Wembley Arena, London - 16 december 2006 Denna resa började i Karlshamn på torsdag eftermiddag vid 16-tiden. Bil till Bromölla för att hämta upp två polare och sen ner till Staffanstorp för att träffa den fjärde medresenären för att sedan ta sig till Sturup. Kl 2230 lyfte vi med Ryan Air till Stanstedt. Flygresan gick bra och ett par Gin Tonic rann ner. Måste bara nämna en fantastiskt rolig sak på flyget. Ryan Air är ju billiga och sparar ju in på det mesta men när man får in sin gin och den kommer i en liten plastpåse istället för en miniflaska så undrar man ju vart man är på väg. Men smaken var ju densamma och vi fick oss ett gott skratt. Denna gången flög vi med sena flyget av den anledningen att de ställt in morgonflyget pga olika anledningar. Det kan väl nämnas att komma till London ca 0230 är väl egentligen ingen hit så det var ju bara att ta sig till hotellet för att sova ut o börja ladda för kommande dagar. Fredagen gick som vanligt till att besöka lite skivaffären och naturligtvis lite pubar. Vi träffade också en hel del andra svenskar som var över för att se konserten. Fredagskvällen började vi med att gå på Queenmusikalen "We Will Rock You" och den var fantastiskt bra. Många kanonlåtar och väldigt rolig på många ställen. Vi lyckades komma åt biljetter under dagen till halva priset och även om vi satt längs bak så var det mycket bra. Och den var som vanligt utsåld till sista plats, 3000 pers. Efter musikalen så blev det The Obar i Picadilly Circus där vi stannade några timmar för att sen ta en taxi hem. Trodde vi. Men så fel vi hade. Vi gick hela Regent Street ner till Oxford Street utan att det fanns en enda bil och det började regna småspik. Vi tänkte att det måste ju komma någon bil längs Oxford Street men ack så fel vi hade. Inte ens i sin vildaste fantasi kan man föreställa sig vad som hände. Vi gick från Picadilly Circus till vårt hotell vid Sussex Gardens i spöregn utan att se en enda taxi med "for hire" skylten lysande. Ni som varit i London vet att detta är en otroligt lång väg att gå. Sängen bara ramlade man in i vid hemkomsten helt slut. Nästa dag började med frukost och sen var det meningen att fyra andra polare till oss skulle in och handla men av någon konstig anledning så hamnade de på vårt rum. Vi tog ett par öl och sedan var det dags att ta sig ut till puben The Greyhound som ligger nära själva Wembley. Som vanligt så lirade "State Of Quo" där och när vi anlända vid 14-tiden så var det redan bra ös på puben och en faslig massa Quofans var samlade. Vi träffade lite olika folk som man oftast träffar där. State Of Quo började spela ca 14.45 och vi fick höra QUO 70-tal av bästa sort. Ett kanontryck på puben och plötsligt såg vi ett bekant ansikte. Det visade sig vara QUO´s gamla kompis, medlem och låtskrivare Bob Young som var på plats. Naturligtvis fick man lite foto och även snacka lite med honom. Han var otroligt trevlig. Kl 18.00 begav vi oss därifrån eftersom jag hade lyckats med att fixa pass till backstagebaren på Wembley Arena och de skulle hämtas kl 18.30. Wembley Arena är ju helt nyrenoverat och det är fantastiskt fräckt nu ihop med nya Wembley Stadium som ca 1 år försenat skall invigas i augusti 2007 med landskamp mellan England och Tyskland. Vi fick passen och blev ledda in bakom scenen. Måste säg att det kändes ganska mäktigt att traska runt där bland Marshallsfodralen och all annan utrustning och in till "Status Quo VIP Eleven Bar". Vi var faktiskt först på plats, satte oss i några skinnsoffor med varsin öl och snart började lite folk att anlända. Träffade bassisten Rhino, pratade med honom och tog lite foto. Andy Bown var där men tyvärr varken Francis eller Rick. Sen kom faktiskt Bob Young dit också och gick direkt fram till oss och pratade lite igen. Nu var det dags att gå till scenen och vi hade för första gången någonsin fått biljetter till "FÖRSTA RADEN" på Wembley. Det var rätt coolt att bara kunna gå dit 5 min innan det börjar. Naturligtvis hade någon tagit våran plats men de flyttade vi snabbt på. Kort därefter så brakade hela Wembley loss i ett euforiskt vrål. Backdroppen föll, QUO på scenen och Caroline som vanligt ryter igång om ännu brutalare än någonsin. Hela arenan gungar och QUO gör det de är bäst på, nämligen stå på scen och visa att de är "LIVEBANDENS" LIVEBAND NR 1. SBYBIL kommer och sen liras DWMT innan Francis hälsar oss "Welcome to the show". Det är tyngd, frenesi och spelglädje av sällan skådat mått. Kanske också för att de innan på dagen fått sätta sina print i Wembleys 'Square of Fame'. Endast Madonna, Quo och Cliff Richard är de som fått sina print där. Status Quo är den enda grupp eller artist som spelat 40 ggr på Wembley i och med kvällens spelning. Publikfavoriten 4500times rivs av med följande Rain och hela Wembley står upp hela tiden. Paper Plane är tillbaka i setlisten och det är mycket trevligt. Dessutom spelas ett nytt medley med bla What´Your Proposing, Red Sky, Down The Dustpipe och Dear John. Sen kommer en blytung Big Fat Mama och det är en enda hitkavalkad. Det enda som man som fan kan tycka är fel eller synd är att de inte gräver mer i guldgruvan av låtar och ger publiken fler klassiker som tex Blue Eyed Lady, Backwater. Men med en avslutning med Roll Over Lay Down, Down Down, Whatever You Want och Rocking All Over The World så kan man inte misslyckas. Quo kommer naturligtvis in för extranummer och faktiskt så spelas inte In The Army Now som spelats innan under turnén. Iofs så sörjde man inte det men Rossi hade lite problem med rösten i vissa delar så det kan förmodligen vara en av orsakerna. Men det blev Burning Bridges RnR Music med lite Batman och sen förstås Bye Bye Johnny. Quo lämnar scenen och vi var alla nöjda och börjar ta oss ut från arenan. Men det blev naturligtvis dyrt i Mercandisestånden där det inhandlades program, bälte, t-shirts, almanacka, hoodtröja, hatt med mera. Vi begav oss sen mot "The Quo Foodclub" som alltid anordnas efter showen. Men när vi anländer så har det blivit fel på bokningen och restaurangen hade inte tillräckligt med platser så vi fick inte plats. Lite snöpligt men arrangören var helt bedrövad. Vi fick naturligtvis tillbaka våra pengar och fick ta oss till något annat matställe. Sen blev det tunnelbana tillbaks till hotellet lite snack över någon öl och sen bingen. Söndagen sen blev lite shopping och sen tidig resa ut till Stanstedt så att man nu i sista julruschen inte skulle missa planet hem. Det fixade sig även om det var enormt med folk på flygplatsen. Vi landade i Malmö 22.05 och sen var det bilfärd till Karlshamn där man var hemma ca 01.00. En som vanligt fantastiskt rolig resa som säkert kommer att göras om 2007. Betyg: 
Stefan Nilsson Total speltid: 2h Setlist: Caroline Something About You Baby I Like Don't Waste My Time 4500 Times Rain Paper Plane All Stand Up The Oriental Creepin' Up On You Proposing Medley (What Your Proposin, Down The Dustpipe, Little Lady, Red Sky, Dear John) Big Fat Mama Gerdundula Trum Solo Roll Over Lay Down Down Down Whatever You Want Rocking All Over The World Extranummer: Mystery Medley Burning Bridges Rock & Roll Music/Batman Bye Bye Johnny
|
|