Mailintervju - Rikard Zander, Evergrey


Evergrey är ett av många band från Göteborg som gjort sig ett namn både utomlands och på hemmaplan. Själv fattade jag stort tycke för "The inner circle" som gavs ut 2004 och även liveplattan "A night to remember" har tilldelats mycket speltid hemma. Bandet är nu tillbaka med sitt sjätte album, "Monday morning apocalypse" och ger sig snart ut på USA-turné med grannpojkarna i In Flames.
Nya plattan tar ett steg bort från den mall bandet ritat upp med tidigare alster. Låtarna har kortats och det finns inget övergripande tema, som på förra studiprodukten "The innercircle". Vi tog tillfället i akt och fick en pratstund med Rikard Zander (keyboard).



Nytt album på gång! Hur kommer det sig att ni valde att jobba med Sankan Sundqvist och Stefan Glaumann?

RZ: Vi hade lite i tankarna att vi skulle försöka hitta några lämpliga kandidater för att få ett "öra" till, så att säga. Vi var lite sugna på det. Vi gjorde ju i stort sett allting själva på förra plattan, så vi visste väl lite vad vi själva kunde åstadkomma, så vi tyckte det kunde vara kul. Sedan bara råkade det liksom bli... eh...lite gamla plattor som vi gillar och någon gammal Paradise Lost platta som vi tyckte var rätt cool och det bara dök upp det hör Sankan-namnet i olika sammanhang. Vi ringde och kollade och då var det Sankan och Glaumann som ett paket. De jobbar ju mycket tillsammans. Det var väl Sankan vi tänkte på först, men sedan är ju Glaumann ett rätt hett namn det också. Det var ju inte helt fel att få med honom. Det bara föll sig liksom och just med tidpunkter och så där. De kunde och det passade för oss. Vi kände att visst är det en chansning för det är ju inte helt gratis med sådana killar heller, men vi tänkte att vi kör så får vi se.



Jag tycker ju personligen att "The inner circle" är fantastiskt bra och den var i topp på min årslista det året. En platta som är fulländad på många sätt och som har ett tilltalande mörker över sig. Hur mycket bidrar Sunqvist/Glaumann till ert sound?

RZ: Vi hade ju alla låtar mer eller mindre, sedan gick ju Sankan in och tyckte till om arrangemang i låtarna och så och olika partier och så, som han menade kvittar för låtens bästa liksom. Lyssnar man på demos, så är det inte så jäkla stor skillnad som man kan tro. Vi jobbade ju redan lite åt det hållet innan de kom in i bilden. Att vi skulle försöka förenkla det lite och försöka göra det lite rakare och lite mer gitarrdominerat. De flesta låtarna skrevs på gitarr, så det blir ju ganska naturligt. Sedan är det ju klart att de har åsikter om ljudbilden och så, men det var ju det vi var ute efter också. Vi ville ju att de skulle...vi har ju givetvis haft det sista ordet, men vi ville ändå höra deras åsikter. De fick börja och tyckte vi sedan att det gick åt skogen så sa vi till. Men de fick ändå ganska fritt spelrum just när det gäller sound och så.



Men det är några herrar ni skulle kunna tänka er att jobba med i fortsättningen också?

RZ: Ja, det tror jag. Det var en jäkligt rolig inspelning och det gick jäkligt smidigt och så där. Sedan blir man ju involverad i det och just nu är det så svårt att se det...jag menar, man får vänta ett år och då kan man lyssna på plattan och då ser man vad det är man har gjort. Just nu känns det bara...alla är supernöjda i bandet och de tyckte också att det var skitkul att jobba med det. Just nu känns det bara jättebra, men vi får se helt enkelt. Just nu är det ju inte aktuellt med någon ny platta ändå, men vi trivdes som sagt väldigt bra ihop.



Spelade ni in i Göteborg?

RZ: Ja, det gjorde vi! Sedan mixade vi i Toytown, deras studio i Stockholm.



Är ni inblandade i mixning och så?

RZ: Vi var ju med, eller några av oss var i varje fall med där uppe för att finnas till hands. Men sedan ville vi också...det var ju Stefan framförallt som mixade och han hade ju inte varit med någonting under inspelningen. Vi ville att han skulle få..."Här har du allt material! Gör vad fan du vill med det!". Det var väl lite det vi ville också annars är det lätt, om man varit med i inspelningen, så tänker man kanske lite för mycket på oviktiga detaljer. Men vi fanns ju alltid till hands och det ville ju de också, så det var ingenting som släpptes igenom som färdigt utan att vi hade godkänt det.



För en totalt okunnig människa som jag själv, vad innebär själva mixningen av en platta? Är det finputsning, eller?

RZ: Man tar allt man spelat in och försöker ratta fram sounden på allting, på gitarrljud och keyboard och så. Sedan är det ju ett pussel att sätta ihop och sätta nivåer, olika effekter på olika ställen. Egentligen är det ju i mixen det händer. Det är där själva låten träder fram.



Är det i det läget som man väljer låtordningen eller är det redan klart innan dess?

RZ: Nej, det är i det läget. Eller egentligen är det när mixningen är klar, innan masteringen. Då måste man ju välja låtordningen, så att man mastrar i rätt ordning. Det är ju processer hela tiden. När plattan är färdigmixad är det låtordningen som gäller och den som är nu var ju inte den första som kom upp, utan det var ju något som fick växa fram. Så det är som sagt en process hela tiden.



Hur länge jobbade ni med den här plattan nu och när började arbetet?

RZ. Oj, när fan var det? Vi började ju göra demos och så någon gång i september skulle jag tro. Sedan när vi började spela in seriöst var väl inte förrän i november, tror jag. Det var en relativt snabb inspelning och sedan var de (producenterna) tvungna att ta en paus också för någon Rammsteingubbe skulle göra någon soloskiva. Så det var ganska snabba bud, men det var rätt skönt också att veta. Det kan bli att man filar på grejor lite för mycket också. Det var ett bra sätt för oss att jobba.



Du då, som klaviaturspelare, hur mycket bidrar du till själva låtprocessen och skrivandet?

RZ: Just för den här plattan så har jag väl två låtar som är mina grundidéer. Men sedan är ju alla med i hela...ofta är det ju någon eller några som kommer med grundidén, sedan är det ju arrangeringsbit och så där. Då är väl egentligen hela bandet med och tycker till och kopplar ihop.



Om du ska slänga in något solo eller liknande, då sitter du själv och utformar det och sedan är det upp till bandet att säga vad de tycker, eller?

RZ: Ja precis! Det kan man väl säga. Alla har ju ganska fria händer till en början i alla fall att komma med bidrag, men sedan måste ju alla på något sätt godkänna det innan det är ok.



Vad ligger bakom titeln? Jag läste något om att det i vardagslivet hela tiden kan hända saker...

RZ Ja precis! Det är väl grundtanken med titeln.



Är det ett genomgående tema på hela skivan, eller är det bara titeln som speglar det?

RZ: Ja, på sätt och vis. Nu är det ju Tom som skriver till 99% av alla texterna, så han har väl egentligen bättre koll på det. Men det är ingen temaplatta, som det kanske varit förut på andra plattor. Men det finns ju ändå ofta en ganska röd tråd i hans texter.



Hur tycker du att, både soundmässigt och stilmässigt, den här plattan skiljer sig från "The inner circle"? Eller vad finns det för likheter?

RZ: Ja, det där är så jäkla svårt att svara på just nu, när man är så inne i det. Man har fortfarande inte fått distans riktigt till den här nya. Jag kommer ihåg när "The inner circle" kom, då tyckte jag ju den var helt grym. Det var ju det bästa vi hade gjort! Jag vet inte. Man garvar lite ibland när band alltid kommer med en ny platta och säger att det är det bästa de gjort, men på något sätt...man är så jäkla inne i det och tycker man inte det, då vet jag inte. Då är det ju något som är fel.



Ja, varje ny platta måste man väl se som den bästa.

RZ: Jo, man försöker ju alltid kräma ur sitt bästa och jag menar, den enda anledningen till att fortsätta släppa plattor är ju att man vill göra det bättre och bättre hela tiden. Vi är ju ingen direkt pengamaskin heller, som bara kan ge ut en skiva och sedan drar vi in en massa miljoner. Det är ju ett hårt arbete för att vi vill att det ska bli bättre och bättre. Men jag vet inte, det är onekligen lite rakare på den här plattan än på "The inner circle". Vi har kanske plockat bort lite, kanske framförallt instrumentala partier och kanske försökt...vad vi tyckt är väsentligt för låten och strippat ner det en del.



Ja, låtlängderna har väl kortats ner och tidigare svepte ni kanske ut mer i låtarna.

RZ: Jo, det stämmer! Så är det onekligen.



En helt annan sak, finns den någon ultimat producent som ni skulle vilja jobba med, om pengar inte spelade in? Rick Rubin, Bob Ezrin och så vidare?

RZ: Jag vet inte! Vi gillar väl alla gamla plattor med John Mutt Lange, så det hade ju varit en jäkligt cool sak, men sedan vete fan om han skulle kunna leverera det idag. Det har ju gjorts många bra plattor, men det skulle vara schysstare att hitta någon som inte gjort sin stora grej, utan vara först på det tåget. Jag vet inte! Jag tror inte det finns någon speciell. Frågar du någon annan i bandet så säger de säker någon annan. Vi är jäkligt nöjda med hur det har blivit på den här plattan.



Omslaget? Har ni haft en idé hur ni ville att det skulle vara och sedan har man jobbat efter det, eller?

RZ: Det var faktiskt en idé som Tom hade och som han dök upp med lite skamset först. Så tyckte vi att det kunde bli en ganska cool grej av det ändå. Det dök helt enkelt upp som en idé och först tyckte jag väl lite så där, men sedan när man fick hela skivan i handen med innerfodral och så, där texterna står i polisrapporter, så blev det en liten temagrej. Men det är egentligen ingen big deal, utan det är för att få ett sammanhang över det.



Det fanns ingen djup tanke bakom det faktum att varje medlem är på bild från olika stater i USA?

RZ: Nej, det är bara för att det ska se lite häftigt ut. (skratt) Men man vill väl försöka att hitta och göra något annorlunda. Det var väl det som var ambitionen. Folk frågar hela tiden om omslaget, så det verkar som att vi varje fall har gjort något annorlunda.



Då har ni ju uppnått själva grejen. Om vi tittar på dig, vad hittade du på innan Evergrey?

RZ: Jag är ju från Uppsala från början, så jag har spelat med ganska många lokala band därifrån framförallt. Sedan råkade jag hamna i Göteborg av lite olika anledningar och jag har inte spelat med något annat band i Göteborg. Det var en gemensam polare från Uppsala som kände Evergrey, så när de sökte keyboardist tipsade han dem om mig då. Då bodde jag ju redan i Göteborg, så det gick ganska smidigt. Jag har varit med sedan 2002, tror jag.



Men din musikalsika resa så här långt? När började du spela? Var det kommunala musikskolan eller?

RZ. Ja, jag gick väl ett par terminer där, tror jag, men det var väl inte riktigt där som jag lärde mig det som jag känner är mina grunder. Det kom väl först senare när jag började intressera mig mer för att lyssna på musik. Sedan fanns det några keyboardspelare i Uppsala som jag tyckte var jäkligt bra, så jag kontaktade dem själv helt enkelt och frågade om jag kunde få lektioner av dem. Bland annat var det keyboardisten i Flower Kings och honom lärde jag mig jäkligt mycket av. Men sedan är jag ju mer eller mindre självlärd. Man lyssnar på folk liksom.



Har du några personliga idoler inom keyboard och piano, som du känner att du influerats av eller påverkats av?

RZ: Det är väl kanske inte så mycket metalkeyboardister. Ofta har de ju en ganska undanskymd roll inom hårdrocken, men jag gillar bra pianister, som Bruce Hornsby och Keith Jarret. Jag tycker att det är ändå grunden liksom. Sedan tycker jag ju att Jens Johansson är en överjävlig solokeyboardist, det måste jag ju säga. Jag tycker att en stor del med keyboard är att hitta stämningar och ljud. Det behöver inte alltid vara så fantastiskt tekniskt bra, utan ofta gäller det mer att hitta sin roll i musiken. Det är väl kanske inte så mycket keyboardister utan mer plattor där keyboarden låter bra.



Ja, Bruce Hornsby har gjort mycket bra. Sedan ska ni ut och lira också. Sweden Rock i sommar och ni var väl i London ganska nyligen, eller? Hur var det där?

RZ: Precis! Det var jäkligt bra! Vi hade ganska mycket press där också från hela Europa, så det var som en liten kick off för plattan, eller vad man ska säga. Det var schysst! Nu till helgen ska vi åka till Paris och Bochum i Tyskland för att ha releasefester.



Kommer ni spela då också?

RZ: I Bochum spelar vi, men i Paris var det ett så litet ställe. Man är lite spänd nu för att se vad som kommer att hända.



Blir det fullskalig turné sedan, eller?

RZ: Vi har några Sverigegig inbokade nu i april. Vi ska ju spela på Close Up-festivalen i Stockholm och sedan var det Linköping och Helsingborg inbokat också. Sedan ska vi ju ut på en USA-turné med In Flames i maj.



Just det! Och ni spelar på Proggpower också va?

RZ: Ja, i september.



Hur länge är ni ute med In Flames?

RZ: En månad.



Och det blir över hela USA?

RZ: Ja...nu har jag ju inte sett turnéplanen för den är inte riktigt klar, men det förmodar jag att det blir.



Har ni lirat med dem innan?

RZ: Nej, inte med In Flames. Jag tror att Evergrey har gjort något gig för länge sedan, men det var innan jag var med i bandet. Men de är ju jävligt heta nu överallt, så att det ska bli kul.



Ja, det lär ju helt klart komma folk. Det blir ett bra paket som borde tilltala många.

RZ: Ja, det tror jag. Absolut.



Hur mycket var ni ute med förra plattan?

RZ: Vi gjorde väl en USA-turné precis när den kom och sedan gjorde vi en ganska rejäl europasväng också. Plus lite strögrejer, men det var väl helt ok. Vi ska försöka att komma ut ännu mer nu. Vi har mycket festivaler inbokade nu till sommaren, så det ser bra ut. Så det blir med In Flames och sedan festivaler hela sommaren och sedan förhoppningsvis en europasväng eller en till runda i USA till hösten. Det är så vi vill ha det i alla fall.



Ok, det låter ju bra! Jag önskar er all lycka till med kommande turné och hoppas allt går bra.

RZ: Tack!



Evergrey - Official website


< Tillbaka