Intervju - Yxan, Fatal Smile


Fatal Smile har ju funnits i några år nu och när vi samtalar med Yxan, så har de precis en väldigt lyckad USA-turné bakom sig. De har legat ute på vägarna under några veckor och agerat förband åt både WASP och den lilla tyskan med stora rösten, Doro.
Samtalet kom givetvis att handla om denna turné, men även om framtiden, skivindustrin, rockstjärnor, kända rockklubbar och Doc McGhee.


Ok, vi kör väl igång då! Jag hittade faktiskt en sak alldeles precis innan intervjun och det var att ni samarbetade med Paul Sabu på nya plattan. Hur gick det till?

Y: Det var faktiskt... jag hade ju ingen sångare då och all musik var färdigskriven. Det var innan Blade kom in i bandet och det var deadline på plattan och jag hade ingen sångare och ingen text och melodi på låtarna. Jag kontaktade honom bara. Jag skickade iväg ett mail till honom och jag vet inte ens hur jag kom in på det. Det var nog någon som rekommenderade honom i och med att jag behövde hjälp med text och melodier, så jag frågade honom om han hade lust att hjälpa till och det hade han absolut. Jag skickade över lite låtar och så bollade vi idéer fram och tillbaka. Han var skitbra och jobbade jäkligt snabbt och bra under stress. Vi var asnöjda med det samarbetet.



Men du kände till honom sedan tidigare?

Y: Ja alltså, då man var ung, eller yngre, så hade man väl... jag kommer inte ihåg vad bandet hette?



Det hette Sabu.

Y: Just det, så var det! Hans första (Troligtvis menar Y "Heartbreak, vilken var Sabus andra platta under eget namn.) platta tyckte jag var skitbra, då back in the days.



Plattan "Heartbreak" har alltid varit en personlig favorit och jag köpte den när den kom ut. Jag hörde något spår på Rockbox har jag för mig.

Y: Ja, just precis!



Och nu sitter jag med 4 olika versioner av den. Den senaste släpptes väl förra året, tror jag. Jag intervjuade honom i samband med det, men det blev aldrig av att jag skrev ut den. Vi snackade i långt över 45 minuter och han var en väldigt sympatisk kille.

Y: Ja, otroligt! Nu har jag ju inte träffat honom, utan bara via lur då, men det är en otroligt reko snubbe. Ödmjuk kille.



Hur funkar det? Får han någon ekonomisk ersättning eller är det bara att han får med sitt namn?

Y: Han får med namnet och så får han stimpengar, så det var coolt. En viss fördel att han ska gilla var det är för stuk också så klart, innan han gör något. Nu hade han en lucka, annars skulle han säkert ha stålar om han skulle avsätta tid för det. Nu var det perfekt timing.



Visst! Är det en snubbe du skulle kunna tänka dig att jobba mer med i framtiden?

Y: Ja, absolut! Jag är toknöjd med hans insatser och leverans av idéer och texter.



Jaha, lite nytt band nu också, även om ni har kört några rundor redan. Det funkade på direkten eller?

Y: Ja, absolut! Alx var väl den som kom in först. Han kom in som vikarie till WASP-turnén. Det funkade så bra med honom. Alla de gamla medlemmarna som var med förut, de ville inte samma sak. De ville inte ut och giga och de ville inte satsa allt på musiken och då finns det ingen anledning att hålla kvar någon heller. Ut med det gamla och in med det nya. Sedan testade jag ju ett gäng sångare också. Säkert 40-45 sångare på 3-4 månader. Det var ingenting som var intressant och jag höll nästan på att ge upp där ett tag. Till slut var det ren desperation och jag sms:ade runt alla mina polare och frågade om det var någon som kände någon bra sångare, som skulle kunna passa. Då var det en tjejbekant som sa: "Varför har ni inte testat Thomas?". Jag hade ingen aning om att han sjöng så pass bra som han gjorde. Jag ringde upp honom helt enkelt och så skickade han över två låtar på Mp3 och den spontana kommentaren till honom då var: "Var har du varit i hela mitt liv?". Det var helt klockrent och helt rätt från början. Det funkande skitbra och sedan kom Zteff sist in på trummor då. Det känns skitkul och det är det här bandet jag har velat haft i 15 år. Där alla är en karaktär och alla vill precis samma sak och alla är lätta att ha att göra med. Det känns som att börja om. En nytändning för hela skiten!



Kan jag tänka mig. Men när de kom in så hade du väl redan skrivit det mesta?

Y: Javisst! All musik var ju klar när de kom in. Alla låtar var klara rent musikaliskt och en del med text och så tack vare Paul Sabu och resten snickrade vi ihop hemma hos Blade med Alx, jag och Thomas.



Har ni något nytt som ni har börjat testa?

Y: Nej, vi har faktiskt inte kommit så långt i och med att det har varit så himla mycket nu med gigandet och repandet innan gigen och en massa sådana prylar. Men det finns ett gäng låtar, idéer liggande, men jag tror att det blir lite mer bandfeeling över nästa platta. Men idéer och så är absolut inga problem. Vi försöker köra live nu så mycket som möjligt med den här nya plattan, året ut då. Sedan får man se när det blir dags för nästa platta.



När du skriver, är det att du sätter dig bestämt ner eller är det att saker bara kommer.

Y: Nej, det bara kommer. Det lustiga är att bakisdagarna brukar riffen bara spruta ut. Det är jättelustigt faktiskt, men det brukar funka bäst då. Jag sätter mig inte ner och liksom "nu måste jag göra en låt", utan kommer det så kommer det. Fast vi är ju alla olika där.



Visst visst. Den här USA-turnén då med WASP och Doro. Jag tänkte på just Dora, har hon spelat så mycket i USA innan?

Y: Nej! Hon åkte förra året och gjorde väl 20 gig eller så och då var det 7 eller 8 år sedan hon var i USA överhuvudtaget, så det var ett ganska långt uppehåll. Men nu verkar hon satsa lite mer på USA i och med att hon åkte tillbaka inom ett år igen.



Skiljer sig hennes publik från WASPs eller är det samma?

Y: Nej, det är väl egentligen den samma. Hon hade ett gäng diehardfans som var från Tyskland som var med de 10 sista gigen. De åkte efter på varje gig. 5-10 personer. Hon har ju varit i branschen i 25 år, så hon har väl lite fans här och där.



Det kan man väl tänka sig. En trevlig kvinna!

Y: Ja, otroligt ödmjuk. Hon ber nästan om ursäkt när hon pratar. Man får bara lust att krama henne. Det var länge sedan jag träffade en ödmjukare människa. En kanontjej faktiskt och hon sjunger fortfarande svinbra. Helt klockrent!



WASP då? Ni öppnade väl för dem här också? Det finns ingen tanke på att göra något med herr Lawless?

Y: Precis. Ja, tanken har ju slagit mig. Det skulle ju vara så jäkla häftigt i och med att när man var 14 bast så sprang man och köpte deras platta och satte upp bilder på väggen. Jag tror det är svårt att få till någonting konkret. Men det hade ju varit coolt att bara få honom att gästsjunga eller så, men man vet aldrig. Man ska aldrig säga aldrig. Vi har ju bra kontakt med deras management. Nackdelen är väl tidsbristen för deras del. De är ju ute nästan hela tiden. Men det hade varit cool, så tanken har absolut slagit mig.



Jag har intervjuat honom och då var han hur trevlig som helst, men man fick ju en lista innan där man skulle satt sig in i plattan och det var så viktigt och blah, blah, blah...

Y: Aha, så du fick riktlinjer för vad att fråga och inte fråga om?



Ja, precis! Han har ju rykte om sig att vara väldigt svår. Sedan har jag alltid fåt känslan av att han försöker utgöra sig som mer intellektuell än vad han kanske egentligen är. Å andra sidan låter han ju ganska beläst när man snackar med honom. Och även att han försöker dra ett streck över det som var och han kör ju med att allt var så kalkylerat i början och det här med "I fuck like a beast" och så, men det låter lite mer som en efterhandskonstruktion. Så uträknat vetefan om det var?

Y: Nej, det tror inte jag heller. Det var nog bara en pryl då, men man vet ju inte heller. Men han är ju musiker och businessman och han håller ju sina medarbetare jävligt strikt. Å andra sidan är det väl ett sätt för honom att överleva. Det är det enda sättet liksom. Det går inte att ha en jäkla lekskola när man är 51 år gammal och har gjort det här i 30 år. Men dom du säger, vi får alltid samma fråga från journalister om Blackie och om han är ett "asshole". Det slår aldrig fel, men jag känner inte honom personligen, men det lilla man har sett och umgåtts så där så är det som vilken jäkla lirare som helst. Men bara det att alla har väldigt mycket respekt för honom. Vilket är coolt också. Men som du säger, han skapar väl sig någonting mer än vad han egentligen är kanske.



Ja, man får den känslan ibland. Jag menar, det ska ju vara lite party och så och numera är det så otroligt verklighetstyngt och allvarligt. Men visst, det ska ju finnas det med.

Y: Jo, men det är en dramatisk utveckling från när det väl begav sig. Det är ju där han fick fansen från början.



Nej, visst. Nu har ni nya plattan ute och man läser att det har varit ett bra gensvar och ni har lirat i USA, men hur ser man på att sälja plattor idag? Räknar man kallt med att sälja skivor idag eller riktar man in sig från början på att sälja en massa merchandise istället?

Y: Ja, det är exakt vad vi satsar på. Merch och t-shirts när vi spelar live plus att då har vi plattorna också. Jag snackade med någon igår senast och folk laddar ju ner. Det går ju inte att stoppa, det finns ju ingen chans i hela världen. Får du möjlighet att få det gratis istället för att betala 150 spänn så... folk är ju inte dumma. Sälja skivor? Visst, alla vill ju sälja plattor, men man får ju vara realistisk. Det enda sättet är ju att åka ut och spela och göra det live. Kränga merch och plattor live. Det är ju inte Warner vi ligger på och har inga miljoner för att marknadsföra med. Man får ju hjälpas åt. Än så länge har skivbolaget gjort ett bra jobb, så det känns bra. Det är ju halva prylen det med.



Nu när ni kuskade runt i USA, fanns det någon spelning som stod ut över någon annan?

Y: Det är så jävla svårt! Det är svårt att bara nämna någon. Alla gig var skitbra! Allt från Salt Lake City och New York till Kanada...allt var över förväntan. LA var kanon också! Nashville, sista giget, var också skitkul. Generellt tycker jag att alla gigen var helt suveräna.



Vilka var de största klubbarna ni spelade på? Vad tog de in?

Y: Det var väl runt 1000-2000 pers som klubbarna tog och det är helt ok. Det var ju lite blandat. Ofta var det ganska sunkiga hak. Jag inbillade mig att de skulle vara mycket mer framåt, men ljudteknikerna var ganska missnöjda. Det var ju europeiska ljudtekniker och de skakade bara på huvudet, men de fick ju ihop det ändå.



Var spelade ni i LA? Var det The Whisky och Troubadour eller?

Y: Det var The Whisky och Key Club.



Just det, gamla Gazzaris! Men det måste ju vara en jäkla känsla? Du är ju uppvuxen med den scenen och för mig är det nog den hårdrocksscen som står mig närmast, LA-rocken från 80-talet. Det måste ju kännas speciellt att spela på dessa legendariska klubbar?

Y: Ja, jag tror inte man fattar det förrän efteråt när man kommer hem. Innan, när vi skulle dit, då var det ju "Shit, det ska bli kul att spela på The Whisky!", men sedan när man väl gjorde det... jag menar, det var skitcoolt, men det är först nu efteråt som det smälter in. Som du säger, alla ens idoler från 80-talet... det var ju där allt började. Och bara vara i LA! Skamligt nog så hade jag faktiskt inte varit där innan. Även om det är 20 år för sent, så älskar jag LA. Jag skulle lätt kunna tänka mig att flytta dit.



Ni träffade inte på några andra rock and rollare när ni var där?

Y: Jo, det var ju en hel del. När vi spelade på Key Club med WASP så var det ju folk från Ratt och LA Guns och sedan när vi lirade på The Whisky med Doro, så var det folk från Dokken och John Corabi var där och det var fler.



Fick ni möjlighet att snacka med dem?

Y: Ja, vi hängde lite där, så det var skitcoolt. Jäkligt kul att folk kollar på ens gig i LA. Och LA Guns höll ju i vår releasefest efter The Whisky, så det var lite coolt.



Ja, det finns ju två versioner av dem nu.

Y: Ja visst, men det här var med riktiga sångaren. Det är en jäkla soppa med det där. Det finns ju minst två utav varje.



Jo, LA är ju en enda stor inavelsgryta vad det gäller band. Och sedan jobbade ni ju också med Michael Wagner. Hans namn sitter ju på en del klassiska 80-talsplattor.

Y: Ja, när vi klev in där i studion i Nashville så var ju alla väggar fyllda med platinaplattor och guldskiva. Jag hade ju i princip varje platta hemma. Det var skitkul faktiskt.



Jobbar han bara med hårdrock eller?

Y: Nej, jag tror han kör lite blandat. Han håller nog mycket föredrag och så om inspelningsprylar och sånt. Han har en massa sådana kurser tydligen, så det är det han gör sidan om producerande och mixande. Men mesta delen kör han väl med hårdrock fortfarande. Det var otroligt kul. När vi var där så var Doc McGhee (manager för KISS) också där i Nashville och då ringde han upp Michael och ville att han skulle producera ett band med 13-åringar. Alla har flyttat till Nashville, mer eller mindre.



Ja, det har väl blivit det nya LA. Doc McGhee åkte ju fast för marijuanasmuggling. Det var ju 30 ton eller något liknande.

Y: Ja, det var väl då han gjorde den där välgörenhetsgalan. (Moscow Peace Festival)



Ja, det ingick väl i straffet, så att säga. Vilka lirare.

Y: Ja, Michael drog ju lite stories om då det begav sig med Skid Row och så. Det är mannen man ska ha om man vill lyckas i branschen. Vi försökte ju få till lite möten, men han flänger ju runt i hela USA varje dag, så vi fick inte ihop det.



Närmsta framtiden nu då?

Y: Ja, det blir att satsa på Sverige och Europa för när plattan släpptes i Sverige var vi ju inte hemma. Vi ska försöka ta igen det och det blir ju lite gig med Dio och Sweden Rock och lite sådana grejer. K1-galan ska vi faktiskt lira på nu i slutet av maj.



Hur mycket kör ni då?

Y: Jag tror det är en eller två låtar, vad jag vet nu. Det blir en kul grej. Sedan blir det lite gig i Europa och sedan ska vi även försöka komma tillbaka till USA innan året är slut. Det är väl det som är planen.



Hur funkar det när ni turnerar? Går det precis runt eller kommer ni tillbaka med lite pengar över?

Y: För oss så var det att vi inte fick så mycket labelsupport i och med att de inte har råd och de gör inte sådant helt enkelt. Även om de skulle vilja göra det, så finns inte ekonomin för det. I vårat fall så gick det plus minus noll. Kanske lite plus och det är vi jäkligt tacksamma för. Det är som allt annat. Man får ta en risk. Vill man få något så måste man offra något för att få något tillbaka. Allt eller inget! Tack och lov funkade det bra med merchprylarna i USA, vilket är en otrolig skillnad mot Sverige.



Ny platta blir först nästa år då?

Y: Ja, det blir det väl. Planen är att försöka turnera så mycket som möjligt med den här plattan. Försöka ta alla världsdelar också. Vi ska försöka ta oss tillbaka till Japan i början av nästa år. Sedan får vi se hur mycket mer det blir med gig och vad man får för erbjudanden. Men ny platta blir nog tidigast sommaren eller hösten nästa år. Vi kör allt vad vi kan med det här och sedan sätter vi oss ner och skriver nya låtar.



Hur är det med Locomotive Records? Har ni skrivit på för en platta i taget eller?

Y: Vi har skrivit på för nästa platta också med dem, tror jag. Sedan har de option på tredje plattan, men det verkar bra. Innan vi skrev på så hade vi en del att välja på, men de verkar bra och fattar vad det handlar om. Vad man ska göra och inte göra liksom. Det är skitsvårt att få rätt skivbolag.



Ni har inga planer på, så som utvecklingen verkar vara, att ge ut plattor själva? Starta eget bolag och så?

Y: Vi har ju snackat om det också. Tidigare var vi ju på GMR Music då. Då var det bara en licensdeal och då var det att vi gjorde det mesta själva, men det blir mer än ett heltidsjobb. Hade man möjlighet att göra det, så kanske. Men det svåra är ju kontakterna. Locomotive är ju etablerade och de har ju rätt kontakter och det är värt halva prylen. Gör man det själv kan det nog vara svårt att hitta rätt kanaler för att få ut det till rätt personer. För 15 år sedan kunde man få en halv miljon i förskott och då var det halvpissigt, men nu... får du 50000 eller 100000 så kan du ju hoppa och vara glad. Men allt är ju i gungning och det finns ju knappt en skivaffär kvar snart.



Ja, man känner sig som en stofil när man fortfarande köper skivor.

Y: Ja, jag föredrar att köpa en skiva och ha den i handen fysiskt.



Jag håller fullständigt med! Men jag önskar lycka till med sommaren och allt vad det innebär i turnéväg och så!

Ja, tackar! Det blir hektiskt. Men du ska ha tack som fan Niclas!

Tack själv, så hörs vi och syns vi någonstans!


< Tillbaka