och introvert och avsaknad av spontanitet gör att undertecknad snabbt tröttnar. Efter 40 minuter påbörjas istället vandringen hem till hotellet i den ljumma sommarnatten. Att publikrekordet passerades med bred marginal detta år skall inte helt tillskrivas det fantastiska vädret. Även banden höll detta året en bättre och jämnare standard än tidigare festivalupplagor. Här har festivalledningen hittat sin nisch i en annars så månghövdad festivaldjungel. Problemet med köerna är dock något man måste ta tag i inför nästa års upplaga. Inte till insläppet dock, för där fungerade det utmärkt. Ett större och mer bemannat öltält och framförallt ett mer varierat utbud bland matstånden ligger överst på önskelistan. Steve Mårtensson
|
|