Intervju - Emperor Magus Caligula, Dark Funeral För en tid sedan blev jag uppringd av Emperor Magus Caligula i Sveriges mest ondskefulla band, Dark Funeral. Det blev ett intressant samtal om allt från död och skivinspelningar till KISS-film och kristna. Vi hoppade över allt snack om mörka makter och svart magi, eftersom de ämnena redan betats av upprepade gånger i pressen. Istället blev det en hel del snack om själva skivan "Attera totus sanctus" och om att man ska sköta sina studier. Här nedan följer hela intervjun. Niclas Müller-Hansen Hur är läget? EMC: Jo, för fan det är lugnt, i all stress, höll jag på at säga. Får börja med att gratulera till 35:e platsen på topplistan i Sverige! Det är inte dåligt! EMC: Tackar, tackar! Nej, det var lite otippat. Ett erkännande. EMC: Ja, det känns som det. Det känns jävligt bisarrt måste jag säga. Ja, och stora uppslag i Close Up och Sweden Rock Magazine. EMC: Du ser...det visste inte ens jag. Det är så mycket nu så man har inte tid att kolla in allt. Man hör folk säga bara och berätta om det istället. Man får väl ta igen det sedan. Men om vi dyker direkt på senaste alstret, "Attera Totus Sanctus", hur funkade det att spela in platan och hur mycket bidrar producenterna till ert sound och hur det blev på just den här plattan? EMC: Producenterna har ju gjort jävligt mycket att vi låter som vi gör idag. Vi jobbade ju väldigt annorlunda överhuvudtaget på den här skivan. Till exempel gick vi in i studion och hade inte ett riff. Inte en textrad och inte ett riff! Jag hade väl typ något ord klart...typ Satan eller så, men som jag inte ens hade med sedan. Det tog ju längre tid än planerat på grund av det just tog mycket tid...Ahriman och Mol satt i lilla studion med Örjan och jobbade på gitarrerna och sedan så fort de var klara med en låt så skickade de över den till den andra stora studion, där Matte satt med Daniel Bergstrand och jobbade med trummorna. Och jag satt nere och krökade och skrev texter (skratt). Det låter ju helt ok. EMC: Ja, det var faktiskt helt ok, så för mig gjorde det ingenting att det tog längre tid för det var bara skönt...eftersom jag var bostadslös under den tiden också. Jag hade precis separerat där, så det tog som sagt längre tid än vanligt. På sången generellt så brydde jag mig inte så mycket om vad Ahriman och Chaq Mol gjorde. Jag vet alltid att det blir bra och jag litar på dem till 100% och när jag skulle lägga på sången när allt var klart så...jag har ju alltid jobbat nattetid eller mer eller mindre. Vi känner ju varandra så pass bra att jag får ju nycklarna och larmkoderna till studion för de vet att jag sitter och spelar Play station och Resident Evil och kollar på någon skräckfilm och så somnar jag. Sedan vaknar jag kl. 4 på natten med en idée och så springer jag ner till studion och spelar in sång och så där. Men nu var det som ett nio till fem jobb och det var lite svårt. Jag sa till Danne "Det går inte. Det är dag!". Och så sa han "Ja, men va fan! Vi börjar tolv då?". Så började vi och det blev liksom inget bra och jag var som... "Det är ju soligt ute!". Då började vi täcka över fönstren, så att jag inte skulle se solljuset, men då sa jag "Jag är ju inte dum i huvudet. Jag vet ju att solen skiner. Jag har ju klocka för fan!" (skratt). Nej, det var struligt det där och skitjobbigt, så då fick jag ta till en ny teknik och stod och tänkte på Jehovas vittnen och kristna och Alf Svensson. Därifrån kommer den här hatkänslan, jag menar, det låter ju mera hatiskt än sång. Jag låter riktigt förbannad och det är bara för jag står och tänker på kristna och hur patetiska de är och då blev jag bara förbannad. Jag kommer ihåg när vi satte första låten. Då var det helt tyst och bandet bara fortsatte rulla och Danne bara satt och kollade och gapade (skratt). Sen sa jag bara "Ja, jag är klar nu" och sedan tog det kanske en minut och så svarade han "Är du arg på Micke?". Det låter ju som en bra teknik. EMC: Ja, den funkade ju. Man mår ju dåligt av att gå och tänka på kristna hela tiden. Till slut blir man ju paranoid och då är alla kristna. Jo, men det var lite annorlunda och det var jävligt skönt att komma bort från det här...ja, nu bor ju jag uppe i Ludvika igen. Men förut har det ju varit så...jag har ju så mycket vänner här uppe, så det kommer ju alltid någon eller några till studion och hälsar på och det ville vi undvika. Framförallt jag, på sången. Jag vill ju alltid vara själv och jag skickar alltid hem de andra medlemmarna. De får inte vara där när jag jobbar med sången för då bara stör de liksom. Man kan ju trycka på stopp och säga att "Nu är det inte tight!". "Men för i helvete, vi är mitt i versen! Får jag sjunga klart? Fattar du att jag ligger på off beat?" (skratt). Och sådant vill man undvika och då funkar jag som att blir jag lack på någonting, du vet irriterad på någonting, då kan man lika gärna lägga ner den dagen. Jag är som ett tjurigt litet barn (skratt). Hur skulle du jämföra denna plattan med säg...första fullängdaren? Utvecklingen från då till nu? EMC: Ja, jag tycker väl att det går åt rätt håll. Jag tycker att det har varit en utveckling på alla våra skivor. Sedan "The secrets of the black arts" (96) släpptes och sedan kom då "Vobiscum satanas" (98), som var då lite, i min mening, mörkare, mer tryck. "The secrets of the black arts" är en otroligt bra platta, men den är fortfarande lite att den svävar i ljudet. Du kan inte ta på musiken. Jag brukar kalla den för mer death metal än "Vobiscum satanas". Sedan utvecklingen därifrån till "Diabolis interium" (01) tycker ju jag personligen är ett stort kliv. Där hände det verkligen något, men det är ju som Dimmu Borgir. Helt plötsligt var de superhjältar. Från en pissdålig skiva till ett genialiskt mästerverk. Jag tror att de har ingått en pakt med Satan. "Diabolis interium" var en sådan där mardrömsskiva. Fjärde skivan är oftast svårast att göra. Har man gjort en bra platta som säljer, som skiva nummer tre, då är det faktiskt vinna eller försvinna på den fjärde. Gör man en fadäs då så glömmer folk bort en och skiter i en. Det var ju en otrolig press på oss allihopa och vi måste toppa allting vi har gjort och då blev det ju...när man såg tiden och jag hade det där psykologiska med att vara bostadslös och saknade bruden. Jag hade så mycket tankar i huvudet och sedan den här pressen att man var tvungen att prestera. Du vet, jag var lite flummig hela tiden. Tankarna bara snurrade liksom. Men finns det ändå något positivt med att jobba under press? Att man pressar sig själv, eller? EMC: ja, det är väl alltid bra att arbeta under press för då gör man ju alltid sitt yttersta. Till skillnad mot att "Nej, det där kan jag göra sedan.". Men en sådan person är inte jag och det är likadant i vanliga arbetslivet. Jag blir vansinnig när man jobbar med en slacker som bara kör med "Äh, vi tar det efter lunch!". Då bara "För helvete då ska du dö!" (skratt). Jag är lite för hetsig och det är lite därför som jag skickar bort mina bandmedlemmar, för Ahriman han är ju en av de få människorna som faktiskt säger ifrån till mig och jag har jättekort stubin. Det har ju varit slagsmål mellan mig och Ahriman på turnéer och dylikt genom tiderna. Men det är ju därför vi har sådan respekt för varandra. Därav har vi spelat i tio år, men bytt alla andra. Vi är lika komplexa båda två. Det funkar bra så länge de håller sig borta just då. Det är så onödigt att man ska bli förbannad och slå sönder armen bara för att man blir lack. En annan sak. Jag har suttit och tittat igenom en hel del av era låtar vad gäller texterna. Jag måste ju säga att det är ingen vanlig skolengelska. Inte de vanliga rimmen med fire - higher - desire. Jag var lite imponerad av det och just ordvalen. Men det är du som är mannen bakom texterna? Läser du mycket eller sitter man med ordlista och letar upp...? EMC: Återigen så är jag en väldigt komplex person. Jag har ju haft ett förhållande förut i flera år med en tjej från England och halva släkten kommer från USA och det har alltid liksom varit mitt andra språk. Men till skillnad från de andra skivorna så har man koncentrerat sig på den här schlagermallen...att där ska det vara refräng och så vidare. Nu gjorde jag så att nu skrev jag...jag mådde så jäkla piss och var så splittrad i huvudet att jag bara gick in och lät det flöda ut. Skriva det jag känner och det jag varit med om. Som "The last ritual", den texten handlar om när någon dör och hur det är. Det var det som jag upplevde då jag var död en gång. Jag har hunnit med det också (skratt). Ja, det är mycket man hinner med i ett liv. EMC: Javisst! Jag var ju död i tre minuter och då var det det här som jag skrev. Det var som ett surrande ljud som gick i en spiral ner i ryggmärgen. Det var helt bissart, så jag tänkte att jag skriver ner det. Det är kanske därför den är lite mera hatisk, för att jag sket i det vanliga. Och så är den lite porrig (skratt). Det gillar jag. Lite annorlunda. Men då får man ju ett helt annat liv i språket, jag menar med USA-anknytning och förhållande med en engelska. EMC: Ja och jag har ju alltid...trots att folk tror att man är ett slo bara för att man lirar black metal, så har jag alltid varit jävligt duktig i skolan. Fast jag är ett svin och har gjort många dumheter, så har jag alltid skött mina studier. Jag tycker att en ointelligent människa är det som jag ser ner på mest av allt. Jag blir imponerad när folk har kunskap och gärna sedan om de tillrättavisar mig och säger "Nu har du fel, för det är faktiskt så här." och det kan handla om romarriket. Jag fick en tillrättavisning för ett tag sedan om Domini Caligula. Jag har ju studerat romarriket i flera år och gör det fortfarande och är helt fascinerad. Då fick jag en tillrättavisning att det inte var Tiberius livvakt som dräpte honom, utan det var faktiskt hans svåger. Jag kommer inte ihåg exakt, men oviktigt vetande är en av mina favoriter. Det är kul, så engelska har jag alltid haft lätt för. Det är ju trevligt att du skött dina studier. Jag som är lärare uppskattar ju sådant (skratt). EMC. Se där! Bara en sådan sak. Där fick barnen sig en slagdänga. Sköt studierna så blir ni som mig (skratt). Sedan tänkte jag lite på omslaget till plattan. Hur mycket har ni delaktighet i det? Lägger ni fram en skiss eller har ni några tankar bakom det? EMC: Vi gör nada! Vi har ju skaffat den arbetsrelationen med Daniel Valeriani och jag tycker att han är en sådan otrolig konstnär...låt säga en Picassotavla som görs på beställning, den är ju inte snygg, utan det är ju de tavlor han målat då han bara fått en känsla. Så Daniel är ju typ den ende i hela världen som får höra vårt material innan någon annan. Det är ju ett jävla förtroende han har fått också. Han får ju skivan långt innan någon journalist ens har hört den, eller någon utanför studion. Sedan får han lyssna på skivan och sätta sig i trans och bara måla det han får fram. Det är ganska kul när man ser likheten mellan "Diabolis interium" och den nya. Han känner den här passagen från...det är ju djävulusiskt och demoniskt men fortfarande mänskligt. Är det en "äkta" målning eller framställt i datorprogram? EMC: Jag vet faktiskt inte, men jag har sett kort på målningar. Han jobbar ju med airbrush. En penselteckning blir alltid en målning, men med airbrush kan du ju ludda runt lite. Det blir mer foto likt. Men sedan är det säker retuscherat och så i dator, det tror jag. Lite film nu då. "Murder island" och "Die Zombiejäger", som jag nosade upp på er hemsida. Ni bidrar med låtar till dessa filmer, men är det exklusiva låtar eller är det albumspår? EMC. Nej, det är sådant som redan finns, men det som är exklusivt i "Die Zombiejäger" är att jag är med. Skådespelardebut? EMC: Ja, för fan! Vi fick kontakt med Jonas (Wolcher) där, så blev...jag älskar ju film överhuvudtaget och speciellt de här lite "low budget" och independentfilmerna. Då kan du dina "Cannibal holocaust"? EMC: Oh ja! De har jag sett mig trött på. Men jag kände att jag ville vara med och frågade Ahriman om han kunde höra om jag fick vara med. Han sa "Du får numret istället. Jag orkar inte.". Då ringde jag till honom (Jonas) och han tyckte det var kul att vi ville vara med (på soundtracket) och då undrade jag om det fanns någon möjlighet att vara med. "Jag kan dö direkt!", sa jag och han bara "Vadå, vill du vara med eller?. "Ja, om det går alltså?" Men jag förstår om all sättning är klar." Men han sa att det var klart att jag skulle vara med och som tur vad, för jag hade så lite pengar då...en av mina bästa vänner och tatueraren Ted fyllde år och jag hade ingen present till honom, så då fick han en roll i en zombiefilm som present. Så vi åkte ner dit och jag är väl med i en kort frekvens och blir skjuten på Avenyn. Men sedan fick jag en roll innan sluttexterna kommer som jag fick producera själv och jag spelar nekrofil (skratt). Det var lite roligt faktiskt. Jag tror i och för sig att fansen inte skulle känna igen mig för jag har en massa vaselin i håret och äckliga kläder och ser enbart miffo ut. Och "Murder island"? Blev ni tillfrågade för den, eller? EMC: Jag ska inte säga någonting, för faktum är att jag fick reda på det när jag gick in på hemsidan. Det är väl ungefär samma typ. Jag är lite sur för att jag inte visst om det, för då skulle jag ju vara med där också. Då har ni inte sett filmen alltså? Eller den är kanske inte klar? EMC: Nej, jag tror inte den är klar. Jag vet inte faktiskt. Hur blir det med turnerande då? Något bokat ännu? (När intervjun genomfördes var inga spelningar ännu inbokade.) EMC: Vi har väntat med det för att våra scengrejer inte är klara. Vi har bytt allting - studio, producent och lite nyskapande musik, så då fick jag med de andra på att vi ska ha en helt ny live approach. Jag älskar ju det här gamla. Är det en Dark Funeral show så ska det ju vara eld, kors och grishuvud, annars är det ingen Dark Funeral show. Nu ska vi göra det här ett steg längre så att folk inta fattar vad som hände. Sedan hittade jag ett par medhjälpare på nätet av en slump och målet är nu att det ska bli en hel show. Det händer någonting hela tiden, så man limiterar ju sig till stora hak. Scenen får inte plats på typ Studion, då blir det bara löjligt. Vi kände också att det är tid att byta turnéagentur, för vi har kört med samma i alla år, vilket har funkat jättebra och Johan(?) är en sån som glöder för musiken och banden. Det spelar ingen roll om du är megastjärna eller är ett demoband. Du får ändå åka ut på turné, men det är delvis deras crew som vi har svårt med på sista tiden. Det är väl lite, om jag har fattat det rätt, välgörenhetsgrej. Sådana som precis muckat från kåken och behöver jobb. De kan vara lite för packade ibland, anser jag. Sedan känns det att vi måste göra det bara för att ta oss ett steg längre. Nu har vi ju stagnerat lite hos dem. Vi är antingen ett headlineband med några mindre band efter eller som när vi åker på festivalturnéer med Marduk etc, så hamnar vi alltid på plats nummer fyra i schemat och vi vill ju vara sist. Så vi måste göra detta för att komma vidare. Nu samtalar vi och jobbar med tre stycken olika och vi får se vad vi kommer fram till. Jag såg att ni tagit er igenom 35 länder under den här tiden och varit överallt. Det måste ju vara, som jag säger till de som får åka världen runt som yrke, det bästa. Få syssla med sin hobby och se hela världen. EMC: Nej! Så säger ju nästan alla. "Vad kul att ni får resa!", men jag menar, jag vet inte hur kul det är att sitta i en turnébuss och vakna av att någon skriker "Load in!" och man går ut och ser någon sunkig bakgata. Den ser ju likadan ut i vilket land som helst. Sedan kollar man ner på gatan och där är det kanske lite annorlunda och bilarna står på fel sida. Sedan går man in på spelstället, som också ser likadant ut. Man går alltid in på damtoan om man ska skita för herrtoan är alltid så äcklig och det går inte att spola. Sedan tar man sin kaffekopp och cigg och "Jaha, det här var Paris!". Får ni aldrig tid till att flanera runt och se lite mer av länderna? EMC: Det är mycket sällan. Man har väl alltid någon timme om man nu skulle orka engagera sig, men jag gillar ju inte folk. Jag vill sällan gå ut. Jag var faktiskt och kollade vid Eiffeltornet och Notre Dame för första gången för två år sedan och då har jag kanske varit i Paris 18 eller tjugo gånger. Först nu så åkte jag för att kolla det där jäkla spektaklet. Jag åkte inte upp utan stod nedanför och ja, "Der var ju en imponerande skrothög!". Förstår inte hysterin över det. Ett rostigt monster som står där. Men i Japan så fick vi chans att se lite mera. Det var väl det man var intresserad av. Jag är inte intresserad av att se bakgatan i Frankrike eller Tyskland. Så ibland, i vissa länder, så tar man sig ju tid. Sydamerika också! Där ville vi ju ha tid, men ofta när det är ett land som vi vill åka till så brukar jag kolla om vi kan åka dit två dagar före, eller stanna kvar efter, så får de andra åka hem. Jag reser mer än gärna själv. Då tar man sig nog tid, men annars ser man inte så mycket. Man går och lägger sig i Belgien och vaknar upp i Tyskland. Det är klart. Det är ju inte som att vara på semester. EMC: Nej, det är ju inte det. Tråkigt nog. Jag såg att ni hade spelat i Israel också. Det måste ju ändå ha varit intressant? EMC: Ja, det var faktiskt jävligt intressant. Hur blev ni mottagna där? Var det en festival eller hade ni fixat det själva? EMC: Det var vi som var headline där med några lokala förmågor. Jag måste säga att jag var lite skeptisk till att åka överhuvudtaget. Speciellt nu med alla Al Kebab eller Al Quaeda eller vad det heter. I de länderna är det ju ingen bullshit, där sprängs det. Man tänkte ju att vilket jäkla propagandaspektakel det skulle bli. Om man ville göra ett terrordåd, vad hade då varit ypperligt bättre än att ta ett gäng musiker och sedan dessutom satanister. Det är ju nästan dömt att det kommer att smälla tänkte man. Vi skulle ju till Moskva och Ukraina där också. Och där visste ju vi inte vad som skulle hända och det är ju "the curse of Dark Funeral", så det hade ju varit en fem etta att hamna i ett inbördeskrig. Men vi måste ju göra det för vi har ju rätt mycket fans där och sedan hade jag lite dödsångest och då var det bara att åka. En helt annan sak. Hur går det med God Among Insects? EMC: Det går väldigt bra! Allt är ju klart, layout och allt. Det är ju en av mina...och inte nu för att jag spelar själv på den, men det är faktiskt en av mina favoritplattor. Om man lyssnar på musiken och så är det viktigt att man läser texterna, för det är en konceptskiva nämligen och allt följer en story, som förhoppningsvis på någon specialutgåva kommer med. Jag har nämligen gjort målningar och grejer och skrivit en sagobok om det på 52 sidor. Målet är att den ska följa med, men vi får ju se om det händer. Vilket bolag kommer den ut på? EMC: Det är väl de där tre amigos... Threeman Recordings! EMC: Ja, just det! Inget vidare! Jag vet inte riktigt vad det är för stadie...jag får ju inte tag på dem heller. Jag har skickat flera mail till dem, typ "Kan jag få en skiva, ditt as!". Första plattan? Jag har fått en skiva! Jag har inte ens skivorna själv. Jo, jag har den bränd, som jag laddat ner från nätet (skratt). Det är lite B. Inga andra band eller projekt som du är inblandad i? EMC: Jo, jag och Chaq Mol har börjat surra om att vi ska dra igång vårt Hate Incorporated. Det blir lite skumt och det är lite ovisst än vad det är för musikstil. Det var ju som mitt gamla Dominion Caligula. Matti (Mäkelä) hade ju riff som var så tunga och bra, men det var inte Dark Funeral. Så det blev "Eh, men vi bildar ett band!". Sedan håller jag ju på med Thomas Elofson och ska dra igång ett death metal band, så det blir väl lite kul. Det är planer på album också, eller? EMC: Ja, det blir det garanterat. Det är ju det som är fördelen med att vara den man är idag. Jag skulle kunna släppa en brakskit, nog fan skulle det gå hem (skratt). Man kan ju tycka att det är lite löjligt ibland, för det finns ju mycket bättre band än det här, men det är ju bara för att man är den man är. Det säljer ju bara det. Sedan hoppas man ju att folk ska tycka om det. Jag producerar ju aldrig något dåligt. Avslutningsvis. När du växte upp och som tonåring, vilken typ av musik var det som du först snöade in på? Vilken typ av hårdrock? Den klassiska, vanliga eller...? EMC: Ja! Jag är ju uppvuxen i en väldigt musikalisk familj, en metalfamilj! Min morsa, hennes favoritband är Iron Maiden. Coolt! EMC: Ja, men jag vet inte om det är så tufft ibland. När man satt hemma och var sexton bast och drack öl, smygsöp på rummet, med kompisarna, så kommer morsan in och sjunger med i "Number of the beast". Det går ju inte att göra så mycket uppror då, kan man väl säga. EMC: Nej, det gjorde det inte. Men de har alltid supportat mig, vad jag än har gjort. Jag började ju lyssna på musik jäkligt tidigt och det hårdaste jag började lyssna på var The Sweet. Oh, fint gammalt band! EMC: Då var jag väldigt liten och sedan...först konserten jag var på, och då var jag tre år, det var KISS på Gröna Lund. Nej, fy fasen! Så du har faktiskt varit där! EMC: Jag satt och tittade på pariserhjulet. Det finns fotobevis. Jag satt på farsans axlar. Det är lite coolt faktiskt för jag har faktiskt en video, eller video, en sådan här smalfilm där farsan bootleggade. Tre minuter. Det är inget ljud, men det är ju kul at man har det. Jag har för mig att det är när de kör "Beth". Det var så länge sedan jag såg det, men jag har för mig att man ser Peter Criss vid någon flygel. Det är väldigt kass bild och det skakar, men det är ju coolt att ha. Finns den ute bland traders? EMC: Nej, nej, nej! Den släpper inte min far! Det kan ju vara lite pengar i den. EMC: Ja, kanske. Jag är själv ett stort gammalt KISS-fan och man kollar ju lite forum och så då och då och just med Gröna Lund är det många som letar efter bilder eller filmsnuttar. Rykten om att det har filmats och så. EMC: Den finns i det Brobergska hemmet! Det är pensionspengar sedan! EMC: Ja, det kanske det får bli. Jag har aldrig satt mig in i det och har aldrig varit något stort KISS-fan faktiskt. Det var mest annat jag lyssnade på. Man får väl se. Den dag då man blir blåst av något skivbolag (skratt). Vad kom du in på sedan då när det blev tyngre? Var det Bathory, eller? EMC: Ja, det var det nog eller om det var Venom? Sedan gled jag väl över därifrån till Bathory, eller upptäckte Bathory, för då visste jag inte ens om att de fanns. Men det var nog Venom först och sedan gick det jäkligt fort efter Bathory...då bara spårade jag ju och på den vägen är det. Det är lite häftigt. Idag då, när du lyssnar på musik, är det uteslutande på sådant från er egen genre eller på annat också? EMC: Jag lyssnar på allt! Det kan vara allt från techno till...ja, nu höll jag ju på att säga Thomas DiLeva, men det är det inte. En av mina favoritartister till exempel är ju Roffe Wikström, så jag har ju alla hans skivor. Alla hans 28 och jag hade ju fördelen att ligga på samma skivbolag innan. Det var enda fördelen med det bolaget och det var det enda man fick av dem också. Jag tycker att det är viktigt att man inte bara stänger in sig. Det är ju som när man är på turné. Det jag har i min mp3-spelare är inte hårdrock kan jag säga! Hör man sju band hårdrock hela tiden och sedan hårdrock på bussen, då är det så jäkla skönt att sätta på Roffe då. Det hjälper det musikaliska sinnet. Jo, så mycket har jag förstått, trots min omusikalitet, att det bidrar till att man hör andra saker. EMC: ja, men då kan du ju inte vara så omusikalisk om du har förstått så mycket. Visserligen, men jag kan ju absolut inte spela något instrument. EMC: Det behöver man inte kunna. Det kan inte jag heller, även om jag blivit tvingad att spela bas förut. En sista sak bara. Rösten? Det måste ju vara ansträngande att sjunga på det sätt du gör? EMC: Ja, det är det och det nya sättet jag sjunger på är lite jobbigt. Nu sjunger jag mer aggressivt. Är man inte hes i tre dagar efteråt? EMC: Nej, nu får man ha i åtanke att jag har skrikit så här i mer än 19 år. Jag har ju skolat mig och gått hos sångpedagog. Det är viktigt att man andas rätt och sjunger rätt framförallt, för annars är det inte lång tid kvar tills man inte har någon röst. Det vill man väl undvika. Jag försöker ta hand om rösten, bättre nu än innan. Det är varken bara att röka eller kröka och jag tycker om båda två. Det ska mycket till att jag blir hes. Fantastiskt trevligt att snackas vid! EMC: Ja, det var det måste jag säga. Lycka till med allt och jag har ju faktiskt inte sett er live, så det hade ju varit kul. EMC: Ja, men då kommer du i rättan tid, för när det här nya konceptet blir klart kommer du att säga "Vad fan har jag inte sett det här för! Jag måste vara dum i huvudet!". Det blir en liten uppenbarelse alltså? EMC: Ja, det tror jag (skratt). Kul! Jag tackar och bugar! EMC: Tack ska du ha! Dark Funeral- Official website

< Tillbaka