Intervju - Tin Star, Gemini 5 Gemini 5 är aktuella med en ny fullängdare vid namn "Black anthem". Stockholms bad boys har mognat i sitt sound och vi tog ett litet snack med sångaren Tin Star för att se hur det står till med bandet och vad vi kan vänta oss härnäst. Hur är läget? Hard working man? TS: Ja, det är mycket nu! Nya plattan, den andre i ordningen, när körde ni igång och jobbade med den? TS: Vi började i början av förra sommaren och då gjorde jag en demo med Per Staape (producent). Vi var polare och bara träffades och gjorde en låt och alla kände att det blev det sound som vi var ute efter. Vi spelade in "Bring on the monkey" och då vart det att "så här ska vi låta liksom!". Efter sommaren så satte vi igång och la grunderna till alla låtar och sedan jobbade vi på ett tag och hade ett litet break över jul och in i januari. Sedan hade vi tänkt att den skulle komma ut i april, men det blev lite tight eftersom tyskarna (skivbolaget) ville ha tre månaders insäljningsperiod och allt det där. Men det är som vanligt. Det är "Hurry up and wait!" som gäller. Stress, stress och så hinns det ändå inte med. Så det blev japanarna som släppte plattan den 15:e juni. De ville ju verkligen släppa den innan till varje pris, så den har ju varit klar ganska länge kan man säga. Egentligen skulle den kunnat varit klar i januari, om vi bara hade kunnat köra på. Vad blev influenserna för den här plattan? Jag minns att jag fick plattan redan i somras och så slängde jag på den och tyckte att ni hade ändrat soundet rejält och det var mer industriellt. Men sedan har jag ju spelat den igen och då tycker jag ändå att det finns likheter med första plattan. TS: Jo, men vi känner också det! Det vi var överens om var att inte göra en likadan platta till och framförallt tyckte vi att den första plattan blev lite för lam, mot vad vi hade velat själva. Den första demon till "Babylon rockets" var ju värsta Shotgun Messiah-tugget och lite mer maskinellt drag. Det blev lite för mjäkigt på första. Även om vi gillar den. Den här plattan blev mer så som vi hade hoppats att den första skulle bli. Men självklart har man dragit in lite influenser från Marilyn Manson och Korn och så där. Det blev ju lite så där "Åh, det är sleaze och glam!" bara för att man har skinnbrallor och det är ju inte det det handlar om. Så då kände vi att nu tar vi i på riktigt hela vägen ut. När du då sätter igång och skriver låtar, hur gör du då? Kommer musiken först eller är det texterna? TS: Nej, musiken! Visst ibland kommer man ju på en cool "line", som att den här låten ska heta "Insane insane" och var kan jag då klämma in det någonstans? Så kan det vara ibland, men oftast är det ju...man får till exempel nya Marilyn Mansonplattan och "Jävlar vilken bra låt! Nu måste jag göra någonting som är lika bra!". Man blir väl mer inspirerad än att man snor, fast man gör det också så att säga. Så det brukar oftast vara så att man hör lite grejor och tycker det är ballt och så gör man en egen grej av det liksom. Hur lång tid tog det från scratch fram till att du hade dessa tretton låtar? TS: Det var en låt som blev över från förra skivan, som vi inte tyckte passade in. Det är ju den som är släppt som singel nu, "When the body speaks". Den var klar före förra plattan. Man gör ju låtar lite då och då. Jag sitter inte och gör trettio låtar och sedan gallrar, utan känner man att en låt har potential så jobbar jag klart med den och sedan använder vi den mer eller mindre. Så det var en låt nu som vi spelade in, som inte kom med...som vi missade typ när jag hade lagt lite grunder. Jag skrev låtarna från att vi släppte förra plattan och fram till nu. Första plattans omslag var ju väldigt iögonfallande med seriefigurerna som var karikatyrer av er, medan nya plattan är mer anonymare i sitt utförande. Hur mycket ligger ni bakom det och likaså med förra plattan? TS: Vi kom ju faktiskt upp med idén att vi skulle ha de där mangafigurerna. Som "Destroyer" med KISS fast med manga istället! Modernt liksom. Det omslaget är ju coolt, men vi är ju asless på det. Det blev lite som vi var oroliga för, att det skulle se ut som "Hits for kids". Det roliga var att den första skissen vi fick, så stod vi med vapen i händerna, men det menade skivbolaget att "då kommer inte Åhléns att sälja den här skivan, om ni har med vapen på omslaget!". Så då blev det en kompromiss och då var det inte lika coolt, som vi hade hoppats. På fullt allvar? TS: Ja! Det var ju folk som kunde stöta sig på det. Just den första skissen är riktigt cool. Flera av oss håller ju händerna på omslaget, som om vi håller i vapen och det är ju bara för att det är bortretuscherat. Men det låter ju som rena rama Wal Mart i USA! De är ju petiga med sådant, men jag trodde verkligen inte att det var så i lilla Svedala. TS: Nej, men jag tror att det var Åhléns som snackade om det och de skulle göra tunnelbanereklam och de ville inte göra reklam för vapen. Ok, där ser man! Ja, det är mycket som styr. Men nya plattan då? TS: Ja, du har ju fått promoversionen och vi fick riktiga plattan idag. Så allt det som är grått är blänkande silver på den riktiga plattan, så nu är vi supernöjda och det blev så otroligt coolt. Men det var ju det här "Black anthem", så det skulle ju vara lite dystert och så. Ett sådant omslag håller ju...man vill ju ha ett omslag som man kan stå för om tio år och det känns som att med det nya så kan vi göra det. Jag har ju tittat på er hemsida också och er konserthistorik. Ni har ju hållit igång ganska hårt efter att debuten kom. Det var ett helsikes giggande! TS: Ja! Nej, men vi får ju inget gratis. Det är ju inte så att de slänger upp en halvsida i Aftonbladet eller Expressen när vi har släppt en platta. Det är bara Hellacoptersmodellen som gäller, att gigga och gigga. Vi ligger på samma skivbolag som Hellacopters slog igenom på och de säger ju det att det är bara att åka ut och gigga. Man har ju pressen på sig att se till att vi har gig och så att de är nöjda och vi får in pengar. Man måste ju leva också! Men det är ju det roligaste som finns! Det har varit hyfsat bra med gig och nu kommer det säkert bli ännu mer. Vad jag kunde se så har ni varit runt i Europa lite. TS: Ja, vi var ute i tre veckor med Hardcore Superstar förra vintern (-04). Var det innan de beslutade sig för att ta ett uppehåll? TS: Ja! Hur var den turnén? TS: Det var ju så skönt att basisten var polare med dem innan, så det blev aldrig något med förband och taskig style. Utan vi bodde i samma buss och det var bara att vi spelade före dem. Men det var ju kul och man fattade nog inte hur stora Hardcore Superstar var förrän vi åkte ut i Europa. Hemma har det ju alltid varit...liksom Backyard Babieskopior och det har man ju tyckt själv. Men när de drog igång sina hits så var man ju jävligt imponerad. Var var ni i Europa då? TS: Tyskland, Italien, Belgien, Holland, England och något land till. Det var några gig här och där, så jag tror det var femton gig sammanlagt. Vi åkte i en schysst buss med chaufför och allt det där och sedan spela och festa och lägga sig i bussen för att sedan vakna i nästa stad. Det var otroligt kul! Ni kände att ni fick bra respons där ni spelade, eller? TS: Absolut! Det gick ju så fort, så att vissa ställen vi kom till i Tyskland så stod det Hardcore Superstar plus support. Vi var ju lite förbannade på vissa ställen att det var så dåligt annonserat, men jag tycker att det gick jättebra. Tyskland var sådär, men när vi kom ner till Italien...där hade vi ju redan typ...inte slagit igenom, men alla som gillade sleaze och allt det där, visste vilka vi var. Det var liksom 1200 pers vid första giget som stod och skrek Gemini 5, så man fattade ju ingenting. Helt fantastiskt! Sedan har jag förstått att responsen från Japan har varit bra, eller? TS: Ja, det har varken varit succé eller fiasko. De hör av sig ibland och säger att "vi säljer lite plattor här!". De vill att vi ska åka dit, men sedan vet jag inte om vi säljer tillräckligt med plattor för att det ska vara värt 40 000 kronor i flygbiljetter. Men vi får se. Nu är de lite sådär oroliga för att nya plattan är för hård, så jag har inte hört så mycket från just Japan. De var ju jätteeggade på första plattan, så när de fick höra nya plattan av skivbolaget så var de lite som "ja, jag vet inte om den här gothstilen går hem i Japan?". Men samtidigt fick vi rapporter från Tyskland att det här passade mycket bättre än förra plattan. Ja, men det kan jag tänka mig att tyskarna gillar det! TS: Det är samma med USA nu. De tycker också att den nya plattan kommer att passa marknaden mycket bättre. Och det är Cleopatra Records där eller hur? TS: Ja, de har släppt först nu och så får vi se om vi kör på andra också. Det är ju en undergroundlabel. Jo, men de har ju ändå...jag har haft en del kontakt med dem i samband med intervjuer och de släppte den där "Hollywood Rose". De släppte ju den här fantastiska boken "Hollywood rocks" och 4-cd boxen med samma namn. TS: Ja, men de verkar vara jävligt softa killar. Vi gjorde ju jättemycket press för USA nu under sommaren och fått helsidesuppslag i tidningar, så de verkar ha jobbat bra. De släppte plattan (Babylon rockets) den 21:a juni och jag tror att de är sugna på att slänga ut den nya under hösten känns det som. Då är det USA-turné som hägrar? TS: Ja, vi åker väl dit så fort Rod kommer in i landet igen. Han blev ju deporterad när han spelade med Beautiful Creatures där. Visst fasen! TS: Så det är ju 2006 som gäller för hans deportering, så vi kanske får vänta till januari eller februari för att sticka över och göra något. Ja, det är ju sanslöst! TS: Men det är samma där. En USA-turné är kanske att ta i, men däremot kan man ju sticka dit och köra fem gig i LA under en vecka. Där borde ni ju gå hem? TS: Vi har ju mycket kompisar som bor där och de säger ju att vi kommer att sopa banan med varenda band där. Dra igenom alla de klassiska klubbarna, Roxy, Whiskey och Rainbow mm. TS: Det går nog. Det är ju bara flygbiljetterna över och sedan får man väl fixa lite utrustning där. Sedan är det bara att ställa på! Det är ju också imponerande, alla dessa fan sites som dykt upp för er. Det måste ju kännas oerhört imponerande? TS: Man blir ju lite fundersam på vad det är som händer när det är en massa fans som startar upp sidor och håller på och jobbar. Men det är väl så band kommer fram. Sedan när vi träffar dem när vi är ute och spelar så tar vi ju väl hand om dem och då blir det bara ännu bättre. Men vi har väl två japanska och en tysk och så har vi fan club i Italien. Det är ju ett ypperligt sätt att sprida sin musik och att få folk att få upp ögonen för ett band. TS: Som sagt! Rod har ju gjort det nya omslaget och han gör ju hela hemsidan också. Han är otroligt bra! Jo, den såg ju väldigt snofsig ut. Den såg påkostad ut. TS: Så är den inte det (skratt). Nej, nej men det ger ju ett väldigt snyggt intryck! TS: Ja, det känns som att man har allt laddat och klart, så nu är det bara att få en hit. Vi håller ju på med en någon form av dokumentärvideo, som ska bli till låten "Black anthem". Så får vi ser hur den kan mottagas. Men den är lite medryckande och lite pling pling som kan fästa lite. Man gör en video och så visar ZTV den på nätterna och likaså MTV. Det är ju aldrig att man hamnar på någon hitlista. Nej, ni skulle kommit fram 1986 istället för det var ju verkligen ett helt annat klimat för hårdrock då. Idag är det ju undanskuffat till ingenting egentligen. Det är ju bara pojkband och flickband och tjejen med största brösten som säljer skivor. TS: Nu får vi se! Crashdiet har ju en stor apparat bakom sig, så de banar ju väg för oss. De har ju Universal och Stockholm Records som har pengar. Men jag tror bara det är positivt för oss för vi kommer att göra gig tillsammans med dem framöver här. Så man kan hjälpa varandra och hoppas att de kan hjälpa oss mer än vad vi hjälper dem. Visst! Jag såg även att ni var med på den där "Hairspray compilation" från Perris Records. Hur hamnade ni där? TS: Det började innan vi signade för Soundpollution. Både Perris Records och Fastlane Records var på och ville signa på en gång. Vi hade ganska långtgående samtal med Fastlane Records att de skulle göra plattan och skicka över pengar och allt det där, men så vart vi signade av Calle (Von Schewen) och då var det bättre. Men Perris höll kontakten och när de frågade om vi ville vara med så var det bara att säga ja. Det var inte så konstigt med det. Men vi väntar ju fortfarande på den där Cheap Trick-releasen från Fastlane, som vi har med en låt på. Det är över ett år sedan. Vad händer fram till jul nu då? Är det bara giggande som gäller, eller? TS: Ja, det blir det. Vi har precis knutit upp en finsk bokare, så vi ska försöka fortsätta spela i Finland. Finland och Italien har varit ganska likvärdiga och har en helt annan inställning till vår musik. Man kände sig som Mötley Crüe när man gick upp på scen. Vi tänkte jobba lite på det. Sverige i all ära, men just i Finland som är så nära, verkar det vara en helt annan tradition. De har ju Hanoi Rocks, som man ändå får säga var stilbildande för många av de band som kom senare på 80-talet. TS: Vi ska försöka erövra Finland på något sätt och göra lite ströturnéer i Tyskland och Italien. Sedan ska vi få klart den nya videon här framöver. I oktober borde den vara klar. Det håller ju inte bara att släppa plattan. Den kom ju i somras så vi måste ha en ny video. Vad gäller videos. Hur mycket ligger ni själva bakom stories och så? TS: Det är ju så att det alltid ska experimenteras när vi ska göra grejor. Vi hade bestämt att Charlie Granberg skulle göra videon och vi hade kollat runt och sa att "så här och så här vill vi ha det!". En vecka senare så hade han gjort en story och vi tycket det verkade ok och testade det. Så vart det väl helt ok, men som sagt så blir det alltid att det ska vara lite roligt och vi vill hellre vara lite allvarligare. Vi får väl se vad det blir med nästa video, men vi har inte skrivit något manus än, utan vi har väl bara haft en video med manus och det var den som kom senast. Ni lirade på Sweden Rock också i somras. Ni fick aldrig möjlighet att träffa de gamla bad boysen från Kalifornien? TS: Jag stod utanför när de kom till presskonferensen och man blev ju helt stel. Det var coolt att få en skymt av dem. Jag och polaren trodde ju aldrig att vi skulle få komma in på presskonferensen, men vi ställde oss i kö och till slut kom vi in. Det var kul och väldigt surrealistiskt med dessa killar mitt ute på de blekingska markerna. TS: Jo, men det var ju coolt och giget var ju svinbra också. Faktiskt! De har nog aldrig låtit så bra tidigare. Jag såg dem ´86 och ´89 och måste nog ändå säga att så tighta har de nog aldrig varit och så bra som han sjöng har han nog heller aldrig gjort. TS: Jag håller med! Det var imponerande bra. Och ert gig gick också bra. Det var ju fullt ös och öppna spjäll. TS: Man var ju lite så här...att det skulle krocka med Sebastian Bach och hur ska det gå, men sedan när vi väl klev upp så...det var ju inte snorpackat men det var ju inte glest heller. Det kändes skitbra det giget. Men nu har vi gjort lite sådana där stora grejor, som OKEJ-dagen inför 10000 personer och sedan på Fryshuset var det ju 1600 personer och det var ascoolt. Ett helt annat drag på publiken i och med att de var under arton och ingen sprit serverades. Vi har ju en plan nu att boka upp en turné med Crashdiet och spela på typ ungdomsställen istället för på krogar och trettioåriga fulla gubbar. Det är bättre att spela för kids som vill komma och kolla. Jag vet inte vilka som köper plattor eller inte numera, men hela grejen känns bättre. Självklart! Men jag hoppas att ni får ihop allt och att man får möjlighet att se er live igen. Du får ha det så bra! TS: Visst, detsamma! Tackar! Gemini 5 - Official website

< Tillbaka