Arenan, Stockholm - 7 november 2006 Arenan är till bredden fylld av gamla och unga WASP-fans och värmen slår emot en när man äntrar Stockholms mest oattraktiva konsertlokal. Just publikantalet, måste jag erkänna, är förvånande. Trodde faktiskt inte att gamle Blackie fortfarande kunde dra en sådan stor publik. Blackie Lawless ja, det är väl mest honom det handlar om egentligen. Vem bryr sig om hans bandmedlemmar och varför heter bandet fortfarande WASP? Det är ju en enmansshow som erbjuds och inget annat. Nåväl. Vid halvtiosnåret äntrar då WASP scenen till tonerna av The Doors´ alldeles förnämliga "The end" och för ett ögonblick vill jag ta bilen hem igen för att slänga på The Doors på stereon, men stannar givetvis kvar. Stenhård öppning med "On your knees", som alltid varit något av en personlig favorit. Min kollega som bevittnade föreställningen på KB i Malmö, talade om ett bra ljud. Samma bra ljud infinner sig inte på Arenan den här kvällen, utan istället dränker trummorna allt annat under en stor del av konserten. Mindre kul och det tar bort lite av upplevelsen. Blackie, som numera ser något blekare och plufsigare ut, hänger och slänger i sitt gigantiska mikrofonstativ och svettas något kopiöst. Det bokstavligen rinner av honom och mot slutet av konserten ryker lädret runt armarna. Kanske bäst så. Låtlistan skiljer sig inte nämnvärt från giget i Malmö, förutom att vi bjuds på en riktigt rockande version av "Chainsaw Charlie" som första extranummer. "Widowmaker", som på ett snyggt sätt vävs ihop med "Sleeping in the fire", är höjdpunkten under kvällen och även "Hate to love me" hittar rätt. Egentligen finns det inget att klaga på vad gäller låtval, men att bara spela i dryga 75 minuter och dessutom med ett undermåligt ljud, sänker betyget en pinne eller två. Dock är det kul att se att käre gamle Blackie fortfarande kan leverera en hygglig show. Rösten är fortfarande lika skrovlig och visserligen putsas den till med diverse ekoeffekter och liknande, men det gör inte så mycket. We Are Satan´s People, som Siewert Öholm så gärna ville få det till, har faktiskt en del kraft kvar att ge, trots över tjugo år på nacken och otaliga medlemsbyten. Betyg: 
Niclas Müller-Hansen Total speltid: 1h 15 min Setlist: Intro: The End On Your Knees Hate To Love Me L.O.V.E. Machine Wild Child Widow Maker Sleeping In The Fire Arena Of Pleasure The Headless Children The Idol I Wanna Be Somebody Extranummer: Chainsaw Charlie Blind In Texas
|
|