Intervju - Leif Edling, Candlemass Candlemass är tillbaka med besked med nya plattan "King of the grey islands" och även om legendariske sångaren Messiah Marcolin nu är ute ur bilden, kommer säkert ersättaren Robert Lowe att kunna leverera en hel del tyngd. Leif Edling ringde upp under en hektisk promotiondag och samtalet kom att handla om allt från Messiahs avhopp och vad som egentligen hände, till nye sångaren Robert, sabbathsamlande och den där magiska hårdrocksgalan från Dortmund i början av 80-talet. Jaha, är det sista intervjun för kvällen nu? LE: Det är väl ett gäng kvar. Vi håller på till elva och då har jag kört i tolv timmar. Men det är ändå bara början, så det är bara att köra på. Smörja halsen och det har jag gjort här med en öl. Ok. Nya plattan? När började ni egentligen arbeta med den? LE: Ja du... januari förra året och började spela in i studion i maj för exakt ett år sedan. Så allt material var klart innan Messiah försvann ur bilden? LE: Jajamensan! Hade han lagt några spår alls? LE: Ingenting. Nu såg jag att han hade gått ut med ett "statement" om anledningen till varför han inte kompromissar och så vidare. LE: Ja, ja. Det står ju med önskvärd tydlighet där att han inte är intresserad av demokrati och inte vill kompromissa heller, så då fattar man liksom, hur lätt det är att ha honom i ett band. Han skrev ju bl a att ni ville låta mer som ditt andra band Krux. Håller du med om att ljudbilden på nya plattan är mer åt det hållet? LE: Nej, nej. Det är ingen som har hört någonting om det. Det har vi faktiskt aldrig hört. (skratt) Ingen annan i bandet som har hört det heller. Så hmmm, vi vet inte riktigt var allt kommer ifrån. (skratt) Jag kan ju inte påstå att vår ljudbild låter som Krux precis. Men ni måste ju ha fått en hint om var det var på väg med tanke på att han hoppade av tidigare och man kunde läsa en massa på nätet och sedan var han tillbaka igen. Fanns känslan tidigt att det här inte skulle fungera? LE: Vi hade ett möte i februari 2006... där vi hade ett möte för att vi skulle klargöra alltihop och se till att vi kunde genomföra en platta och en inspelning och så där. Vi hade ett stort möte där man får alla hinder ur vägen. Men efter det mötet så framgick det väldigt klart at han inte var beredd på att kompromissa för fem öre i studion och inte tänkte lyssna på någon eller vad någon jävel hade för åsikter om alltihop. Han skulle ha allt vad han ville, men det är ju inte så lätt om man är fem personer i ett band. Så efter det mötet så var det väl så att då sa vi tillsammans att "Shit liksom!". "Ok, om vi kan genomföra den här plattan med honom, det är väl 50/50.". Det är lite lustigt att man kan ha den attityden i ett band när han är beroende av fyra andra människor för att det ska fungera. Men så är det. Hade han på något vis varit delaktig i låtskrivandet? LE: Han har ju aldrig skrivit en ton eller skrivit en enda sångmelodi i Candlemass i hela sitt liv och då kanske man inte ska gå omkring och kräva så jävla mycket. Nej, man sätter sig kanske i en lite svår sits då. Men den nye sångaren, Robert Lowe, hur kom det sig? Har ni haft kontakt med honom innan? LE: Vi har ju turnerat ihop tidigare kring 89-90, med Solitude Aeturnus, så vi kände dem lite grann i alla fall och man har ju alltid tyckt att han sjunger svinbra. Det var faktiskt så att hans flickvän hörde av sig till oss när vi sökte en sångare. Hon hörde av sig och tyckte att vi skulle kontakta Robert för att han var kanske lite för blyg för att göra det själv. Vi kontaktade Robert och han var väldigt villig till att börja. Det händer ju inte så mycket med Solitude Aeturnus. De är ju inte så jätteaktiva hela tiden, men då gick jag och köpte "Alone" (2006) för att kolla om han sjöng lika bra som förut och han sjunger ju till och med bättre. Hur kommer han at göra nu då, även om hans band är relativt inaktivt? Kommer han fortsätta med det eller blir det bara Candlemass nu? LE: Nej, nej för fan! Det var verkligen en sak som var klar från början, att han kommer att fortsätta med Solitude Aeturnus, med de gör ju en platta typ vart sjunde år och kör inte så mycket live, så det är inga problem alls. Det är en "win-win situation" för både honom och oss. Coolt! Innan ni fann honom, hann ni då gå igenom en hel drös med människor eller kom han in relativt tidigt i processen? LE: Nej sent. Vi hade väl gått igenom 80 personer först. Men vi hade... alla kunde skicka in en länk till en server vi hade, som vi kunde logga in på. 80 personer och alla låg på myspace. (skratt) Faktiskt varenda en. Det var ingen som inte fanns på myspace av de 80. Var det enbart okända namn? LE: Ja. Det är i och för sig svårt att säga vem som är okänd i den här lilla världen som vi har. Om det finns en sångare som sjunger i ett skitlitet band på Malta eller i USA, som har släppt en singel, så är de ju inte okända. Nej visst, men för den stora massan. LE: Nej, inga större namn. Har Robert bara bidragit med sång och inte varit delaktig i skrivandet? LE: Nej, det var ju klart i maj förra året och nu kom han in i februari och det var ju bara "Sjung fort som fan!", så att vi kunde mixa plattan. Nya plattan då. Jag läste här att du beskrev den som "samhällets själmordsdriv" och "mot ruinernas brant" och att det är Candlemass´ svarta album. LE: Ja, förra var ju det vita, så nu blir det det svarta. Men vad ledde fram till det här? Är det ett genomgående tema i låtarna, textmässigt och så? LE: Ja, det kan man säga. Varenda låt skildrar väl en sinnesstämning kan man säga. Från hopplöshet till förtvivlan, till desperation och död, självmord. Det är väl det som är konceptet, men det är ju väldigt löst hållet. Men det är ju inte direkt "Operation mindcrime". (skratt) Och omslaget då? Jag får klassiska vibbar från tidigt 80-tal. LE: Ja, absolut! Jag tycker det är stenhårt. Jag älskar det omslaget och det reflekterar ju verkligen att vi alla är "King of the grey islands". Vi ska alla dö, men på vilket sätt, det är en helt annan sak. Vem ligger bakom omslaget? LE: Det är vår grafiska designer Thomas som har gjort det där. Det är väl jag som hade konceptet och han som genomförde det. Det blir jäkligt snyggt på t-shirts och som backdrop och så. Absolut. Själva Kolingsborggrejen...nu blev det inte av att jag själv gick, men det var ju en cool händelse och just att ni fick dit Tony Martin. LE: Ja, absolut! Det var grymt att han hade lust att komma. Den största begivenheten var väl egentligen att Johan (Längqvist) från första plattan kunde komma och att vi kunde köra nästan hela "Epicus Doomicus Metallicus" med honom. Sedan var det ju kul att Thomas Wikström kom och att vi körde "Chapter VI" låtarna med honom och att vi presenterade Robert. Det var en sådan kväll då man kunde ha många olika begivenheter. Tony Martin var väl grädden på moset. Är det en kille som du håller kontakt med eller föll det sig bara så? LE: Tony Martin har vi haft kontakt med sedan 2004, när vi eventuellt skulle ha haft ett samarbete med honom när Messiah hade sitt...vad ska man säga...första psykbryt under reuniontiden. Men då var det väl inte helt självklart att vi skulle kalla det Candlemass, men vi har ju haft kontakt med honom sedan dess. Skickat lite mail då och då. Sedan var det ju skitkul att han hade lust att komma till Stockholm. Finns det kvar någon tanke på att utveckla det samarbetet? LE: Nej, nej! Nu har vi ju Rob som sångare och då finns det ingen anledning att lattja med andra sångare. Och inte att bjuda in på något extraspår eller så? LE: Nej, nu har vi ju haft Kolingsborgsgrejen och jag tycker att det är jättefel att gå vidare med ett samarbete med en sångare när man har en snubbe som är grym. Det blir nog inget mer samarbete så där. Men va fan...om vi spelar i närheten av var han bor är det ju inte helt omöjligt att han kan komma upp på scen och sjunga lite. Han har ju en grym pipa! LE: Han är grym! Han är fantastisk! Det för in mig på...nyligen på Metal Shrine så recenserade vi Martin Popoff´s bok "Doom let loose" om Black Sabbath och där framkom det ju att du hade en stor del i den vad gäller bildmaterialet. Hur kom det sig? Har han kontaktat dig eller tvärtom? LE: Jag gjorde en intervju med honom för Candlemass och då kom vi in på Black Sabbath och sedan sa jag bara att jag satt på en massa coola grejer, så det ena gav det andra kan man väl säga. Det var ju roligt att få med grejerna där för det är ju en jäkligt bra bok. Absolut! Det var faktiskt första gången som jag såg en närbild På Toni Iommi´s avkapade finger. LE: Precis. Mycket coola bilder. Kul att de pratar om alla låtar och så. Han skriver jäkligt bra böcker. Vi gjorde en mailintervju med honom för något år sedan. LE: Ja, han är jäkligt ambitiös. Han håller på med en Judas Priest-bok nu, så jag har skickat några bilder till den också. Trevligt! LE: Jag var ju längst fram på den där galan från Dortmund 1983. Va fan! Var du där? LE: Ja, jag var längst fram bägge dagarna. Lägg av! Det är ju en sådan klassiker som lever kvar sedan länge. Först och främst att något sådant visades på svensk socialisttv på den tiden. LE: Första gången någonsin. Jag intervjuade nyligen sångaren i Krokus, Marc Storace, och då pratade vi just om den festivalen. LE: Ok! Jag tror att jag har både programmet och affischen kvar hemma. Jag tror att jag har bilder på alla banden också och framförallt en massa bra bilder på Judas Priest från den galan. Priest krossade allt på den galan. Ja, jag hade en polare som hade video på den tiden och vi tittade ju på det där om och om igen efter skolan. LE: Priestgiget är ju magiskt! Hur bra Iron Maidengiget än är, så är Priestgiget helt fantastiskt. Jag minns att det var speciellt "Electric eye" som vi tittade på om och om igen. LE: Ja, och "Hell bent for leather". Coolt! LE: Ja, det var jävligt roligt! Jag tänkte lite på ditt Sabbathsamlande. Jag har läst tidigare i bland annat Close-Up och undrar om det är ett aktivt samlande? LE: Ja absolut! Jag åker på skivmässor och ibland drar man till London och de stora skivmässorna där och jag har ju lite kontakt med lite handlare runt om i världen och andra Sabbathfans och så. Men allting styrs ju väldigt mycket av den rådande ekonomiska situationen man har. Det kostar ju en hel del. Samlar du på allt, som till exempel koreanska pressningar och sådana saker? LE: Ja för fan! Jag har nästan allt. (skratt) Så det är väl de udda grejerna kvar. Jag har en bra bunt med turnéaffischer, original och jag vet inte vad...badges och patches och t-shirts och singlar. Det som är kvar nu är väl de jäkligt udda grejerna, som den här turkiska utgåvan av "Paranoid" eller "Wicked world" som kom ut och är helt jävla omöjliga att hitta. Så det är inte så mycket kvar alltså. Det måste ju vara en gigantisk samling? LE: Alltså, man måste ju sålla också. Du kan ju inte köpa varenda frisbee som kommer ut eller som finns att köpa. Det gäller att ha någorlunda pejl på vad som är värt att ha också. Men jag har ju samlat på Sabbath i tjugo år, så lite saker har man ju. Det måste ligga lite pengar där? LE: Ja, men jag har en rätt bra hemförsäkring. (skratt) Ja, det får man ju hoppas. Jag har alltid varit fascinerad av det där samlandet. Jag köper mycket skivor och så, men har aldrig varit den där riktiga samlaren. För mig är det lite svårt att se det där med att köpa samma singel fast i olika pressningar. Vad är det som driver? Eller är det bara att man SKA ha det? LE: Ja, när du börjar s måste du slutföra det. Det är väl mest det. Jag har säkert mellan tio och tjugo olika pressningar av varje skiva och när du ser den där nya Nya Zeeland-pressen på "Sabbath bloody Sabbath", så måste du ha den. Men det är kul och å andra sidan så kostar de inte så mycket att köpa heller. Just de udda pressningarna. Vissa grejer söker ju alla och ska ha och de grejerna blir ju jäkligt dyra, men när du har alla de prylarna, det är då det egentligen blir kul och då kan du börja utöka samlingen med lite schyssta pressningar..."Oh, brasilienpressen av Sabotage", till exempel. Och då kostar det inte så mycket heller. Säljer du prylar också? LE: Nej. Jag köper bara. Ok, intressant. Hur blir det med turné sedan då, för att hoppa tillbaka till Candlemass? LE: Det är sommarfestivaler. Vi har precis fått en återbudsplats på Metaltown, så vi är med där den 30:e juni. Ja, det blir ju ett trevligt gäng med Slayer och Machine Head. LE: Ja, främst ska jag se Mastodon. Jag tycker att de är asbra! Sedan blir det lite internationella festivaler och sedan blir det turné i september, så nu ska vi ut och lira. Nu är vi klara med plattan och allt sådant. När du säger september, är det en svensk turné eller? LE: Nej, för fan! En Europaturné! Inget i USA längre fram? LE: Jo, det blir det säkert, men man får ju ta ett steg i taget. Nu bokar vi en turné i Europa i september och sedan hinner vi inte åka på någon USA-turné innan jul, så då bokar vi för februari/mars istället. Vår manager kan inte förrän efter jul och då är det lika bra att vi tar lite gig sporadiskt fram till jul och så tar vi den feta USA-turnén i februari/mars. Det är väl planen. Ok. Trevligt att snackas vid och lycka till med plattan och Robert och att det håller i sig. LE: Ja, nu är det en positiv anda i bandet och inte en negativ anda, så det är en jäkla skillnad. Kanon! LE: Ja, tack som fan Niclas!
|
|