Kulturbolaget, Malmö - 5 november 2006 
Vädret denna afton var inte det bästa med regn och rusk. Detta fick mig att minnas en annan kulen, mörk novemberdag för 20 år sedan. Tänka sig, det har passerat två decennier sedan jag, på några dagar när, för första gången såg WASP live. Då var skådeplatsen malmös stora betongbunker, även kallad Malmö Isstadion. Nu huserar bandet, om inte i gärdsgårdsserien så, låt säga, ett par divisioner ner från förstaligan vad gäller publikuppslutning. Kulturbolaget, dit bandet bokats, rymmer i runda slängar 750 personer och var till bredden fylld av förväntansfulla fans av skiftande ålder. Här fanns det gamla gardet (mig själv inkluderad) och hela åldersspannet ner till de yngsta, tonåriga fansen som nyligen upptäckt bandet.
För 20 år sedan var ljudet en mindre katastrof. Och inte nog med att det var dåligt, det studsade rundor i ishallen så att mycket av behållningen höll på att förloras. Men på KB var läget det omvända. Ett helt ok ljud från starten och allt eftersom spelningen fortgick blev ljudet allt bättre. En viktig pusselbit för att upplevelsetavlan skall bli komplett. Visuellt är WASP år 2006 en tämligen beskedlig upplevelse. Mest uppseendeväckande är Blackies groteska mickstativ. Att nämnda pjäs enligt uppgift skulle gått lös på hiskliga 10.000 dollar känns helt befängt. Synnerligen ful och tämligen meningslös känns den som detta årtiondets Spinal Tap kandidat. När sedan Blackie hänger och klänger i den känns homovibbarna den ger inte malplacerade. Låtvalet är något som får tummen upp. "Hate to love me" från Unholy terror var det nyaste vi fick höra. I övrigt var det beprövade kort som levererades. Men när vi har som allra mest trivsamt så knallar bandet av scenen redan efter timmen drygt. Efter fem minuters frånvaro så återvänder de, framför "Blind in Texas", tackar för sig och knallar sedan av scenen igen. That´s it! Räkna bort intro och nämnda break mellan huvudsetet och extranummer och vi landar på en scentid på strax över timmen. Svagt! Här kunde med lätthet Blackie fiskat fram ytterligare ett par låtess från rockärmen, därtill har bandet material. Som helhet är WASP numera en ren nostalgiakt. En nostalgiakt som fungerar alldeles fin-fint. Thanks to WASP´s tourmanager Daniel Stanton for helping me getting press-/photo pass. Betyg: 
Steve Mårtensson Total speltid: 1h 10 min  Setlist: Intro: The End On Your Knees Hate To Love Me L.O.V.E. Machine Wild Child Widow Maker Sleeping In The Fire Arena Of Pleasure The Headless Children The Idol I Wanna Be Somebody Extranummer: Blind In Texas 
|
|