Intervju - Tom Englund, Evergrey Göteborgska Evergrey är tillbaka på banan igen med nya albumet "Torn". Med lite hjälp av numera legendariska Fredrik Nordström, har bandet knåpat ihop ett album med mer tyngd och dynamik än föregångaren "Monday morning apocalypse". Ett album som saknade en del av de kvaliteter som bandet blivit kända för. Efter interna konflikter, som nästan ledde till en splittring av bandet, har man bytt skivbolag och management för att så att säga, börja om på ny kul. Vi tog ett snack med sångaren och frontfiguren Tom Englund och pratade bl a om låtordning, advokater och röstuppvärmning. Tjenare, det här är Niclas från Metal Shrine! Tom Englund: Hallå du! Hur står det till? TE: Jo, det är bra. Livet leker i Göteborg? TE: Ja, för fan! Jaha, rakt på sak. Först får jag börja med att gratulera till en förbannat bra platta! TE: Vad kul! Det är mycket på den som är bra och det är en helt annan tyngd i ljudbilden om man jämför med förra plattan. Hur tänkte ni där egentligen? TE: Vi gjorde väl som vanligt och tänkte inte alls. Vi har gjort det här så jäkla länge och det är väl det vi har lärt oss egentligen efter varenda skiva, mer och mer. Det blir bara kasst att gå in med förutfattade idéer om vad man ska göra liksom. Det har vi ju egentligen aldrig gjort. Det kan väl hända att någon gång så har vi... jag menar, med "Monday morning apocalypse" så bestämde vi att vi skulle ha en producent, men det gjorde vi efter att låtarna var skrivna. I övrigt innan så har vi kanske tänkt någon gång att det kanske skulle vara coolt att göra en låt som var lite hårdare för att det skulle funka live, men nu så tänker vi inte på det längre. Vi gör bara. Musiken speglar liksom den tiden som vi är i vid tillfället då vi skriver den, så att säga. Som en dagboksanteckning på något sätt. Jag upptäckte väl er sent egentligen. Det var med "Inner circle", som jag dessutom hyllade rakt av. TE: Ja, bättre sent än aldrig. Den tyckte jag var riktigt bra och sedan förra plattan var inte riktigt min grej. Det blev en mellanplatta på något vis och nu är ni tillbaka med stormsteg. Speciellt låten "Fear" har ett riktigt skönt riff. TE: Ja, den är jävligt bra! Ja, den sätter sig direkt. Men nu när ni skriver låtar och med tanke på att man kan pressa in så mycket på en cd idag än förr i tiden, tänker man då i de banorna att man försöker pressa in mer tidsmässigt bara för det går? TE: Nej, absolut inte! Jag tycker inte en platta ska vara över 55 minuter, högst. Över en timme så blir det bara löjligt. Jo, man märker det mycket bland andra artister idag att det börjar snart gå över en timme. TE: Ja, men det blir lite så där "Va fan, ska man ha in så mycket låtar för?". Framförallt så tycker jag att det ska vara som det alltid har varit, att det är mellan tio och elva låtar på en platta. Fem på ena sidan och fem på andra. Det är så jag tycker det ska vara. Det blir för mycket musik annars, som folk ska bedöma. Då är det bättre att vara selektiv och mörda lite av sina "darlings". Ofta finns väl risken att saker som i annat fall inte hade kommit med nu slängs med bara för att tiden finns. TE: Ja, precis. Det som vi dock tänker på när vi gör en platta, när själva skivan är inspelad, det är att försöka få ihop ett album av det. Det är ju som att sätta ihop... vad ska man säga, en schysst komposition på en middag, eller vad du vill. Det är väldigt viktigt med både bpm och tonval och tempo. Det är sådana saker vi lägger vikt på och det var jävligt svårt den här gången, kan jag säga. Vi höll på så in i helvete med det och det var till slut trummisen som knäckte den briljanta ordningen. Innan så kändes det faktiskt "Herregud, vad mycket musik det är!" och därför är det en av låtarna som är bonusspår på den limiterade plattan, därför att den inte fick plats på albumet. Den duger helt klart som låt, men den funkade inte någonstans på hela plattan. Det blir mycket velande fram och tillbaka med låtordningen då? Det är inget som kommer direkt? TE: Nej, för fan! Det tog lång tid alltså. Intressant. Hur mycket material spelade ni in då? Var det bara det som kom med, eller? TE: Nej, vi spelade in en jäkla massa. Vi har säkert en hel hårddisk med musik som inte kom med och det är inte säkert att det kommer med någon gång. Vi ser det väl som att allt vi skriver på något sätt är det som behövs skrivas för att man ska nå det slutgiltiga resultatet. Så tänkte vi hela vägen igenom. Det spelade ingen roll vem som hade skrivit vad. Det som var bäst kom med helt enkelt eller det majoriteten tyckte var bäst. Man har ju mer kärlek till sina egna låtar men man är också samtidigt subjektiv. Egot har fått stå åt sidan, kan man säga. Exakt. Hur mycket är hämtat från gamla idéer? Är det något? TE: Väldigt lite alltså. Eller gammal? För oss är ju den här plattan gammal. Vi skrev ju på den i nästan ett och ett halvt år och sedan var den ju klar i december, så för oss har den ju legat väldigt länge. Men det har också varit jäkligt schysst att kunna bedöma en skiva ganska objektivt, av alla våra plattor. Den känns väldigt stark. Den är jämn och håller en hög klass skulle jag kunna säga själv. Det jag tänkte på också är ljudbilden. Den är ju rejält fläskig. Samtidigt så tänkte jag på Metallicas nya. Ett band med hur mycket pengar som helst i ryggen och de lyckas få till ett ljud som är inspelat så högt att det skorrar, vilket det givetvis kan vara en tanke bakom. Ni har ju inte samma ekonomiska möjligheter, så det är ju fascinerande att ett band av deras magnitud kan få till ett så pissigt ljud och sedan... TE: De har ju säkert en tanke bakom det. Det ska väl låta som när det var tjugo. De är väl inte dumma i huvudet. Nej visst, men man undrar ju. TE: Jo, med den plattan undrar man ju. Speciellt om man lyssnar i hörlurar så hörs det tydligt och då undrar man ju om det är meningen. TE: Nej, det tror jag inte. Varför, har jag ingen aning om. Vi har ju kört efter de resurserna vi har haft och haft hjälp av Fredrik Nordström i själva ljudställningen och i vissa stunder i mixen också. Han har varit som en "supervisor" kan man säga, där vi kände att vi behövde ha någon som kom in och var objektiv och bromsade av oss, så att vi inte stack iväg åt fel håll. Det har varit jävligt nyttigt och det vill jag gärna att du tar med. I alla andra intervjuer så har de frågat och jag har nämnt det, men så har de inte skrivit det, så han var lite gramse häromdagen... ha ha ha, nej inte på det sättet, men vi har producerat den själva och så. Jag kanske har gjort tio plattor med andra band och tre med oss, så jag har rätt bra koll på hur vi ska låta. Men visst har ni en egen studio också, eller? TE: Vi har gjort oss av med den just nu för att vi har fan inte tid att hålla på med den och det kostar för mycket pengar att driva en studio på fritidsbasis. Det tar för mycket tid helt enkelt. Hur lång tid tog det att spela in själva plattan då? TE: Vi sa att det skulle ta tio veckor totalt, så det var väldigt kort tid för oss. Normalt sett så brukar vi jobba tre till fem månader, men det var väl det vi bestämde, att köra med pressen på oss istället för att sitta och lajja in skiten. När du har en egen studio och du kan sitta hur länge som helst försvinner den där nödvändiga "edgen" som du behöver när du spelar in, tror jag. Eller det har jag märkt på oss innan då. Nu malde vi på bara så fort vi kunde och körde kvällspass så länge vi kunde. Det blev en annan nerv i det hela. Ja, med andra band jag har intervjuat så har vi pratat om det finns en risk med att man meckar runt med låtarna för länge. Man ska lägga till och dra ifrån. TE: Ja, det är så det blir om du har för mycket tid. Ja, det är det jag menar. Det måste ju vara bättre att ha en tidsram att jobba efter. TE: Nej, precis. Omslaget då? Är det samma snubbe som ligger bakom omslagen? TE: Det är samma kille ja. Det är en kille som vi använt de sista fyra plattorna och det är väl det vi har behållit egentligen av vårt folk runt omkring oss. Vi har bytt skivbolag och management och bokningsbolag, men honom har vi behållit, Mattias Norén. När han gör det då, gör han det som en målning eller? TE: Nej, han kör i datorn. Ja, det var coolt. Det fångar ögat så att säga. TE: Ja, han är duktig som fan! Och titeln då? TE: Den härstammar väl precis egentligen som musiken, att under den här perioden som vi har gjort musiken så har vi i bandet genomgått en så kallad kris. Vi har haft det tungt. Inte för att det inte har gått bra, för det har gått bättre hela tiden, men vi har haft problem med varandra och känt att vi har tagit allt det vi har rullande för oss, för givet istället för att uppskatta allt det vi har. Det blir så jävligt lätt om man håller käften om saker man är missnöjd med eller inte har tagit upp till diskussion. Man orkar inte och vill inte stöta sig med folk och speciellt inte om man är på turné och vet att man ska spendera fyra veckor tillsammans. Det gick en period där, det var dit jag skulle komma, som kändes som om vi slets i valet mellan att hålla på med det här eller inte. Jag var väl den som var mest less på det och sedan tog Henke över den rollen och det vandrade fram och tillbaka. Folk fick erbjudanden från andra band. Det gamla vanliga liksom, men nu känns det så mycket bättre än vad det någonsin har gjort, skulle jag vilja säga. Vi har haft så jäkla mycket möten. Det blev inget "Some kind of monster" av det hela? TE: Nej, jag tycker att vi på något vis känns lite vuxnare. Exakt! Ligger det också bakom byte av skivbolag och så vidare? TE: Ja, skulle vi nu dra vidare med en här skivan så skulle vi göra det på riktigt och då ska fan i mig allting bytas ut. Om det beror på människorna vi har jobbat med innan och att det inte har gått så bra som vi förväntade oss och så som vi tycker att vi förtjänar på något sätt, så tänkte vi att vi provar med den här plattan så får vi se hur det känns efter den. Som det ser ut nu så känns det ju mycket bra. Det är väl egentligen bara Sverige och det ska jag väl inte säga är hela Sverige heller, men vi ha fått sådana där halvkassa recensioner. Det är Sweden Rock och Close-Up, men jag vet inte vad som hände där, men det kan du ju kolla på vår hemsida för att se nivån på det. Vår första limiterade utgåva är slut innan den än släppts. Det är ändå 20000 ex, så rent försäljningsmässigt känns det ju bra. Alla andra saker indikerar på att det kommer att gå bra också. Ja, det låter förbannat bra och det är en riktigt trevlig platta. Hur gäller det med SPV nu då? Skriver man på långsiktigt eller kortsiktigt? TE: Det är ju därför det tagit sådan tid för oss och att vi har haft plattan liggande. Vi bestämde att ska vi skriva på för två eller tre skivor så betyder det att då signar vi upp oss på tre till fem år, beroende på hur snabba vi när vi turnerar och så och det tänker vi inte göra utan... vi har ju haft så många olika skivbolag ändå och varit noga med dem, men den här gången var vi exceptionellt noga och tog med alla detaljer som vi aldrig har reflekterat över så mycket innan. Därav blev det bara SPV kvar i gamet, för det vi begärde var... jag menar, SPV har ju varit våra distributörer av vra skivor i Europa innan, så de vet ju vårt värde rent ekonomiskt, så vi tog i så klart när vi bestämde vårt förskott. Det var väl bara dem som pallade med, men knappt dem heller. Det var därför det tog en sådan tid. Men nu har vi inte vikt en tum från vårt kontrakt och det känns bra. Den delen av artisteriet, är det bara svintråkigt eller? Själva businessdelen alltså. TE: Nej, jag tycker att det är intressant. Ska man prata det tråkiga ämnet pengar så är det ju ändå... jag menar, vi gör ju det här som ett yrke och lära sig allt som jag har lärt mig genom åren bara genom att hålla på med det här bandet, det är ganska ovärderlig kunskap i det långa loppet. Jag är rätt intresserad, men de andra är väl inte lika intresserade, eller de är mer intresserade av vad som kommer på bankkontot. Inte själva vägen dit. (skrattar) Men det förstår jag. Det är ett jäkla pissjobb, samtidigt tror jag att man kanske kan ha användning av det där i andra sammanhang. Är det mycket folk inblandat? Är det en helsikes massa jurister och så? TE: Ja ja för fan! Det är advokater och har du ingen riktigt bra advokat så gäller det att du har ett så bra management så de klarar av det juridiska, för det är mycket skit att hålla reda på, även på den här nivån. Folk försöker ju blåsa en hit och dit. Är det verkligen så fortfarande? Att bolag försöker blåsa unga, oerfarna band? TE: Ja visst. De ligger in klausuler som inte ser så viktiga ut på papperet, men som i slutändan betyder allting. Så är det absolut. Det låter som en tuff business på så vis. TE: Idag har ju inte skivbolagen så mycket att sätta emot. Jag menar, får vi inte som vi vill så släpper vi plattan själva. Vi vet ju vad vi säljer och så tjänar vi alla pengarna. Sedan är det klart att vi behöver den ekonomiska biten med annonsering och så. Den tråkiga biten. Framtiden nu då och turné och så? TE: Ja, vad gäller turnémässigt? Vi har lite allt möjligt skit vi ska göra. Vi ska försöka göra saker rätt den här gången. Vi har alltid gjort saker så omvänt. Flugit iväg och dragit till USA först och det har blivit så dumt vid vissa tillfällen, som att vi har varit i USA när vi ska göra press i Europa och så. Nu har vi tänkt att skynda långsamt och vänta på rätt turnéer. Vi fick klart en sådan livslång barndröm som jag haft igår. Vi ska vara förband till Whitesnake på Scandinavium och Hovet. Det är ju coolt. Sedan får vi se. De håller på att jobba på hela turnén, så vi får se om vi får den. Det är ju schysst att få komma ut och visa sig för den publiken. Det ska bli jäkligt kul! Tanken är att det blir något världsomspännande då? TE: ja visst. Så har vi alltid gjort med varenda platta. Vi ska göra en massa offgigs nu, vilket innefattar lite obskyra länder som Rumänien och Polen och lite sådana ställen som du kanske inte omedelbart passerar på en Europaturné. Det är väl länder som det är tacksamt att spela i och en möjlighet att spela inför mycket folk, då de kanske är lite svältfödda på sådant där? TE: Ja, vi gjorde ju en öststatsturné förra året och det var ju jäkligt coolt. Jag tror inte vi har blivit så uppskattade någonstans i hela världen. Det var slutsålt överallt. Det var coolt, förutom resorna som var fruktansvärt jobbiga och allt annat runt omkring, men själva gigen gör jag gärna om. Det var värt på det sättet. Sedan ska vi försöka klämma in Sydamerika, men nu vet vi inte hur det blir med den här Whitesnaketurnén. Hur långt framåt ser ni er uppbundna för den här plattan då? Är det ett och ett halvt år framåt? TE: Det blir ju minst ett och ett halvt år. Efter årsslutet blir det ju Europa och sedan är det sommarfestivalerna och någonstans däremellan måste vi hinna med USA också. Men det handlar lite om vad vi kommer att sälja. Nu har vi ju sålt rätt bra i Europa hittills, så vi får lägga krutet där vi säljer plattor först och sedan promota de andra ställena. Har ni några andra projekt ni är involverade i? Har du något? TE: Nej, jag har varit med på en massa plattor. Jag tycker att det är coolt att vara med om någon frågar om jag kan vara med. Det är en cool grej att betala tillbaka till fansen. Känna att det är möjligt att få med någon som de har haft som idol. Jag har inte ens koll på vilka plattor jag varit med. Röstmässigt då? Har du någon skolning? TE: Nej, jag började sjunga tolv månader innan första plattan, så det är ingen skolning alls. Vad ledde fram till det? TE: Vi hade en sångare och han hoppade av. Vi tyckte han var helt dum i huvudet, liksom. Hoppa av precis när man fått skivkontrakt, då är man ju miljonär! (skrattar) Det förstår väl vem som helst. Men det var väl han som förstod. (skrattar) Just det. Jag bara tänkte på det i och med att du har en väldigt kraftfull röst. TE: Jo, men det har den kanske alltid varit. Sedan har jag ju inte haft någon vidare teknik. Jag menar, värma upp med lite whiskey och cigaretter, det kanske inte håller om tio år. Det håller nu. (skrattar) Så vi får väl se. Ja, det låter bra det. Jag får tacka så hemskt mycket och lycka till med plattan och turnerandet! TE: Tack och ha det så bra!

< Tillbaka